När dessa rader publiceras i min Söndagskrönika är det en vecka kvar tills Västerås-tjejen, Elin Cederroos går upp i en av de största dammatcherna (proffs) i svensk boxningshistoria. Cederroos IBF och WBA-titelinnehavare i supermellanvikt tar sig an WBC och WBO-mästaren i samma klass, amerikanskan, Franchon Crews Dezurn (7-1-0, 2 KO). Det handlar således om ett titelenande uppgör som kommer att utse den odiskutable världsmästarinnan i nämnda viktklass.
Söndagskrönikan
Leif Karlsson: Boxarlivet byttes ut mot löpartillvaro
Det var på centralstationen i Göteborg som jag av en slump stötte ihop med min gamla klubbkompis och träningskollega på Redbergslids BK, Leif Karlsson. Jag var på väg till jobbet och han var på väg ner till Köpenhamn för att springa ett maraton-lopp. Vi hade inte setts på flera år. Leif såg ut att vara i god form. Inte så långt ifrån den vikt jag minns honom från när vi sparrades vildsint i lokalen på 80-talet, ungefär 60 kg lite drygt vägde han då – jag var yngre men några kilo tyngre. Vi hade heta duster och jag minns att han ofta sa till mig, ”du skall inte gå in och kriga med mig, jag är äldre och starkare” jag brukade lyssna på vad han sa men sedan strunta i det och kriga på ändå. Det gav mig självförtroende och erfarenhet som junior att tampas ordentligt med de äldre, mer erfarna boxarna. Han var en renodlad fighter. Vi samspråkade lite där på tåg-stationen, om den gamla goda tiden, men mest om långdistanslöpning ett intresse vi delar. Jag brukar gilla (och kommentera) hans dagbok-liknande berättelser från olika Maraton-lopp i Sverige och utomlands på Facebook. Det är fascinerande. Hans fysik imponerar. Jag har förstått att boxningen är ett avslutat kapitel i hans liv och att löpningen ersatt den biten och tagit stor plats. Idag springer han för Solvikingarna, och springer oavbrutet sommar som vinter. I ur och skur. Leif har aldrig slutat springa. Jag kontaktade honom nyligen för en Intervju. Det blev lite boxning och massor utav löpning i storyn undertill!
Niclas om sin tid i HAIS: ”Vi hade ett fint gäng i mitten på 90-talet”
Jag minns att jag stötte på honom frekvent ute på mästerskap och turneringar som en uppskattad och respekterad ledare genom åren när jag var ute och besökte evenemang som skrivande reporter. Det kändes som om det var ordning och reda på hans klubb (Halmstad AIS). HAIS möttes överlag med respekt från de andra klubbarna, de kanske inte var bäst alla gånger men det var en klubb att lita på, utövarna stod oftast för bra insatser och teamet kändes sammansvetsat och nästan ”hel-ylle” för att använda en sliten fras (på ett positivt och ödmjukt sätt). Jag vet inte om det var dagens intervjuobjekt, f.d. HAIS-tränaren Niclas Ekeroth som var den som odlade den positiva andan utav ordentligt uppträdande och sportslighet, men han presenterade den i alla fall för omvärlden, och har varit en stark kraft i halländsk boxning. Jag approcherade Niclas för några veckor sedan om en intervju och det var OK. Min Q&A med f.d. boxningstränaren Niclas Ekeroth finner ni här nedan!
En norrländsk hårding i ringen som gick bet på SM-guldet
Peter Johansson (född 1964) från Malmberget var en fysiskt stark boxare i mellanvikt / Lätt tungvikt som alltid drog blickarna till sig när han gick i ringen på åttio & nittiotalet, men var dessvärre aktiv när dessa viktklasser rymde så duktiga boxare som Leif Keiski, Lotfi Ayed, Patrik Åkerlund och Ismael Koné. Det blev aldrig något SM-guld för honom trots ett flertal försök. Han var med på SM, 1989, 1990, 1994, 1995 och 1996. Han var fysiskt väldig stark och vältränad berättar tränaren i Luleå Jan Karlsson, en riktig hårding. Han slog Leif Keiski på Norrländska mästerskapen 1989 när denne var en firad juniorstjärna. De två (Keiski var också från Luleå), krigade ofta och mycket på sparring i träningslokalen minns Karlsson, Peter var i golvet många gånger, han hade lite svårt för Leif men såg betydligt bättre ut mot vår andre stjärna, Rodney Blizzard. De hände att de också golvade varandra på träning. Det var hårda duster på den tiden berättar Jan.
En pratstund med proffsdomaren och f.d. elitboxaren Mikael Høøk
Han är på senare tid mest känd som Sveriges internationellt sett mest anlitade proffsdomare med över 600 matcher i mer än 30 olika länder i samtliga världsdelar på allra högsta nivå (VM-matcher). Den karriären startade hos Team Palle för drygt 20 år sedan och har sedan bara fortsatt. Utöver detta hade veckans intervjuobjekt, Göteborgaren och f.d. Majorna-boxaren Mikael Høøk en mycket minnesvärd och framgångsrik boxningskarriär (amatör) uppdelad i två omgångar, med drygt 10 års mellanrum främst i Sverige – först tidigt 80-tal – och sedan på 90-talet när han vann SM i tungvikt 1993 och representerade Sverige på både EM och VM, men även ett litet äventyr i Norge med påtaglig framgång. Detta och lite annat berörs i intervjun nedan! Ta del av utfrågningen av ”Höken” här nedan!
Söndagskrönikan: Intervju med Frida Emanuelsson – en pionjär i svensk damboxning
I november 1994 avlöpte det första svenska seniormästerskapet i boxning för damer i Redbergslids träningslokal. En av de tjejer, t.o.m. den förste som tog sig igenom turneringen, vann sin viktklass och blev den förste korade dammästaren i historien var ingen mindre än hemmaboxaren Frida Emanuelsson då blott 17 år gammal. Landslagsaktiviteten för tjejerna drog igång efter det och den unge tjejen från RBK tog plats i blågult och gjorde bra ifrån sig i landskamper och turneringar. Jag var på plats när Emanuelsson vann sitt första SM-tecken (det skulle bli några till) och blev riktigt imponerad av hennes mogna boxningsstil sin ringa ålder till trots. Jag såg ett flertal av hennes matcher och har alltid undrat över vart hon tog vägen när karriären väl var över och vad de initialt stora framgångarna betydde för henne senare i livet. Jag kontaktade henne för några veckor sedan för att ställa lite nyfikna frågor om detta. Läs min Q&A med henne här undertill!
Söndagskrönikan Intervju med Paul Nilssen, tränare för Stockholms AIF
Han är ankaret i podden ”Ringhörnan” och en stor kampsportsentusiast 37-årige Paul Nilssen från Stockholm. Den gänglige f.d. AIF-boxaren är den sansade rösten i podden och förstås den naturliga ledaren i sammanhanget i kraft av tidigare erfarenhet som kommentator på Eurosport, och grundare av den. Med en tydlig pondus bollar han ständigt matcher, scenarier, händelser och olika åsikter om UFC och boxningsvärlden med sina tajta polare. Det är sällan helt PK, eller rumsrent vad gäller språkbruk och formuleringar men stämningen är hjärtlig och fylld av kärlek till sporten. Söndagskrönikan tog kontakt med Paul för en tid sedan för att höra lite mer om allt kring honom och hans liv inom boxningen. Ta del av denna utfrågning här nedan!
Söndagskrönikan: Karl Larson-Jones en svensk ”Journeyman” Berghults VM-fight i Kanada
Karl Larsson Jones var en boxare i periferin. En professionell doldis. En svensk journeyman skulle man kunna säga. Duktig nog att möta de bästa, men inte tillräckligt vass för att vinna. Karriären blev inte lika långvarig som hans brittiska kollegor, som bara harvar på i åratal och regelbundet kan hoppa på matchningar för skapligt pröjs. Läget här i Norden och i Sverige specifikt, är krångligt. Matchtillfällena få och intresset att använda en kringresande boxares tjänster i de närmaste obefintlig. Att Kalle ändå mäktat med en hygglig proffs-sejour (4-2-1) utan någon större uppbackning är ändå en bedrift.
Söndagskrönikan: Vatche ”Senan” Wartanian, (intervju) – Ibrahim Bakhtiari och Gallen vs Browne
Vatche ”Senan” Wartanian (46) är en omtyckt boxningsprofil som i Stockholmstrakten, på senare år kanske är mest känd som ena halvan i tränarduon ”Senan & Sasha (den andre halvan förstås gamle landslagsrivalen Alexander ”Sasha” Lindgren – de har mötts åtskilliga gånger i ringen), vem har inte hört den fyndiga frasen ”Träna med Senan och Sasha, eller träna fel”? Vatche Wartanian har hursomhelst en färgstark och händelserik boxningskarriär att blicka tillbaka på, och kan i mångt och mycket betraktas som lite av en ”professor” i sporten, han har varit med om det mesta, smakat på hetluften både nationellt och internationellt, och bland annat varit proffs i boxningens verkliga huvudstad, Las Vegas, Nevada. Jag har alltid varit väldigt nyfiken på ”Senans” proffs-sejour på andra sidan Atlanten så jag kontaktade honom nyligen för ett snack om tiden där borta och lite annat händelserikt i hans boxarliv. Ta del av det mötet här undertill!
Söndagskrönikan: Om 80-talsboxaren, Lumumba Nokrach och Oscar De La Hoyas comebackplaner, Oscar Ahlin, och mycket mer
Lumumba Nokrach som framgångsrikt boxades för Majorna BK på det tidiga åttiotalet föddes liksom sin något mer namnkunnige och äldre klubbkamrat, (och landsman) Shadrach Odhiambo i Uganda 1962 – men är liksom ”Hambo” en riktig Göteborgare och en genuin Majorna-profil. Trots att han förknippades väldigt mycket med den välkända Göteborgsstadsdelen, Majorna på grund av sitt klubbval så växte den f.d. landslagsboxaren faktiskt upp i Frölunda, där han tidigt (blott 16 år gammal) , initialt fick ta stort ansvar för sina yngre syskon när pappan som flydde till Sverige, drog tillbaka till Uganda igen när säkerhetsläget i landet förbättrades igen.