Krönika

Elisabeth Ivars: ”Jag tränar din tränare”

Trycket på min kollegas t-shirt lyser i guld mot den svarta bakgrunden, ”Jag tränar din tränare”… Kaxigt? Provocerande? Kanske, men för mig signalerar budskapet att fokusera på det man är expert på, utnyttja sin spetskompetens och lägga full fokus där, att delegera ut delarna som någon annan kan lite bättre. Det innebär inte att du som är fystränare på en kampsportsklubb inte är tillräckligt bra, utan snarare att du vill att dina elever ska bli bäst och ha den främsta hjälpen på alla plan.

Som personlig tränare möter jag alla typer av tränande individer. Medelålders män som insett att läkarens varningar om diabetes typ 2 inte bara var varningar, kvinnor som bestämt sig för att genomföra sitt livs första Vasalopp och elitidrottare som vill utveckla de svagheter som begränsar deras maxprestation i sin sport. Alla är individer med olika mål och förutsättningar men alla har en sak gemensamt – de anlitar mig för att bli sitt bästa jag.

Inom många idrotter lever det kvar en bild av att en tränare för en grupp atleter ska kunna allt. Tränaren ska vara ett grenspecifikt proffs, expert på hur man på bästa sätt bygger upp styrka utifrån alla individers olika förutsättningar, hur man förbättrar en begränsad rörlighet, rehabiliterar alla skador, samt veta vad som näringsmässigt är optimalt att inta före och efter träning och match… Utöver detta ska tränaren vara gruppens naturliga ledare och stöttepelare. Detta funkar givetvis inte.

”Att visa sin svaghet kräver stor styrka, att erkänna sin feghet kräver stort mod.” Erik Sjödins dikt känns högst aktuell. För ingen är bäst, eller hinner med, allt.

Alla klubbar bör ha en personlig tränare som är utbildad och erfaren inom den aktuella sporten. En person som kommer utifrån med ”nya” ögon och kanske även med ett annat sätt att se på träning. Förändringar kan skapa nytändning och framgång. I segerns sötma och framgångens adrenalinrus är det lätt att fortsätta göra som man gjorde på 90-talet eller i höstas, men förändrar man inget kommer man att förlora. Förr eller senare. Vi kan kalla det för teknisk knockout.

För en tid sedan tränade jag en av Sveriges främsta MMA-fighters, Magnus Jycken Cedenblad. Dagen efter ett benpass fick jag följande sms: ”Jag hatar dig så mycket just nu. Har aldrig känt så här i mina muskler. Jävligt bra!”. Det vi gjorde under träningspasset var inget extraordinärt. Det var bara ett annorlunda träningsupplägg, gällande övningar och intensitet, mot vad Jyckens kropp var van vid. Och övningarna var utvalda utifrån de svagheter han behövde jobba på.

Oavsett sport blir teamet runt en tävlande individ eller ett lag större ju högre nivå det gäller. Proffsutövare har ofta en stab av experter runt sig som ser till att träning, kost och eventuell rehabilitering, dessutom anpassad utifrån den tävlande. En planering som går ner på mikronivå för att eliminera alla tänkbara hinder och svårigheter – trots det går det åt helvete ibland.

Tänk dig vad du skulle kunna uppnå med hjälp som är anpassad just för dig. Träning som är upplagd, periodiserad och utarbetad utifrån din arbetssituation, dina fysiska och mentala svagheter och styrkor. Nu tänker jag inte ett helt team av näringsfysiolog, kiropraktor, massör, kock och personlig tränare utan enbart den där sista personen. Din personliga tränare.

Personliga tränaren. Det är mitt jobb att ta dig till nästa nivå, på ett sätt som du inte visste att du kunde. Min uppgift att analysera och finna vad som är orsaken till att du inte är bäst varje gång. Om du lyckas? Ja, det är upp till dig om du gör det jag säger åt dig.

Den som tränar mest blir inte automatiskt bäst, den som tränar smartast blir bäst. Låt min yrkeskår hjälpa dig eller din klubb att bli smartast på ditt sätt.

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!

Kommentarer