Karl Larsson Jones var en boxare i periferin. En professionell doldis. En svensk journeyman skulle man kunna säga. Duktig nog att möta de bästa, men inte tillräckligt vass för att vinna. Karriären blev inte lika långvarig som hans brittiska kollegor, som bara harvar på i åratal och regelbundet kan hoppa på matchningar för skapligt pröjs. Läget här i Norden och i Sverige specifikt, är krångligt. Matchtillfällena få och intresset att använda en kringresande boxares tjänster i de närmaste obefintlig. Att Kalle ändå mäktat med en hygglig proffs-sejour (4-2-1) utan någon större uppbackning är ändå en bedrift.