Nyhet

Krönika: En mästares farväl

Tänk dig att du tävlat i en idrott under 7 års tid, aldrig blivit slagen, aldrig blivit provad på riktigt. Att du gång på gång vinner matcherna utan större ansträngning. Du tävlar i den yppersta eliten och slåss om bältet varje gång. Att du måste sätta dig i dåliga situationer för att utmana dig själv. Att ta ner händerna utan att gardera huvudet.

Är det en teknik för att skrämma och reta upp motståndarna och få dem att tappa sin koncentration eller är det ett tecken på skrämmande bra teknik på att undvika att bli träffad? Eller är det ett sätt att testa sig själv och självvalt utsätta sig för större risk än vad man egentligen borde göra? Allt för utmaningen, för att det ska vara kul att gå till ”jobbet”?

Oavsett anledning så funkade den tekniken och taktiken fram till för några timmar sedan. Chris Weidman exploaterade Silvas teknik som så många andra inte klarat av att hantera. Weidman satte en vänsterkrok som skickade Silva till golvet och Weidman följde upp med slag för att säkra vinsten. En epok med en mästare som ansågs oslagbar har gått i graven. På sju år har han inte förlorat, i 2458 dagar har mästaren innehaft bältet.

Direkt efter tävlingen berättar Silva att han är trött, trött på att fightas om titlar. Han har inte suget på att tävla om titelmatchen igen. Det känns som om han abdikerat. Lämnat över till en yngre förmåga som kanske kan försöka upprepa samma bedrift, om någon någonsin kommer kunna göra det. Det är inte troligt och kanske inte heller möjligt.

Kan förlusten ha med att göra att han inte längre ville vara mästare, innerst inne. Att han var trött på att jämnt stå i rampljuset? För han har 10 matcher kvar på sitt avtal med UFC. Kanske vill han möta GSP, en match som många vill se. Det har talats om en match mot Roy Jones Jr. Kanske är det inte titelmatcherna som längre lockar den forna mästaren? För på frågan om en rematch mot Weidman så verkade Silva inte intresserad. Han var en mycket ödmjuk mästare som istället lyfte fram Weidman som den nya mästaren. Han hade inga problem med sitt ego och sökte förklaringar eller önskade upprättelse. Jag tror precis som han säger att viljan och glöden inte längre finns där, för vad har han mer att bevisa?

Det ligger i sportens natur att en mästare förr eller senare blir slagen och att en ny mästare koras. För innerst inne så vet vi vad Anderson Silva är kapabel till och att han har förmågan och vad som krävs för att vara en mästare. Men att han helt enkelt inte vill längre. Endast Anderson Silva har svaren men de kommer vi aldrig få veta. Silva har valt att abdikera, frågan är om han någonsin kommer vilja gå titelmatch igen även om han skulle krossa allt annat motstånd i 10 matcher till. Jag tror inte det.

Vi tackar Silva för alla de fantastiska titelmatcherna och hans fantastiska blick för spelet i buren. En ny era tar vid. För vad vi precis har skådat var en mästares farväl.

Text: Marko Gyllenland

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!

Kommentarer