Thaitruppen 2016

Klockan är strax efter 09 på morgonen, platsen är idrottsmeckat Bosön strax utanför Stockholm. Ur Kampsportshallen hörs skratt från tandskyddsbeklädda flin och snabba, korta dunsar från sparringen. Denna lördagsmorgon är majoriteten av Sveriges VM-trupp i thaiboxning samlat för ett viktigt genrep inför världsmästerskapet på hemmaplan. Sammanlagt 23 thaiboxare slipar kombinationer inför coachernas noggranna blickar.

– Du som är kort måste ligga ännu tightare, halvdistansen är inte bra, säger Henrik Nässén till Camilla Danielsson.

I ena hörnet av mattan lattjar Beata Malecki och coachen Karim Phetphlai genom att mata slag mot varandra. Bägge är fulla i skratt och Karim utropar gång på gång något som låter som franskans ”oui”.

– Det betyder ungefär ”träff”. Om du går och ser en match i Thailand kommer du höra hur hela publiken vrålar det när de tycker att någon fått in en bra träff, förklarar Henrik Nässén.

Henrik Nässén och Pelle Bånghäll är coach respektive head coach för det svenska thaiboxningslandslaget. Resultatet från SM vägde tungt i uttagningen för VM-truppen.

Bånghäll och Nässén är överens: det är svårare att nå världsmästartitel som amatör än proffs. För att nå amatörguldet måste du gå en handfull matcher mot de allra svåraste – därför var det en ickefråga att också skicka svenskarna vanligen kör som proffs.

– Vi behöver ha med de svenska proffsen för att kunna mäta oss med de andra. Ryssarna och thailändarna skickar alltid sina proffs, säger Nässén.

– Det går inte att komma med en svensk som kört 15 matcher utan armbågar mot en kazak eller ryss som gått 300 matcher, ifyller Bånghäll.

Den 19-29 maj fylls Kinnarps Arena i Jönköping med världens bästa thaiboxning. Pelle Bånghäll menar att Jönköping är strategiskt smart, istället för att dränka arrangemanget i storstädernas brus.

– Thaiboxningens starka fästen är just i Stockholm och västkusten mellan Göteborg och Malmö. Jönköping ligger nära samtliga orter. Det känns lite konstigt att inte packa väskan denna gång utan istället åka till Jönköping. Det är stort för kampsporten, det är stort för Sverige, säger Pelle.

Vilken roll kommer du ha som förbundskapten?

– Mycket koordinering, att få dem att känna sig trygg i det otrygga. På stora mästerskap så är det en sak du ska ha klart för dig… Bussen som ska komma 14:32 kommer inte då. Om lottningen ska ske klockan 16 kan den lika gärna vara klar mitt i natten. I Sverige är vi väldigt organisatoriska, men varje mästerskap är ett stålbad. Bara att hämta ut tävlingskläderna kan innebära gatloppsstämning. Vi svenskar är bra på att köa, och kan stå snällt en halvtimma i väntan på lunchen – sedan kommer ett lag från Kazakstan och går förbi kön. Det är lätt att tappa fokus och koncentrera sig på det som inte stämmer, säger Pelle Bånghäll.

Sverige har länge utmärkt sig som ett starkt thaiboxningsland på framför allt damsidan, gång på gång får Sverige utmärkelser för bästa damnation på de stora mästerskapen.

– Det beror nog på att vi har en genuin tradition i Sverige av att tjejer får kliva fram, synas och ta plats, menar Henrik.

– Tjejer tränar med killarna här inne på lika villkor, för oss är det en självklarhet. Jag inser nu att det aldrig ens slog mig att göra separata inbjudningar för tjejer och killar inför lägret. Kampsporten är både väl jämställd, väl integrerad och respektfull, säger Pelle.

Tajmingen är nästan poetisk: i samma sekund väller ett gäng förbi som är den verkliga motsvarigheten till datorkommandot kopiera-klistra in. Hockeylaget med tonårskillar är klädda i olika nyanser av blåjeans, mörk tröja och keps. Den inbördes likheten i kombination med hög ljudnivå är lite komisk.

– Ser du? Där finns mer attityd och styv lina. Det behöver inte thaiboxarna. Alla i laget är coola idrottsmän och idrottskvinnor som bara tar fram killer instinct där det behövs – i ringen, säger Pelle Bånghäll.

Det börjar bli ett tag sedan Sverige hade tyngre manlig mästare. Den senaste guldåldern inträffade åren runt 2005 via Jörgen Kruth, Rickard Nordstrand och Martin Holm.

Hur kommer det sig att det gick så bra för tio år sedan?

– Alla tre tränade på VBC som har en lång, stark tradition och en fantastisk tränare, Matte Söderström. Nu får vi räntan av kapitalet, exempelvis genom att Jörgen axlat tränarrollen.

Hur är det egentligen, åker alla till Thailand för att få bättre träning?

– Du behöver en vistelse i Thailand för att få ut något av träningen. I exempelvis Bangkok och norra Thailand finns många bra gym, jag vet fighters som exempelvis läst en termin på universitetet och andra som varit borta i flera år, säger Pelle.

– I Thailand får du två träningspass om dagen, söndagar är vilodagar. Du får alltså tolv pass per vecka, exklusive att vara ute och springa. Tolv pass med platthållning är svårt att skrapa ihop på en månad hemma i Sverige, säger Henrik.

Förmiddagsträningen är avrundad, lunchen är intagen och VM-truppen har sjunkit ner i sofforna utanför cafeterian på Bosön. Någon sippar på en Cola Zero, två andra sitter och kollar kampsportsklipp på mobilerna, Henrik Nässén provocerar genom att äta glass framför ett gäng semi-dietande atleter. De avhandlar senaste snackisen: att heltäckande klädsel godkänts för kvinnor, en vit sådan kommer gälla. Henrik Nässén återberättar en hypotes om att det internationella förbundet försöker flörta med Internationella olympiska kommittén.

Sofia Olofsson suckar djupt.

– OS kommer aldrig hända. Aldrig, aldrig. Folk snackar hela tiden om att vi kommer närmare att bli en olympisk sport, men jag kommer ha hunnit lägga av innan det händer, säger hon sammanbitet.

– Jag tror det handlar om att gästlistan är full, så att säga. OS kan inte ta in hur många sporter som helst, en in en ut gäller. Och vem ska ut? Brottningen höll ju på att åka ut. Jag kan tycka att det finns många märkliga småsporter som fått olympisk status, särskilt inom vinter-OS, säger Henrik Nässén.

Apropå olympiska sporter så var det boxning som Patricia Axling tidigare ägnade sig åt. Hemma i Stockholm ligger ett SM-silver från boxning, en motivationssvacka ledde in henne på thaiboxningen.

– Jag tog ett break och hade länge funderat på thai- eller kickboxning. Slumpen avgjorde, det fanns en bra thaiboxningsklubb i närheten. Thaiboxning känns så rätt nu, det är mer intressant att prioritera hårda träffar, säger Patricia Axling.

– Du får aldrig kalla en thaiboxare för kickboxare, det är en förolämpning, tillägger någon och åhörarna flinar. Patricia fyller i:

– Haha ja! Det är otroligt prestigefyllt: vissa kickboxare går in och kör någon thaimatch, och då MÅSTE du vinna! Du får inte förlora mot en kickboxare! Vi tycker att thaiboxning är en hårdare sport.

Brukar ni få höra att ni ska köra MMA istället?

– Jag brukar då och då höra ”är det inte dags för MMA nu” men vad tusan, jag har precis BÖRJAT med thaiboxning, säger Patricia.

– Då och då händer det ju att någon går över, men vi känner oss inte drabbade. Lina Länsberg, Martin Akhtar och Sadibou Sy har gått några matcher, Jörgen Kruth hade ju en del framgångar på MMA-fronten. Det var fler övergångar i början när MMA hade nyhetens behag, men nu har konkurrensen hårdnat och det blir allt svårare att hävda sig i MMA. Även om du är duktig stående så måste du träna massor för att vara beredd om du möter någon som kört ju-jutsu i 20 år, konstaterar Henrik Nässén.

Klockan har blivit 14. VM-truppen är slående lik en skolklass (skoluniformen är istället en landslagsdräkt) och truppen lyssnar uppmärksamt på Fredrik R-son Johnson. Bakom honom är viktiga siffror projicerade på en duk. 18 dagar, 16 timmar och två minuter kvar till VM. Fredrik R-son Johnson är domarrådets ordförande och är bland de mest kompetenta i världen när det kommer till thaiboxningens regler och bedömning.

– I en bedömningssport måste du försöka få marginalerna på din sida. Visa inte hur cool du är, visa hur duktig du är. Om domaren tycker illa om någon initialt kommer den personen ha svårare att prestera bra i domarens ögon. Uppträd korrekt, uppmanar Fredrik.

Istället för gamla hederliga papper och penna så kommer domarbordet i Kinnarps Arena vara en modern variant. Domarna identifierar sig med en bricka och måste efter varje avslutad rond bestämma om röd eller blå vann – något som publiken i Jönköping kommer kunna följa direkt.

– Självklart kommer matcher där någon kommer känna sig bortdömd, vinnare som inte vann matchen och tvärt om. Ni ska ändå uppföra er och inte kasta handdukar, det ser bara dåligt ut, understryker Fredrik R-son Johnson.

Han fortsätter med att ge generella tips till truppen. Att hellre vinna sista ronden än den första. Att prioritera anfall framför kontring. Att visa att du vann ronden. Att vara ”så thailändsk som möjligt”.

– Kolla hur de gör på matcherna på Lumpini Stadium i Bangkok. De är i balans. De hoppar inte. De sparkar utan att flytta fötterna, de ser ut som radiostyrda robotar. Det är thaistilen! Tråk-thaiboxning är häng, bök och stök. Underhållande thaiboxning är slagväxling, säger han.

Och om det går åt skogen under matcherna som komma skall – var konstruktiv istället för att skydda egot med bortförklaringar och att skylla på dåliga domarslut.

– Det ska smaka skit att förlora. Men glöm känslan efter någon dag och gå vidare. Ställ frågorna: varför förlorade vi idag, vad var det du inte gjorde, när var det du inte gjorde det? Hitta felen, där finns utvecklingen, säger Fredrik.

Skolklassen tillika truppen tar en mikropaus med fruktstund och mackor. I huvudena surrar de nyss sedda filmklippsexempel på vad som är poänggivande, verkningslöst och otillåtet inom amatörthaiboxning.

Okej, låt säga att en halvt ointresserad pojkvän eller farbror följt med till Jönköping. Vad ska de kolla efter?

– Det är såklart jättesvårt om du inte vet något om idrotten. Men titta efter redan träffar – att slå i garden eller sparka lite mesigt med benen ger inga poäng. Det blir roligare att titta på om du läst igenom regelverket, säger Pelle Bånghäll.

– En riktigt bra träff flyttar motståndaren. Även om sparken träffar över armarna så räknas det som en bra träff om personen flyttar sig några centimeter. Ett slag där huvudet åker bakåt är en jättebra träff och ger mer poäng. Du ska helst inte visa att det känns. Om en thailändare börjar skratta under matchen, då vet du att den träffat hårt, säger Henrik Nässén.

Till sist. Varför ska vi just titta på thaiboxning i den uppsjö av kampsporter som finns?

– För att det är så jäkla vackert. Det är den vackraste kampsporten av dem alla, svarar Pelle Bånghäll utan att tveka.

---

Snabbt om Pelle Bånghäll

Ålder: 47 Pelle är head coach och kommer från boxningsvärlden ”men fick en wow-upplevelse” med thaiboxningen.

Snabbt om Henrik Nässén

Ålder: 41 Henrik är coach och ingick i thaiboxningslandslaget under slutet av 90-talet och deltog på VM 1999 samt King’s Cup 1998.

---

Olycksfågeln Isa starkare än någonsin

Isa Tidblad Keskikangas brukar instruera ungdomar och vid något tillfälle har de försiktigt frågat om hon är självmordsbenägen (Isa ler roat när hon berättar). Längs underarmen syns nämligen ett långt, grovt ärr. Undertill gömmer sig en numera läkt, lappad och lagad fraktur, det var under en match i Falun det smällde. Isa Tengblad Keskikangas hade inte så mycket rutin på den tiden, sisådär tio matcher i ryggsäcken.

– Det var sista ronden och min motståndare hade gjort många superman punches, jag var helt säker att en till skulle komma och blockade för slag, men så kom en vänsterspark. Det var bara tio sekunder kvar, jag visste på en gång att underarmen var av men just där och då gjorde det inte ont alls, minns Isa.

Det dröjde nästan ett år innan underarmen var smärtfri igen. Hon fick i princip ett wild card till VM 2014 i Malaysia där hon levererade thaiboxning av världsklass: det blev guld i 75-kilosklassen. Samma år tog hon även EM-guldet.

– Under de där nio, tio rehabmånaderna var jag tvungen att gå tillbaka till grunderna och nöta in dem. Vanligen går man så mycket matcher att man inte hinner bygga upp sig själv eller träna in nytt. Skadan gav mig tid att börja om, säger hon.

Under fjolåret var Isa dessutom tvungen att operera bort halsmandlarna. För första gången på väldigt länge har hon kunnat ha en sammanhängande träningsperiod där grundkonditionen kunnat stärkas. Under den här perioden har hon gjort en viktklassresa från 75 kilo ner till hennes ursprungliga 63,5 kilo. Coacherna ser henne som ett av de största medaljhoppen.

Vad tar du med dig till VM?

– Rent tekniskt har jag bra clinch och spark. När jag går match försöker jag alltid höja mig ett snäpp. Jag är bra på att kontrollera matcherna och styra min motståndare.

---

De 10 största medaljhoppen

1.  Sofia Olofsson

”Hon är det största medaljhoppet. Hon är ödmjuk, otroligt dedikerad i det hon gör och tränar alltid stenhårt. Hon är väldigt allround, sätter upp ett tempo och är fruktansvärt stark. Hon blir mer och mer komplett för varje år som går. Hon har den intressanta bakgrunden att hon först förlorat alla mästerskap hon senare vunnit: SM, NM, EM och VM.”

2 . Sanny Dahlbeck

”En otroligt teknisk boxare som ska göra omställningen från proffs till amatör, vilket han fixar genom att fokusera. Vi tror mycket på Sanny, han kommer gå långt. Tjusigt rörelsemönster, fruktansvärt träffsäker. Southpaw och har fruktansvärt nyp i teknikerna. Det största medaljhoppet på herrsidan.”

Med bara en vecka kvar till VM meddelande Sanny Dahlbeck att han avstår VM till följd av förkylning och pollenallergi. Fighter Magazine valde att lämna omnämningen av Sanny på denna lista. Till 15 procent på grund av att nyheten kom sjukt nära trycktiden. Till 85 procent för att det är skumt att inte nämna Super-Sanny någonstans.

3. Isa Tidblad Keskikangas

”En fantastisk idrottstjej. Efter en omfattande skada i armen har hon har bytt viktklasser, hon fick i princip ett frikort till VM i Malaysia där hon vinner guld – men inte i sin riktiga viktklass! Hon är otroligt fokuserad, växer mer och mer, har bra clinch, är genomstark, ha bra boxning, sparkar hårt och har väldigt bra knän.”

4. Constantino Nanga

”En framtidskille, kom från ingenstans och vann SM. Gick a-klass direkt och kör redan som ett fullblodsproffs! Han träffar väldigt bra, är teknisk, glider undan, har bra tryck, bra fantasi, är snabb, explosiv och svår att träffa.”

5.  Jaffar Al Gashami

”Stor talang som är rejält erfaren redan. Vann SM-guld i Varberg men kommer få stå på tillväxt i B-klass under VM. Reptilsnabba tekniker som Jaffar är duktig på att maskera för motståndarna. Svårläst och plockar mycket poäng i både klinch och på distans.”

6. Johanna Rydberg

”Är viktklassens mest meriterade thaiboxare i Sverige och har dubbla EM-guld på CV:et. Vann en tuff och tight SM-final över Therese Gunnarsson. Är suverän i både blick, händer och i klinch. När hon är som bäst är hon väldigt svårfångad och direkt livsfarlig när hon kliver in i duellerna.”

7.  Giang Hoang

”Fruktansvärt vacker stil. Smidig, snabb, tät och hårda tekniker. Har varit med i landslaget och vunnit flertal internationella medaljer. Gick till final i VM 2014 men blev fråntagen finalplatsen under uppmärksammade former. Är på jakt efter nya VM-framgångar i Jönköping.”

8.  Sandra Bengtsson

”Är numera en fullfjädrad svensk thaiboxningsstjärna. Vann SM-guld 2015 och försvarade sitt guld i Varberg. Vann damernas B-klass på EM 2015 och har successivt tagit sin thaiboxning vidare. Är stark, kvick i fötterna och svårpasserad och har en mycket vägvinnande stil.”

9.  Simon Ogolla

”En fantastisk personlighet och en frapperande rörlig thaiboxare för sin storlek. Började med thaiboxning ganska sent men har trots det skaffat sig en vacker stil. Rejäl i sparkteknikerna och har haft landslagsplatsen i sitt grepp i några år nu. Starkt SM-guld i Varberg.”

10.  Mehran Zangana

”Kallas inte Mr. K.O. för intet. Har en nära nog poetiskt vacker stil. För fem år sedan pressade Zangana Alex Tobiasson Harris i SM-final, gick också proffsmatch på Rumble of the kings och är enligt mitt tycke en bättre fighter idag. Har löd i teknikerna, kontrollerar ofta matcherna via vassa, snabba tekniker från distans, men behärskar också klinchen utmärkt.”

---

[Den här artikeln har även publicerats i Fighter Magazine nummer 2-2016 som du kan läsa via Ztory och Readly]

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!