Artikel

Mental träning, en offensiv eller defensiv mental strategi…?

De flesta, även de fighters som verkar ”tuffa” upplever kampsportmatcher som en utmaning. Det är inte så konstigt, det handlar ju om att gå in på mattan, i ringen eller buren och fightas mot någon som får och ska fightas tillbaka. Det ska vara nervöst. Det är inte underligt att vilja söka efter ett inre lugn inför en uppgift som gör att vi känner oss pressade och stressade, men det går att lära sig att hantera sina reaktioner för en tuff uppgift på olika sätt. Men hur gör man?
För ett tag sedan hade jag ett coachingsamtal med en fighter, vi kan kalla honom Peter, som tyckte att det här var så jobbigt att han inte ville tänka alls på matchen han skulle gå. Genom att tänka på annat slapp han det påslag som tankarna på match skapade. Problemet med det är ganska uppenbart – när han sedan kom till matchen var han inte tillräckligt mentalt förberedd på vad han skulle göra. Detta trots att han givetvis tränat en massa tekniker, kombinationer och sparring. Problemet var att han inte fick till den teknik som fungerat under träning, speciellt i uppgiftssparring, men även i fri sparring. En del i problemet är att för att kunna fightas riktigt bestämt, fokuserat och säkert (mental tuffhet) är att han hade behövt föreställa sig, innan matchen, vad han skulle göra. Med det menar jag inte att man kan föreställa sig händelseförloppet i en match som jag skrivit om tidigare, utan bara hur man vill utföra sina olika tekniker, kombinationer, försvar och kontringar i olika situationer, för att vara mentalt förberedd för att kunna reagera effektivt eller mer automatiskt. Det som är problemet med just den här fightern är att hans inlärning eller tolkning av kroppens påslag vid ”hot” är att han lärt sig att se stresspåslaget som ett hot i sig. Man kan säga att han lärt sig att bli ”rädd” för att vara rädd eller nervös. I själva verket fungerar påslaget som en gaspedal – skickar ut adrenalin som aktiverar kroppen fysiskt. Denna gas gör att syn, hörsel och andra sinnen skärps, vilket är av största vikt för att vi skall kunna prestera vårt allra bästa. Det innebär att om inget påslag sker kommer du inte kunna prestera på topp.”
I nuläget i världen upplever en del isoleringen som frustrerande och för oss kampsportare, att inte kunna träna känns som ett ’hot’! Ett hot mot våra möjligheter att utvecklas, att stagnera och kanske bli sämre som fighter. Den ’rädslan’ kan orsaka ordentliga stresspåslag, oro eller även ångest. Ett sätt att hantera det är att jobba med sin tekniska utveckling genom mental träning som jag skrev i den förra träningen. 
Ett annat sätt är att försöka hantera påslaget, oron eller ångesten med olika mentala strategier…
Defensiva eller offensiva mentala strategier.
Beroende på vem du är och hur du fungerar handlar spänningshantering om att använda olika mentala strategier, som är antigen mer defensiva eller mer offensiva. Med det menar jag att vissa personer kan ha nytta av att minska spänningen eller stressen på olika sätt för att klara att hantera en utmaning på bästa sätt. Medan andra kan växa mer genom att hantera stressen mer offensivt, eller som en brottare lär ha uttryckt det, ’de e bara å ställa sig mitt i kroppen och spänna skinnet’ (ett citat från en klasskamrat till Anders Forsberg, puckelpisttränare under 1990-talet och senare mer känd som framgångsrik hockeytränare och hockey agent).
Inom den tredje vågens kognitiv beteendeträning arbetar man med att skapa en ökad psykologisk flexibilitet, där det handlar om att träna sig i att acceptera att nervositeten eller ångesten finns där men att du ändå kan göra det du vill. Förstärkningen av inlärningen sker genom att du återerövrar din förmåga att utföra din prestation oavsett hur du känner dig och kan göra det du skall göra.
Oavsett om du arbetar med en defensiv eller offensiv mental strategi är att du i slutändan ändå uppnår en minskad ångest eller oro. Vad jag menar är att inom prestationspsykologin jobbar man med bl.a. avslappning och magandning för att hitta en stillhet och ett lugn, precis som man gör inom meditation. Det skulle jag vilja kalla för en defensiv mental strategi. Något som också förekommer inom kognitiv beteendeträning och ACT (Acceptance and Commitment Training), den tredje vågens kognitiva beteendeträning.
Inom den gren av prestationspsykologin jag jobbat med länge har även kognitiv omstrukturering eller omtolkning varit en stor del, precis som inom kognitiv beteendeträning. Omstruktureringen kan ske genom att hitta andra perspektiv, evidens och synsätt. Ett sådant samtal kan vara stödjande, men även utmanande. Ett önskat resultat är även här minskad ångest eller oro. Exponeringen inom den kognitiv beteendeträningen är en mer offensiv mental och fysisk strategi. Klienten utsätts för det den är rädd för eller det som skapar ångest. Habitueringen eller avbetingningen som sker skapar ett ökat lugn, eller påverkar snarare hur klienten tolkar eller upplever olika påslag. Inom ACT står man kvar mitt i situationen, känslan eller tanken och bara upplever den med målet att kunna göra det man skall oavsett ’störning’. Detta är samtidigt enligt Öst (2013) ett sätt att ta exponering och beteendeaktivering vidare, men mer med målet att skapa ökad psykologisk flexibilitet.”
Här några frågor att fundera över som leder till olika mentala strategier, olika strategier fungerar olika bra för olika personer. Prova dig fram och se om någon av frågorna leder dig vidare i att hitta ett sätt att hantera nuläget, vardagen eller senare inför match…
Hur kan du använda avslappning och magandning för att hitta ett inre lugn i nuläget? 
Hur kan du stå kvar mitt i oron och bara observera den, se den för vad den är, en känsla och inget mer? 
Vad för olika perspektiv kan du ta på din situation i nuläget? Är du verkligen isolerad från omvärlden, eller har du fastnat i en föreställning om att du måste vara helt ’isolerad’ och utan kontakt med omvärlden? Vad för kontakter kan du underhålla för att bryta ’isoleringen ’? (Du vet, det självklara, ring, messa, skypa…)
Vad menar media och politiker med att slarvigt och enfaldigt kalla det vi skall praktisera för social distansering? Vad finns det för risk med att använda ’stämpeln’ social distansering på något som i huvudsak handlar om att hålla tillräcklig fysisk distans? Vad för benämning skulle du hellre vilja använda? 
Hir förändrar det ditt perspektiv att gå från att säga social distansering till att säga fysisk distansering?

(Redigerade utdrag ur boken ”VM-Resan: Vägen är Målet”, av Jörgen Kruth och Po Lindvall, med tillägg).
Po Lindvall, PhD kandidat, ledarskapstränare, Coach till flera världsmästare och thaiboxningstränare till Martin Holm och Jörgen Kruth under 90-talet när de erövrade sin flesta VM-titlar.
Fighterpodden avsnitt 69: Karantänspodden

Kommentarer