Artikel

En intervju med Daniel Haglind – landslagscoach för BJJ-förbundet

Fighter Magazine fick en liten intervju med Daniel Haglind, landslagscoach och elitansvarig för Svenska Brasiliansk jiu-jitsuförbundet (SBJJF) sedan BJJ-SM 2019 och uttagningen till landslaget. Daniel har en bakgrund som idrottspsykologisk rådgivare, föreläsare och han har sysslat med Brasiliansk Jiu-Jitsu sedan 2004 och har tävlat och levt på idrotten under många år. Här kan du läsa mer om de senaste framgångarna på EM i Portugal och om Daniels tankar kring på BJJ-Sverige.

Kan du berätta lite om hur du tänker jobba med landslaget?

– Syftet med Landslaget och SBJJF elitsatsning är att plocka medaljer på EM och VM. Det är grunden i mitt arbete. Men att nå det målet ser jag som ett långsiktigt arbete. Ett grundläggande krav för att bli uttagen är att man tävlar på SM, utifrån det har jag tagit ut ett landslag som består av brun och svartbälten samt en utvecklingstrupp som består av lila- och brunbälten. Min tanke med detta är att skapa en trupp där det finns möjlighet att växa och utvecklas på sikt och där man är en del av eliten inom Svensk BJJ. När jag tar ut personer till Landslaget tittar jag på brun- och svartbälten som är så duktiga att de verkligen har chans att ta sig till pallen i den hårdaste konkurrensen. Det innebär att de som blir uttagna redan har tränat och tävlat i många år. De har en klubb, en coach och förhoppningsvis en eller flera sponsorer redan. Som landslagscoach har jag därför en begränsad möjlighet att påverka hur atleterna tränar och utvecklas.

– Deltagandet i landslaget blir istället en plattform där jag, genom förbundet, kan bidra ekonomiskt, men också genom min erfarenhet. Jag är noga att säga till de som ingår i landslaget att allt som förbundet kan tillföra ska vara ett plus. Det är dock inte kravlöst, jag skriver ett avtal med samtliga som ingår landslaget där de bland annat åtar sig att träna och tävla på ett sådan vis att de utvecklas och att de är i god form till EM och VM. Här kan jag stötta och hjälpa atleterna genom att coacha hur de skall träna, planera sina tävlingar, vad de ska tänka på och utveckla, men även kring hur de ska arbeta med sponsorer med mera. Detta sker på deras villkor, några jobbar jag mer med och några inte alls, deras behov bestämmer. Jag tror dock att ju mer jag lär känna deltagarna, ju mer kan jag stötta dom. Jag har trots allt 16 års erfarenhet av BJJ och jobbat ungefär lika länge som idrottspsykologisk rådgivare.

Vad tar du med dig från EM-veckan i Lissabon? 

– I år åkte jag för första gången utan att själv tävla. Det ger en annan upplevelse att kunna titta på, och förundras över, hur skickliga juveniles är. Hur tekniska och fysiskt starka adult-klasserna är, men även hur hög klass, och hur taktisk man är i Master. Givetvis tar jag med mig Langakers prestigefulla vinst men även vilka förändringar vi kan väntas se i regelsystemet innan VM, men även på längre sikt.

Vad är du mest nöjd med från EM?

– Den frågan är lätt att svara på! Elina Moestam vinner sin klass efter en mycket taktiskt genomförd final. Därefter blir hon graderat till svart bälte på podiet. Jag minns själv hur känslosamt det var att få svart bälte och jag är oerhört glad för hennes skull. Felix Kull kommer tvåa efter en fantastisk prestation i sin klass. Sen tog sig ytterligare tre till kvartsfinal. Landslaget levererade riktigt bra resultat!

Vad skulle du – och landslaget – kunna förbättra?

– Även om flera i truppen tidigare varit med i landslaget ser den annorlunda ut i år. Jag tror att vi skulle utvecklas mer om vi blev en mer sammanhållen grupp. Det finns så mycket samlad kunskap och erfarenhet i gruppen som vi skulle kunna dela med varandra. Men det är svårt att nå dit då vi är spridda över en stor del av Sverige och inte har regelbundna träffar. Jag har tittat mycket på Judons och Jujutsuns upplägg för landslaget och har funderingar på vad vi kan ta därifrån. Deras struktur och tydlighet är väl genomarbetad.

Kan du berätta lite om Svenska BJJ-förbundets elitsatsning?

– Idag består BJJ-förbundets elitsatsning av just Landslaget. Men vi har diskuterat många möjliga aktiviteter för utveckling. Jag skulle vilja göra något för att öka samarbetet mellan klubbarna i Sverige. Vi är en liten nation med många duktiga utövare. Tänk om vi kunde samträna mer och ha ett större utbyte mellan klubbar, vad skulle vi kunna uppnå på den internationella arenan då? Jag tror att SM kan vara ett bra tillfälle att genomföra aktiviteter för att öka gemenskapen inom svensk BJJ. Jag har även planer på att arrangera ett läger under våren för våra bästa utövare. Just nu jobbar jag på detta och hoppas att det går i lås.

Berätta lite om din träningsbakgrund, dina instruktörer och din nuvarande klubb.

– Jag började träna BJJ 2004 på en liten klubb i Halmstad. Vi var inte många utövare och ganska snart stod vi utan instruktörer. Detta innebar att jag och Tobias Höst började leda passen som vitbälten. Jag reste under många år flera gånger i månaden till Malmö för att träna med Peter Blackwell. Peter har varit min instruktör genom alla år. Så småningom fick jag allt bättre kontakt med Leo ”Leozinho” Vieira som tillsammans med Peter gav mig mitt svarta bälte 2009.

– Jag har under många år drivit förening och varit huvudtränare. Nu är jag medlem i en förening som heter Halmstad Kampsport. En föreningen som endast funnits drygt ett år, men som växer så det knakar. Jag har alltid älskat att instruera och nu kan jag ägna mig åt det samt kombinera jobb och landslaget med familjen på ett bra sätt. Är någon i Halmstad är det bara att söka upp oss och komma och träna, alla är välkomna!

– Jag tror det är viktigt att omge sig med personer som kan utmana en, både på och utanför mattan. Om jag skulle nämna några, inom sporten, som varit extra viktiga för mig skulle jag säga att förutom Tobias, Peter och Leozinho har Waldo Zapata, Arben Latifi, Mikael Marffy, Mikael Kretz, Shimon Mochizuki och Shanti Abelha alla haft otroligt stort inflytande på sättet jag ser på BJJ och sättet jag instruerar på.

Fighterpodden avsnitt 69: Karantänspodden

Kommentarer