Helgens kampsport var av hög dignitet. Vi bjöds på en superskräll i London, en tät boxningsmatch i USA och ett UFC 258 ifrån Las Vegas som hade en huvudmatch utöver det vanliga. Här är mina slutsatser från galorna.
1. Lara skrällde mot Warrington
Så här kan det också gå till. Att en obesegrad superstjärna frånsäger sig sin VM-titel för att bli en tydlig och dominant världsmästare i alla organisationer. Just detta gjorde Warrington och lördagens match var bara tänkt som en lättare uppvärmning inför de riktigt stora matcherna. Motståndaren Mauricio Lara var en relativt oprövad Mexikan som förlorat två matcher, men varit proffs sedan 17-års ålder och lärt sig en hel del på vägen. På Wembley Arena fick vi se en stark kandidat till årets match 2021 och en skräll som det kommer pratas om i många år framöver. Lara slog ner Warrington redan i matchens fjärde rond, men på ett mirakulöst vis lyckades britten stappla runt i ringen i ytterligare fem ronder. I nionde ronden tog dock Warringtons obesegrade svit slut och nu är det Mauricio Lara som förvandlats till en ny stjärna i boxningsvärlden. Det kan därför vara smart att följa honom noga framöver.
2. Kamaru Usman fortsätter segertåget
Det är relativt sällsynt med fighters som försvarar sina UFC-bälten under en längre tidsperiod. Många drabbas av skador eller så är det nya hungriga utmanare som visar sig vara för svåra att hålla borta från deras stora målsättning, att bli världsmästare. Nigerianen Kamaru Usman verkar dock ha funnit nycklarna som krävs för att bibehålla titeln som welterviktsmästare. Inatt var det den forne klubbkamraten och förste utmanare Gilbert Burns som inledde matchen bäst och lyckades skaka mästaren i den inledande ronden. Jag såg det som osannolikt att Usman skulle lycka överleva en hel match i det höga tempot, men han förvånade mig rejält. Usman fokuserade helt och hållet på att behålla matchen ståendes och i den andra ronden var det istället Burns som fick känna på att åka i backen. Till skillnad ifrån mästaren lyckades han aldrig återhämta sig i rondvilan, och det krävdes bara ett slag för att han skulle bli nerslagen ännu en gång. Då visade Usman inte heller någon form av osäkerhet, utan tvingade Herb Dean att avbryta matchen efter bara 34 sekunder in i ronden. Säga vad man vill om Kamaru Usman, men vinna det är han expert på.
3. Diaz vs. Rakhimov blev helt jämn
Tråkigt nog blev det aldrig tal om att försvara något bälte för Diaz. Han vägde in för mycket vilket fick konsekvensen att IBF tog bort hans titel, och att den bara kunde vinnas av Rakhimov. Ryssen som hade den kända demontränaren Freddie Roach i sin ringhörna, visade verkligen upp varför han aldrig förlorat match. Han var jämn i slagväxlingarna mot Diaz och kunde under matchens mittenronder kontrollera ringen och därigenom också domarnas bedömning. Men efter en stark avslutning utav den forne mästaren var det oklart hur domslutet skulle kunna tänkas se ut. En domare gav segern till Diaz, men det räckte inte för seger. Då de andra domarna såg matchen som helt jämn och därför förkunnade att matchen slutade som en oavgjord sådan. Nu är IBF-bältet fortsatt vakant och mycket pekar mot att det kan vara dessa herrar som får göra upp om just den VM-titeln i ett eventuellt returmöte.
Här hittar du Teddys söndagskrönika!
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer