Omgiven av ett industriområde på toppen av Sandarna i Majorna angränsandes till Kungsten, i en källarlokal i ett hyfsat modernt hus som även bebos av Organisationen KRIS (Kriminellas revansch i samhället) ligger Majornas BK, den anrika boxningsklubben som härbärgerat legendariska stjärnor som, Mikael Ungesson, Bengt Cederqvist och Shadrach Odhiambo. Det är klassisk mark och direkt ”fiende-land” för mig egentligen som gammal RBK-kille (Majornas stora rival i centrala Göteborg), men det är nog preskriberat vid det här laget. Jag har inte representerat dem på över 30 år så det är nog lugnt tänker jag.
Tre månaders träning innan man får sparra – klubbens policy!
Det är högsommarvärme när jag släntrar nerför trappen till den ändå trots allt skapligt rymliga lokalen. Jag möts av huvudtränarna tränarna Cem & Orlando som är i färd med att dra igång träningen som är tänkt att börja klockan 18:00 men som blir någon kvart eller så försenad (om det beror på mig vet jag inte). På onsdagar som idag är det matchgruppen som tränar berättar Cem, vi har en policy här att man måste ha tränat minst tre månader på klubben för att få sparra och komma med i matchgruppen förtydligar han, om man skall tillhöra matchgruppen måste man antingen gå matcher eller vara beredd att sparra ordentligt med dem som går matcher. Vi har ett ganska ungdomligt gäng för närvarande, många är födda runt 05/06 och några t.o.m. ännu senare, så det är lite av en generationsväxling, men talang finns det gott om, hon i blått där, hon har precis kommit med i J-landslaget eller om det var U-landslaget säger Cem och pekar på en tekniskt driven tjej som rör sig fint på fötterna. Strax därefter skingras gänget, boxarna delas upp i fyra grupper. En som får sparra i huvudringen, och tre andra som får fightas i de mindre mer sporadiska ringarna som bara har ett rep som skiljer den från den övriga ytan. Växelvis byts de av på Cem och Orlandos order. En av killarna går lite hårt åt den andre och får omedelbart bassning av Cem, ”hallå!! håll igen på slagen annars får du ställa dig där och slå på säcken stället” säger han med bestämd röst, och förklarar för mig att det är onödigt att sparra hårt innan säsong och tävlandet dragit igång.
Daniel Magnusson, den sanna Majorna-grabben
Ordföranden Daniel Magnusson som jag stämt träff med för dagen, (vi skall gå på sunk-hak efteråt och ta en bira) gör grandios entré i vit skjorta, beiga kortbyxor och vita sneakers, håret är uppsatt under ”kepan”, han dyker upp strax före träningen börjar. ”Fan va varmt det är!” säger han fryntligt och plockar världsvant ut några drickor ur kylen. Vad vill du ha för smak Teddy? Jag tar apelsin säger jag och får en Festis kastad i famnen. Daniel ÄR verkligen Majornas BK. Alla älskar honom. Han har varit där mer eller mindre sedan det tidiga åttiotalet, när han var blott nio år gammal och har aldrig riktigt lämnat klubben efter det. Idag är han 47, sitter på ordförandeposten fast det egentligen aldrig var något utstakat mål honom. Jag bara älskar Majornas boxningsklubb., när vår senaste ordförande lämnade blev det bara så att jag tog på mig det, men jag har aldrig varit riktigt bekväm i den här rollen egentligen säger han och tillägger, hade jag fått bestämma hade jag lämpat över det på någon annan, och så hade jag blivit sportchef istället, det hade varit bättre, men nästa år då fyller vi 80 år och då är jag gärna ordförande, då är planen att vi skall fira till det med en gala (Majorna Rumble) med lite go musik och sånt säger Daniel och ler finurligt.
Daniel tror stenhårt på sina boxare
Två av klubbens bästa boxare, Volkan Önal (Cems grabb) och John Rudell var inte närvarade på träningen men Daniel öste ordentligt med beröm över dem båda, de två kan bli hur bra som helst och vi har har fler som knackar på dörren, återväxten är fin! John är faktiskt betydligt bättre än vad många tror. Vi har legat lite lågt med honom men han är redo att ”ta över när som helst” vänta bara och se, säger Daniel pillemariskt. Han är en äkta Majorna-grabb, Magnusson, vars morbror var ingen mindre än, Göthe Davidsson, tungviktaren som vann SM för Halmstad på 70-talet. Man mår bra i Daniels sällskap, han är genomsympatisk och brinner intensivt för sporten. Idéerna är många och känslorna varma för sin ”brokiga” stadsdel, ”gör-goa” Majorna. När jag och Daniel skiljs åt vid restaurangen (vars namn jag dessvärre glömt) där vid rondellen på Mariaplan, var det med en positiv känsla i kroppen och lätta ben. Med killar som Daniel är boxningens framtid säkrad.
Kolla in när Badou Jack gästar Mike Tysons YouTube-podd
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer