Trycket på min kollegas t-shirt lyser i guld mot den svarta bakgrunden, ”Jag tränar din tränare”… Kaxigt? Provocerande? Kanske, men för mig signalerar budskapet att fokusera på det man är expert på, utnyttja sin spetskompetens och lägga full fokus där, att delegera ut delarna som någon annan kan lite bättre. Det innebär inte att du som är fystränare på en kampsportsklubb inte är tillräckligt bra, utan snarare att du vill att dina elever ska bli bäst och ha den främsta hjälpen på alla plan.
Krönikor
Krönika: Lauren vs. Svensson – den viktiga boxningsmatchen
En krönika om den episka boxningsmatchen mellan Mikaela Lauren och Klara Svensson.
Krönika: Hur huvudmatchen på UFC 202 kunde gå som den gick
Simon Kölle går igenom hur Conor McGregor vs. Nate Diaz slutade som den gjorde.
Predictions inför UFC 202
En av årets verkligt stora MMA-matcher närmar sig. Stjärnskottet från Irland mot ”I’m not surprised” från Stockton: Conor McGregor vs Nate Diaz. Skillnaden mellan killarna är stor men många spår att matchbilden kommer bli lik deras förra möte. Det tror inte jag.
Drömmen om kasslern
Jag kommer sällan ihåg drömmar och har en känsla av att jag inte drömmer speciellt mycket. Så har det alltid varit. Dessutom hatar jag när folk berättar om sina drömmar. Varför ens bemöda sig? Tråkigt att höra på och det är ju inte ens sant. Det är en dröm, en illusion.
Doping i kampsport = misshandel
Idrottsvärlden har en stor elefant i sitt rum. Till vardags försöker de flesta att inte låtsas om det, man anordnar sina mästerskap och stora tävlingar utan att låtsas om att den finns. Då och då går den inte att ignorera utan dess trumpetande och klampande tar uppmärksamheten från det idrottsliga. Vad jag skriver om är det återkommande problemet med doping.
Zakarias Tallroth: OS i sikte, kilona ska väck
Gråa träningsbyxor, grå huvtröja. Huvan är helt uppdragen över huvudet. Red Hot Chili Peppers ”Strip My Mind” ekar i öronen. Börjar med sjukt snabba armhävningar, direkt efter; mängder chins. Ingen vila utan direkt på explosiva situps. Tillbaka till armhävningarna fast nu med klapp. Ingen paus, istället 500 meters maxlöpning. Huvtröjan har gått från ljusgrå till genomsvettigt mörkgrå. Spykänslan ligger i munnen. Det fortsätter. Nej vänta… Skit också… Batteriet dör på datorn. Jag får pausa filmen ”The Fighter” och återgår till att trycka i mig min fjärde muffins på 15 minuter.
Deadlines… finns inte!
Sällan känner man sig så gammal som i tjugoårsåldern: det är som om ingenting har börjat och allt redan är försent. När jag var nitton gjorde jag slut med min lovande basketkarriär och drog till Spanien mitt i säsongen. ”Jag har kastat bort mitt liv på idrott” proklamerade jag och lät som en gnällig pensionär. Jag strejkade fysiskt i åtta år, jag vägrade idrott, ja all form av svettalstrande aktivitet. Min kropp blev svag, mitt sinne nedstämt. Ständigt hostande av för många cigaretter, blek och tanig med vader som svullnade av stillasittandet.
Fighterprestige
Det fanns en period i början av svensk SW, BJJ och MMA när det fanns ett mantra både tränare och elever upprepade som att det vore lösningen på allt. Det var inte bara receptet på bra och trevlig stämning på klubben utan det var även vägen till framgång och utveckling. Vi brukade säga att det var av största vikt att man körde ”prestigelöst” vid all form av sparring, vare sig det var situationsbunden eller fri sparring. Ambitionen var bra men det var få, om ens någon, som levde upp till det.
Nya tider
Får man slå mot huvudet? Gör det inte ont? Hatar du din motståndare? ”Öh nä” svarar jag och undrar om jag svarar sanningsenligt. Efter en kort rannsakning av mig själv håller jag fast vid uttalandet.