Artikel

Mental tuffhetsträning i praktiken.

Mental tuffhetsträning är ett ämne jag berörde i ett antal artiklar i Fightermag innan sommaren. Du som läste artiklarna kanske kommer ihåg att det som utmärker de mentalt tuffa är att de mer konsekvent är beslutsamma, koncentrerade, självsäkra och i kontroll under press. Att utveckla dessa egenskaper har varit utgångspunkten med flera av de jag …

Ett resultat av den mentala tuffhetsträningen, givetvis tillsammans med den fysiska och tekniska träningen på respektive klubb, är att det hjälpt ett antal individer att komma åt sin egen potential bättre än tidigare. Resultatet har också blivit ett tiotal medaljer på SM och andra mästerskap, av alla tre valörerna. Inom både MMA, Kick-, Thai-boxning, boxning och brottning.

En av de som tog guld på ett av SM:en beskrev hur hennes tänk ändrats inför SM. Tidigare hade hon ställt en mängd krav på sig själv och hon hade någonstans på vägen nästan glömt att hon gör det här för att hon gillar det och för att det är kul (intressant att många ofta behöver återupptäcka att de faktiskt tycker det de gör är kul…).

Ett annat exempel; Patrik förbättrade sin förmåga att fokusera och agera mer beslutsamt, något som samtidigt stärkte hans självförtroende. Patriks ökade mentala tuffhet hjälpte honom att ta brons på senior SM i sin kampsport som förstaårs senior – något som i de flesta kampsporter innebär ett ordentligt kliv uppåt. Så här skrev en tränare om vinsten: “‘Kalle’ vann övertygande fyra matcher utan att släppa en enda poäng och förlorade en jämn match mot förra årets SM vinnare. Bakom framgången står hård fysisk träning och fortsatt samarbete med vår mentala coach…”.

Jag gjorde en annan upptäckt i samtal med ett par ledare, som menade att de ser många fighters som inte ser ut att vilja vara i ringen eller på mattan. Ledarna ställde sig frågan varför en fighter tävlar om han eller hon egentligen inte vill. Resonemanget är intressant, för det visar på hur många ledare som faktiskt inte förstått hur hjärnan kan spöka till det när det är dags att prestera. Vad jag menar är att de individer som ser ut som de inte vill vara i ringen eller på mattan, ändå är där för att det visst är det de vill. De vet bara inte hur de skall hantera den press det innebär att ställa sig mot en motståndare och försöka prestera. De saknar strategier för att hantera sin inre dialog, för att förbereda sig mentalt på vad de skall göra och hur de skall tolka kroppens reaktioner på pressen i form av ökad hjärtklappning och andningsfrekvens.

Efter sommaren har jag börjat jobba med en fighter, vi kan kalla honom Pelle, som såg ut just så, som att han inte ville vara i ringen, i varje fall inte i slutet av en match han gick innan sommaren. I det fallet verkar det ha varit ett antal faktorer som inte var på plats mentalt efter att han vunnit SM under våren. Tekniskt och fysiskt hade han visat att han var bäst i Sverige på SM. Det mentala hade också fungerat bra. Men plötsligt i en match efter att han vunnit SM-titeln så stämde ingenting längre. Beslutsamheten saknades, koncentration på uppgiften var inte hundra, självförtroendet dalade under matchen mycket för att han blev överraskad av att motståndaren gick in hårt från början och i slutändan blev pressen för mycket. Resultatet blev en klar förlust.

Vi kom fram till att han inte underskattat motståndet, men att det fanns mycket han kunde göra för att förbättra sina mentala strategier. Trots förlusten var det inget större fel på självförtroendet, även om han grämde sig över förlusten. Först beskrev han sin insats som dålig rakt igenom, men efter att ha tittat på en inspelning av matchen kunde jag se att han gjorde bra ifrån sig i de första ronderna. Vilket föranledde att jag vid vårt tredje samtal sa i frågande ton: “Jag har tittat på matchen och tycket de första ronderna såg riktigt bra ut…”. “Jo jag svarade upp ganska bra med kontringar… men han styrde förloppet”. “Eller hur det såg riktigt bra ut med hårda kontringar… hur tyckte du ditt försvar fungerade?” “Jo garden funkade ju bra så han träffade ju inte med något egentligen…”. Efter en stunds samtal förmedlade Pelle en helt annan känsla av hur matchen gått, även om han i slutändan förlorat den. Självförtroendet var med andra ord inte en stor fråga i sammanhanget, även om det första intrycket i vårt första samtal pekade åt det hållet. Istället kunde vi börja jobba med att hantera press, beslutsamhet och koncentration på uppgiften.

Det första vi jobbade med för att bättre hantera press var att fokusera om från resultatmål, mer till prestationsmål och processmål (se mer i Fightermag artiklarna del 1 och 2). Processmålet handlar ju mer om hur du vill lyckas utföra uppgiften som sådan, än om resultatet. Effekten blir att du känner mer “kontroll” över situationen och därmed minskar den press du upplever. Samtidigt blir bonusen ofta ett bättre resultat.

Hur gör man då? Processmålen, din “drömbild” av hur du vill utföra något, är starkt kopplat till det prestationspsykologin kallar föreställningsträning, ofta populärt kallat visualisering (den senare benämningen är lite missvisande eftersom det inte bara handlar om vad vi kan visualisera, utan också vad vi hör och känner i föreställningsträningen). Processmålen kan omfatta det övergripande utförandet och olika tekniker, kontringar, taktik och strategier.

Vad gäller Pelle så började vi med att kartlägga vad han ville förbättra genom att jag först frågade vad för teknik han ville bli bättre på just nu. Jag fördjupade sedan frågorna vart efter för att vi steg för steg skulle hitta vad Pelle ville jobba med. Han tränade sedan på att tydligt föreställa sig hur han ville utföra en specifik teknik/taktik som förberedelse för nästa sparring. På sparringen var uppgiften att i första hand utföra det han mentalt tränat på så bestämt som möjligt. Ju tydligare, ju bättre skärpa Pelle hade i “filmsnutten” i sitt huvud, desto mer bestämt lyckades han utföra tekniken i sparringen. Redan samtalet efter att vi satt igång denna träning kom Pelle tillbaka och sa: “nu förbereder jag olika tekniker eller taktiker inför varje sparringrond för att träna på olika scenarier, är det bra att göra så?” Mitt svar: “det är riktigt bra, det visar bara att du är på en hög teknisk nivå eftersom du redan så snabbt kan förbereda olika tekniker och taktiker mellan sparringronderna”. Nästan två månader efter att vi började våra samtal satt vi ner för ett sista mästerskapsförberedande samtal, där vi jobbade med att Pelle mentalt förberedde sig för hur det kan vara på ett internationellt mästerskap i jämförelse med SM eller andra nationella tävlingar (obs detta är en mycket kort sammanfattning av vad vi hann jobba med under ett antal timmars samtal och övningar som Pelle jobbade med mellan samtalen). En sak var tydlig vid vårt senaste samtal. Blicken hos Pelle är nu tydligt fokuserad, han utstrålar självförtroende och tekniskt, fysiskt och mentalt är han mycket väl förberedd. Framför allt betydligt bättre mentalt förberedd än tidigare och det skall bli intressant att se vad det betyder för hans utförande. Mer om det i nästa artikel.

 

Foto: Po Lindvall som tränare 1996 med några blivande stjärnor

Skriven av: Po Lindvall

Doktorand, fil.mag, ledarskapscoach, mental coach knuten till Svenska MMA förbundet, Svenska Boxningsförbundet och med i Riksidrottsförbundets idrottspsykologiska resursteam.

Grundare av Slagskeppet Muay Thai och bl.a. tränare till de flerfaldiga världsmästarna Martin Holm (RIP) och Jörgen Kruth. Graderingar; 6 dan Kick-Boxing, 5 dan Shidokan Shin Kakuto Jutsu Karate och 2 dan Shorinji Ryu Renshinkan Karate.

Fighterpodden avsnitt 69: Karantänspodden

Kommentarer