Krönika: En förlorares ansiktsuttryck

Ett par timmar har gått sedan UFC:s första, historiska gala i New York. Historia skrevs när Conor McGregor för första gången i UFC:s historia blev titelhållare i två viktklasser samtidigt. I sin blogg skriver Sara Abouzeedan en krönika om Conor McGregor.

Holy shit

Trots att klockan ringde tidigt imorse så spärrade jag upp ögonen, klarvaken och glad över det faktum att jag faktiskt hinner se Conor McGregor köra över Eddie Alvarez innan jobbet kallar. Jag och resten av Fightermagteamet hade tippat på de tre titelmatcherna och nu med resultat i hand så gissade jag rätt på två. Hade Joanna på domslut, Thompson på avslut i rond 3 och McGregor på avslut i rond 2. Synd med Thompson då jag faktiskt tror att han hade varit en riktigt underhållande titelhållare.

När Eddie Alvarez gick mot oktagonen tänkte jag direkt ”Det här är en förlorares ansiktsuttryck”. På senare dagar lär man sig se det på dem som visar det tydligt. José Aldo såg likadan ut i matchen mot McGregor, och även Renan Barao när han mötte TJ Dillashaw. Alla de matcherna har slutat i knock.

Men nog om det och tillbaka till irländaren.

Redan när Conor McGregor fightades i Cage Warriors vann han bältet i två viktklasser. Efter sin vinst, med sina två bälten hängandes över axlarna sa han att han skulle upprepa samma historia i UFC.

mcgregor-two-belts

UFC-resan började i Sverige, och McGregor började ta alltmer plats. Han började bli större i käften under presskonferenser. Hypen ökade men också hatet kring honom. Hans ”dåliga” attityd blev bitterheten som tog över sötman av hur bra han egentligen fightades. Ju mer matcher han gick desto mer förståelse fick man för hans beteende.

I presskonferenser förutspådde han precis vad han skulle göra, vilket också skedde några dagar där på. Han har haft rätt varje gång. Efter dagens seger har han plockat ner två titelhållare på mindre än två ronder. Aldo plockades efter ett par sekunder, och Alvarez överlevde knappt första ronden för att sedan bli avslutad i andra. Irländaren är också den första någonsin att bli titelhållare i två viktklasser samtidigt inom UFC. Detta var dessutom UFC:s första gala i New York. Fatta den äran…

MEN

Conor har jobbat röven av sig för detta. En 28-årig mästare i fjäder och lättvikt samtidigt som dessutom inte har paraknas. Hoppas att jag också är där sju år från nu (joke).

Hur utmärker sig då Conor?

conor-santa

Nu är jag ingen MMA-expert men det finns en del delar som inte är svåra att förstå:

Conor McGregor utstrålar ett bra självförtroende och är helt sjukt självsäker. Han tror på alla ord som lämnar hans mun. Hur idiotiskt det än låter så väljer han sina ord väl. Tror på allt han säger. Allt han gör. Han tvekar inte alls. Det gör honom mindre sårbar. I mitt blogginlägg om motivation skrev jag att ”Mental tuffhet är viktigare än de fysiska kvalitéerna”. Minns ni? McGregor är ett gott exempel.

 

I och med att ”Mystic Mac” är så självsäker OCH smart så ser han till att backa upp det han säger. Han gör allt för att ta sig dit han vill, och gör framförallt allt som krävs för att vinna. Till punkt och pricka. Exempelvis så har han ett skräddarsytt team med dietist, olika typer av tränare som individualiserar hans träning ända in i grunden. Nyckeln till framgång-följ ditt eget recept.

Conor är också väldigt envis. Förlorar han eller är missnöjd så är det en sak som gäller: ”Gör om, gör rätt”.

conor-punch

Stödet från nära och kära är viktigt för en atlet. Faktum är att störningsrisken i träningsplaneringen minimeras, och stödet gör så att han får bekräftelse och motivation från annat håll än bara sina vinster. Allt från flickvän (familj) och tränare men också en hel radda med fans.

Nämner detta sist för att det är det viktigaste. Som alla har förstått vid det här laget så är Conor en annorlunda typ av fighter. Han har en ”konstig/ovanlig” fightingstil jämfört med alla andra. Han tränar på saker som andra inte har tänkt på, eller tycker är löjligt. Exempelvis rörelse med Ido Portal och capoeira. Ibland krävs det en helt annan typ av träning för att bli bra på någonting specifikt. Typ som att tennisspelare spelar hockey ibland. Olika typ av träning som utvecklar olika typer av kvalitéer. Och repetition givetvis.

Med det sagt så citerar jag Conor McGregor:

”Timing beats speed & precision beats power”.

Vi ses på Irland.

 

Kika in på Saras blogginlägg här.

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!

Kommentarer