Lumumba Nokrach som framgångsrikt boxades för Majorna BK på det tidiga åttiotalet föddes liksom sin något mer namnkunnige och äldre klubbkamrat, (och landsman) Shadrach Odhiambo i Uganda 1962 – men är liksom ”Hambo” en riktig Göteborgare och en genuin Majorna-profil. Trots att han förknippades väldigt mycket med den välkända Göteborgsstadsdelen, Majorna på grund av sitt klubbval så växte den f.d. landslagsboxaren faktiskt upp i Frölunda, där han tidigt (blott 16 år gammal) , initialt fick ta stort ansvar för sina yngre syskon när pappan som flydde till Sverige, drog tillbaka till Uganda igen när säkerhetsläget i landet förbättrades igen.
Bodde helt själv som 16-åring
Efter tag flyttade även Lumumbas yngre syskon (två bröder, och fem systrar) tillbaka till Pappan i Uganda. Kvar blev då Lumumba helt själv. Men han tyckte inte det var konstigt, jag kunde ju laga mat och klara mig själv alldeles utmärkt, säger han när vi talas vid på telefon. Det var inga konstigheter. Det var mest omgivningen som tyckte att det var märkligt att jag bodde själv i den där åldern. På senare år har jag förstås tänkt på det där och reflekterat över hur udda och speciellt det faktiskt var.
Satsade på studierna
Min far såg mig aldrig boxas säger Lumumba utan en uns av bitterhet. Tonen är glad och hoppfull. Hans syskon flyttade dock tillbaka till Sverige igen och nu bor de allihop här igen, samlade. Efter boxningskarriären, i 23/24 årsåldern satsade Lumumba på att utbilda sig, han läste upp sina betyg på Komvux och började studera till civil-ingenjör på Universitetet i Umeå och därtill två år farkost-teknik i England.
Jobbade med Jas-projektet väldigt länge
Dessa studier ledde sedermera till att den duktige Majorna-boxaren började jobba som matematisk analytiker på JAS Gripen-projektet – ett yrke han stannade kvar vid i hela 15 år. Därefter sadlade han om till lärare i fysik, matematik och teknik. Numera jobbar han som just det, (lärare) vid Nösnäs-gymnasiet i Stenungsund dit han pendlar dagligen från hemmet i Svingeln, strax intill Olskroken i Göteborg, där han bor med sin familj (fru och två söner, 14 och 11 år gamla).
Pojkarna har dock inte gått i pappas fotspår och valt boxningen, de tränar istället fotboll i Gais och Mossen. Den äldre av dem tränas i Gais av f.d. Majorna-boxaren, José Ramirez som har ett stort fotbollsintresse berättar Lumumba. Nog om det civila. Jag för in Nokrach på den väsentliga delen av intervjun ”boxningsdelen” och frågar honom när han började boxas egentligen?
Det var efter Olympiaden 1976 minns jag, eller var det något år efter, 77, 78 kanske säger han med viss tvekan i rösten och tillägger att det till en början var i Frölunda Frisksportar-klubb han startade.
Jag tränade mest där och gick några diplom-matcher, men sedan flyttade jag över till Majorna BK. Där det seriösa matchandet kom igång ordentligt.
Vilka var dina klubbkompisar i Majorna på den tiden? ”
Det var späckat med profiler – vi var bra under den perioden och hade många ”stjärnor” sådana som Bengt Cederqvist, Shadrach Odhiambo, Mikael Ungesson och Mikael Höök bland annat.
Om man tittar på din historik så står det ju klart att du var en talang väldigt tidigt med SUM-guld och JSM-dito, gjorde du några ungdoms och juniorlandskamper?
”Nej jag fick ju mitt medborgarskap några år efter det (1981) så jag kunde aldrig vara med i det där gänget. Däremot var jag med i ett antal seniorlandskamper senare under karriären, bland annat mot USA (hemma) och England (borta). Jag förlorade Englands-matchen på TKO3 minns jag”
Var du med på SM något år!
Flera gånger, jag tog mig till final en gång och föll där mot Lasse Myrberg – tror att det var 1983.
Vem är den tuffaste boxaren som du mötte under karriären?
Det måste ha varit OS-boxaren Vesa Koskela som jag förlorade till på TKO i tredje ronden – han var en riktig hårding! Men jag slog en hel del namnkunnigt folk också, som Håkan Sindenmark, Sören Blomqvist, Lars Hoffsten och Conny Olausson.
Slutligen berätta om din kanske finaste merit!
Jag fick hoppa in med kort varsel som ersättare för Shadrach Odhiambo på en gala i Köpenhamn, Danmark vid ett tillfälle och fick där möta en Östtysk som sades vara riktigt bra, europamästare till och med (tror jag), och jag vann den matchen på knockout i rond två, det var ett fint minne!
Faktaruta:
Namn: Lumumba Nokrach
Född: 1962
Viktklass som aktiv: Weltervikt, lätt mellanvikt.
Klubbar som aktiv: Frölunda och Majorna BK
Bor: Svingeln, Göteborg
Yrke: Lärare (utbildad civilingenjör)
Familj: Fru och två barn (pojkar, 11 och 14 år)
Bilderna: Lumumba får blommor av GT under karriären, Nokrach föreläser
Oscar De La Hoya hoppar på Jippo-tåget ”Triller”
Jag älskar ju Oscar De La Hoya. Jag är ett troget fan av hans unika boxargärning. (Aktiv mellan 1992-2008 som han ju var)Jag har följt hela hans karriär med stor förtjusning ända sedan OS-guldet i Barcelona 1992, proffsdebuten hösten samma år – första VM-fighten (WBO i superfjädervikt) mot danske Jimmi Bredahl 1994.
Och förstås, alla de där oförglömliga fighterna mot sin tids stora stjärnor, legendariska namn som Julio Cesar Chavez, Manny Pacquiao Floyd Mayweather, Pernell Whitaker, Felix Trinidad, Arturo Gatti, Oba Carr, Rafael Ruelas, Bernard Hopkins, Shane Mosley, och många, många fler, man kan säga att han delat ring med ”The Who’s who” av sin era, samtliga rivaler som fanns där ute att tillgå. Det är stort. Rent av grandiost!
Han har inte ”duckat” en enda av sina rivaler. Och alltid bjudit på grymma fighter när han äntrat ringen. Hans ”legacy” är blytung, helt enkelt, fullständigt fenomenal. Det finns ingen som kan klaga på hans renommé. Han är ”untouchable” som det heter, och var synonym med ordet professionalism under sin aktiva tid. Tog sig an utmaningar många andra skulle ha undvikit.
Det borde han vara stolt och nöjd över. Han har även levererat hundraprocentigt som promotor. Därför är det sjukt märkligt. Att han den här veckan gick ut och annonserade sin comeback med ”Cirkus-betonade” Triller-konceptet, ni vet de där till synes ”oseriösa” sammanhanget med den pårökte hip hoparen, Snoop Doggy Dogg vid rodret (och lite andra sensationssökande filurer i ridåerna). Ett dubiöst pengaprojekt.
Allt tycks ju bygga på nån sorts ”kändis-kult” med veteran-fighters och YouTubers som dragplåster. Män med Sociala medier-tycke tycks ha fått hybris och givits alldeles för stort spelrum. Det är inte värdigt. Det känns som ett rullande tivoli med noll ”kvalitetskänsla”
Om ni frågar mig så besudlar Oscar verkligen sitt rykte med det här jippot. Han skall göra sin comeback i juli månad är det sagt, mot någon, vem? Ja, det vet vi ju inte riktigt ännu, en YouTuber? Hoppas inte det. Mannen är ju förvisso 48 bast så det går ju inte att hoppa på något alltför tufft! Floyd Mayweather ? Ja kanske, men det känns hopplöst det också, och helt ärligt, ganska meningslöst.
Anderson Silva vs Julio Cesar Chavez Jr i Mexiko den 19:e juni
MMA-legendaren, Anderson Silva, på sin tid en hal, svårbemästrad och striking-säker MMA-utövare som jag, personligen alltid betraktat som en av de bättre boxarna i MMA-branschen. Kanske inte så underligt eftersom han ju har två regelrätta proffsboxningsmatcher på sitt Fighting-CV – en från 1998 och en från 2005. En seger och en förlust. Hursomhelst denne gigant inom UFC-svären med ett MMA-facit på 34-11 (23 KO:s) skall så här på ”ålderns höst” (45 år gammal) testa sina vingar som proffsboxare igen. Den här gången i en 10-rondersmatch i lätt tungvikt / cruiservikt mot Julio Cesar Chavez jr (52-5-1, 34 KO:s) på en gala på ”Jalisco Stadium i Guadalajara, Mexiko” den 19:e juni. Fighten kommer att erbjudas som PPV.
Välkommen Wasserman, Hejdå Team Sauerland
Vi fick veta under veckan att Team Sauerland gått upp i amerikanska (Los Angeles) Sport & Management företaget ”Wasserman Media Group” som har för avsikt att etablera sig som ett globalt promotorföretag i boxnings-branschen. Vad detta kommer att leda till och hur det sätts i spel återstår ju att se men den här nya aktören kommer sannolikt dra stor nytta av bröderna Sauerlands gedigna erfarenhet som arrangörer av boxning och få igång något värdefullt för sporten. Vi säger välkommen Wasserman och hejdå till Sauerland Promotions som därmed upphör att existera som varumärke. Boxningsbranschen är en föränderlig och spännande värld.
Oscar Ahlin vann titeln i Belgien.
Förra Söndagen reste Stockholmaren, Oscar Ahlin ner till Bryssel, Belgien för en titelfight om IBO:s interkontinentala titel i supermellanvikt mot tysk-turkiske Alpay Yaman. Ett kraftpaket till boxare. Svensken boxade dock ändå hem bältet via en komfortabel poängseger över 10 ronder. Motståndaren var som sagt tuff och efteråt kunde man se bilder på Ahlins sargade knogar, Yaman tålde mycket stryk. Såpas mycket att Oscars händer var alldeles röda efteråt. Hur upplevde han då matchen? Söndagskrönikan ställde den frågan till Ahlin med några dagars perspektiv.
”Jag tyckte absolut jag hade det under kontroll. Kände mig aldrig hotad trots att jag kände att han verkligen försökte. Han slutade aldrig försöka. Jag fick ändra lite taktik efter 3-4 ronder då jag kände att mina knogar började ömma ordentligt. Därför fick jag gå över till lite mer volym istället för att slå färre och hårdare.”
Otroligt att dina händer tog så mycket stryk? Har det hänt förut? Var de dåligt lindade?
Angående mina händer så är det vanligt. Alltid när det blir lite längre matcher. ”Skratt” jag har försökt alla olika typer av lindning. Men knogarna tar stryk helt enkelt. Ibland skulle man typ vilja slå lite lösare!
Linn Sandström vann sin andra proffsmatch.
Söndagskrönikan fick en exklusiv uppdatering från den Australien-baserade svenskan Linn Sandström som ju i onsdags (den gångna veckan) mötte ”hemmaboxaren” australiensiska debutanten Felicity Loiterton på den stora galan i Newcastle, New South Wales med Tim Tszyu vs Dennis Hogan som huvudnummer. Linn dominerade matchen som gick över fyra ronder och vann på ett enhälligt domslut. När jag ändå hade Linn på ”tråden” passade jag på att fråga henne den uppenbara frågan, vad händer härnäst i din karriär? Har du något i planeringen efter detta?
Förhoppningsvis signar jag med Tim Tszyus promotor. Eller i vilket fall fortsätter jag att fightas på deras shower. De är Australiens främsta promotor definitivt nummer #1 nationellt här!
Artikel om Patrick Lumumba i Expressen
Jag vill avsluta denna spalt med ett litet lästips levererat av kvällstidningen, Expressen (Sigge Dabrowski) som knåpat ihop en intressant artikel om den på 80-talet aktive boxaren (proffs och amatör) , Patrick Lumumba som undertecknad faktiskt träffat och tränat tillsammans med många gånger, t.o.m. sparrat (lätt) med. Lumumba drogs in i kriminella handlingar som jag är övertygad om var ogenomtänkta och överilade. Den killen hade ett gott hjärta och var inte sina handlingar. Ett tragiskt boxar-öde som berövade Sverige på en av sin tids största begåvningar. Läs artikeln här!
Läs om redaktionens funderingar kring matchen Nate Diaz vs Leon Edwards här!
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer