ArtikelNyhet

Läkare varnar för stora risker med kraftig viktminskning inför match

Inom brottning, boxning och styrkesporter har vi redan sett stora problem kraftig viktnedgång inför tävling. Nu har MMA hamnat i skottgluggen och hamnat under lupp för att granskas av läkare och experter på Nutrition.

I en artikel av Ben Crighton, Graeme Close och Dr James Morton belyses problematiken och den potentiella faran med viktnedgång inför match.

Att banta för att kunna väga in är vanligt. Det är snarare ovanligt att inte banta eller åtminstone undgå att ha för mycket vätska i kroppen inför invägning. Nu tar det tre artikelförfattarna upp faran med somliga av de metoder för snabb viktminskning som praktiseras.

Inom MMA finns det elva viktklasser för herrar (vilka är de som haft störst problem) och de är:

  • Atomvikt (finns ej i UFC) =47,6 kg
  • Stråvikt (finns ej i UFC för herrar, men för damer) =  52,2 kg
  • Flugvikt = 56,7 kg
  • Bantamvikt = 61,2 kg
  • Fjädervikt = 65,8 kg
  • Lättvikt = 70,3 kg
  • Weltervikt = 77,1 kg
  • Mellanvikt = 83,9 kg
  • Lätt Tungvikt = 93 kg
  • Tungvikt = 120,2 kg
  • Super Tungvikt = Ingen övre gräns

 

Själva anledningen med viktklasser kanske säger sig självt men handlar om att ge jämna matcher där inte viktskillnaden är den avgörande faktorn. Det som sker är att många fighters vill tävla i en så låg viktklass som möjligt men inför match väga mer. Det har bevisligen gått fjäderviktsmatcher i UFC där fighters vägt lika mycket som welterviktsgränsen. Mellanviktare väger inte sällan omkring lätt tungvikt på matchdagen.

Fighters använder alla möjliga tekniker för att banta det sista. Dräkter, heta bad, bastubad och mycket mer finns på menyn. Ibland har otillåtna vätskedrivande medel använts och ibland tillåtna. Omedelbara problem har för somliga varit väldig huvudvärk, kräkningar, kramper, svimningar, influensaliknande symptom och till och med epileptiska anfall.

2013 omkom den brasilianska MMA-fightern Leandro Souza tragiskt i bastun då han försökte klippa 20 % av sin kroppsmassa vikt (ca 15 kg) under loppet av 7 dagar. Under viktminskningen användes antiinflammatoriska piller och vätskedrivande.

De tre artikelförfattarna (nämna ovan) påpekar att något måste göras omgående för att vända trenden. Fighters ska inte läggas in på sjukhus på grund av problem med njurarna – eller värre – som direkt följd av vikthetsen. De tre artikelförfattarna ville dock skapa sig en bättre bild och bestämde sig (alternativt plockades in) för att undersöka MMA-fighters i England. Deras enkät visade att de flesta bantar mellan 11 – 7 % av sin kroppsmassa i snitt varje gång under veckorna innan match och sen mellan 7 – 3 % det sista dygnet. Resultatet gäller bara England men generellt innebär det att MMA-proffs har mer viktminskning än andra kampsporters proffs. Teorierna går isär lite angående varför just MMA-fighters behöver gå ner såpass mycket, men faktum kvarstår.

67 % av idrottarna som tillfrågades i undersökningen har någon gång (eller alltid) sysslat med så kallad ”Water-loading” vilket innebär att personen i fråga dricker överdrivet mycket vatten under tre dygn (ungefär 20-23 liter) i tron om att det skapar en ”rensnings”-effekt vilket i sin tur innebär att urinproduktionen ökar markant.  17 % använder sig utav olika lösningar för att öka mängden svett genom att blockera porerna. 37 % använder sig av receptbelagda medel för vätskedrivning och 13 % gjorde det intravenöst. Somliga tar till glycerol för att återfå vätskebalansen efter invägningen. 73 % av idrottarna tar några eller något kosttillskott och hela 61 % visste inte om ifall deras tillskott var testade huruvida de är tillåtna eller ej.

Sen första juli (2015) har samtliga UFC-fighters blivit testade slumpmässigt även mellan matcher. Sedan första oktober (2015) får man inte längre, i UFC, ta hjälp av dropp för att få tillbaka vätska efter invägningen.

Undersökningen i England visade att samtliga fighters fastade dagarna innan match och det innebär låg mängd kolhydrater bland annat. Endast 20 % av idrottarna tar hjälp av proffs för att sköta om bantningen. Majoriteten av tipsen och överseendet av viktminskningen sker av coacher och andra fighters.  Även en majoritet kikar på internet för att finna tips.

Varning för hjärnskador

Effekterna av vätskebrist kan vara mycket farliga och framförallt när våld sker mot huvudet efter att en idrottare är knockad. Detta anser artikelförfattarna är värt att slänga ett extra öga på då det skiljer sig från bland annat boxning där våld mot huvudet inte sker efter en total knockout. Nu är det ju tänkt att domare alltid ska stoppa matcher där knockout inträffar men som vi alla vet kan det gå riktigt fort ibland (13 sekunder ibland). I snitt sker 2,6 slag mot huvudet i proffs-MMA efter det att en knockout ägt rum. Dessa slag är de i särklass farligast vilket bland annat Hutchison, Lawrence och Cusimano påpekat i Am J Sports Med 2014.

England

Det mest alarmerande enligt artikelförfattarna är att UK MMA inte har ett regelverk i sådana här ärenden (hälsa, säkerhet) och någon som överser detta. I Sverige, bland annat, finns det ett regelverk och MMA är godkänt enligt lag. Svenska MMA Förbundet ansvarar för att godtagbar säkerhet äger rum och är också de som ska driva frågor om säkerhet för sportens och idrottarnas bästa.

Artikelförfattarna nöjer sig inte bara med att påpeka bristerna utan de presenterar konkreta lösningar:

Introducera fler viktklasser och göra om existerande viktklasser så att skillnaden är mindre mellan klasserna.

Att det max får läggas till en viss vikt efter invägningen. I Arkansas (USA) har idrottskommissionen där satt en gräns på max ökning av 7,5 % efter invägning.

Alltid ha invägning 24 timmar eller mindre innan tävling.

Dopingkolla utländska fighters i enlighet med WADA-standard när de fightas i UK.

Införa ett utbildningspaket som ska nå alla MMA-utövare.

Avslutningsvis så uppmuntrar de MMA-scenen att göra research och även att övervaka skador i respektive land/region/galor. Allting för att sporten MMA ska bli mer säker att utöva.

Artikeln publicerades i Br J Sports Med 2015. Läkartidningen som publicerade artikeln undersöker alltid om det finns något vinstintresse för artikelförfattarna och de fann inget här. Liverpool John Moores University godkände artikeln ur etiska aspekter. Artikeln är andra läkare (så kallad Peer Review) externt och inte av artikelförfattarnas kontakter.

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!

Kommentarer