Det är maj. Vi sitter på mattan i en av Malmö:s kampsportslokaler och pratar grappling. Det är jag, han och många andra. Vi känner inte varandra, men jag lyssnar med skarpa öron. Senare ser jag honom grapplas med Larry Lindwall, med skarpa ögon. Det är vackert, tycker jag. Sedan reser jag motvilligt på mig och skyndar till mitt tåg.
Idag ses vi igen. Denna gången sitter vi också, men vid ett bord för att genomföra en intervju.
Han är taggad, det ser jag på honom. Han ler och nickar när jag frågar om han är det. ”Imorgon är det dags” säger han.
Mattias Rosenlind går imorgon sin femte proffsmatch, och får för andra gången chans att fightas på hemmaplan. ”Nu kommer jag att ha alla på min sida. De flesta iallafall” säger han.
När MMA-debuten gjordes 2010 var det så långt ifrån hem han kunde komma. Mattias höll på med thaiboxning på den tiden, och var därför i Thailand för att träna. Under sin vistelse tackade han för skojs skull ja till en proffsmatch i Taiwan. Han mötte då Robert Washington, som på den tiden hade 4-0 i record (4/4 TKO). Rosenlind, som aldrig hade tränat brottning eller grappling förlorade på poäng mot Washington. Därifrån växte intresset för MMA, som började tränas parallellt med thaiboxningen. Nu har malmöiten tre raka vinster, och trots hans tidiga debut så har han endast matchat en gång per år. Varför?
Det har varit skador och andra omständigheter i livet som har varit i vägen. Nu har allting hamnat till rätta, och allting är i fas i livet. Inga bekymmer och allting flyter på. Jag kan träna på varje dag.
Får jag bara vara skadefri så blir 2016 ett bra år för mig. Det finns redan planer. Om jag bara får vara skadefri från denna matchen så finns det redan en match två-tre månader bort. Schemat börjar fyllas.
När jag frågar om uppladdningen inför morgondagens match berättar han nöjt.
Det har varit träning. Hård träning morgon och kväll, fem dagar i veckan. Vi har också försökt att träna lite smartare, så det har gått bra. Imorgon känns det som att det är min kväll.
”Hur tränar man smartare?” undrar jag och han svarar kort:
Ibland har man tränat så man blir övertränad, men nu lyssnar man mer på kroppen.
Jag frågar nyfiket vidare om vad Rosenlind känner med sitt mark-game, med tanke på den stående bakgrund som han har.
Dit matchen kommer – Där är jag redo. Så känns det iallafall, sedan är det upp till bevis imorgon.
Att vara hemma, och fightas på hemmaplan spelar tydligen stor roll. Iallafall för denna killen. Han tycker att allt som kretsar kring invägning också underlättas när man är hemma.
Jag har fightats på andra ställen, och det är svårare att hålla vikten. Det är också svårare när man har klarat invägningen med allt annat. Här det känns skönt. Det är bara hem, äta hemma. Man har allting hemma. Sedan får vi inte glömma stödet det kommer vara till stor fördel för mig imorgon.
Och hur slutar matchen imorgon?
Vinst som vanligt. Det är vinsten som räknas.
Inom ett par år ser han sig fightas i världens största organisation.
Det känns som att om jag fortsätter så kommer det närmare och närmare.
”Jag hoppas att du är där imorgon” säger han. Och det är jag.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer