ArtikelNyhet

Nästa match i The Ultimate Fighter, Martin Svensson

TUF McGregor mot Faber, team Europe mot team USA. Team Europe leder med tre vinster mot två och nu är det dags för killen som Dana White kallat ”Big fucking Swedish Svensson” att presentera sig på allvar. Fighter Magazine har mött Martin Svensson!

Du var nästan med i en tidigare säsong, men Dana white vägrade tro att du skulle klara att hålla vikten på 65 kg, hur var det att komma med nu?

– Kul absolut, men det var inte självklart. Man åkte på tryouts och fick först brottas och sedan slå på plattor och gå på intervjuer och träffa läkare. Sedan satt jag hemma och väntade och väntade men fick inget svar så jag hade väl egentligen gett upp. Fem dagar innan samlingen fick jag besked om att jag kunde få komma över som reserv. Inget snack egentligen, om man verkligen ska vara med, så är det i UFC. Det är det jag har siktat mot så klart jag tog chansen.

Det var inte förrän 18 timmar innan invägning som jag fick besked att en kille hade fått dra sig ur, så då var det bara att sätta sig i bastun.

– I kvalificeringsmatchen gick första ronden riktigt bra, så pass att jag blev övermodig. I andra ronden blev jag hyfsat knockad och minns inte mycket, men jag fick med mig domslutet efter den tredje. Kommer ihåg att vi båda var ordentligt trötta där, men att jag gjorde poäng av att gå upp först och försöka se alert ut.

Är det en standarddel i dit psykspel mot motståndarna?

– Nä, men det kändes viktigt just den gången.

Verkade som att pannben var det som avgjorde, har du alltid varit en vinnarskalle?

– Haha, nej. Nu gillar jag det nästan, det är lite av charmen att man har lite värk och känner mjölksyra i kroppen när man kommit hem. Fast nej inte när jag var yngre. Jag var ingen idrottare så, lite fotboll, men jag var sjutton när jag satte igång med kampsport.

Hur var livet i huset, matcherna och tränarna?

– McGregor gjorde tidigt klart för oss att vi alla var där för oss själva och att man längre fram kunde komma att mötas. Så, där sprack väl lagkänslegrejen kanske. Team USA var lite mer så, America fuck yeah! Men ni ser ju i trailern till nästa avsnitt att det inte bara är glatt och problemfritt hos dem. Det där med isoleringen var ganska utmanande, så det får jag säga att det var tur att man hade de andra svenskarna i huset att snacka med. Det blev en trygghet.

Kände du till någon annan av deltagarna?

– Ja, jag hade mött Artem tidigare och förlorat mot honom. Har förstått att det snackas en del om att McGregor valde att ta tillbaka honom i laget trots att han åkte ut och att folk säger att det är för att de är från samma gym. Grejen är att kilen är en riktigt bra fighter. Tidigare säsonger har jag kollat och tyckt att det ibland varit ganska dålig kvalitet. NU tycker jag det varit hög kvalitet. Även de som kanske inte har något imponerande record har varit väldigt bra.

Hur är det, skulle du göra om det om du fick chansen`

– Haha det var extremt kul, men en gång räcker. Hade jag inte gjort det en gång redan så absolut, men nu är det bra. Det är intensivt, det är långt borta, men det är också bra coacher och bra motstånd. Vi ses ju som top prospecst, de bästa utanför UFC.

Så får vi se dig i UFC?

– Du vet att jag inte får svara på sådant. Kan åka på mångmiljonböter, men det är klart att det är det som är målsättningen när man ger sig in i det. Jag vet redan på förhand också att vissa säsonger har många i huset blivit signade, andra kanske bara segraren. Det gäller att vara bra helt enkelt.

 

Snabbfakta om Martin:
Född 1985, 186 cm, helst 78 kg till vardags och 70 kg vid tävling.
Klubb: Frontier, Malmö

Arbete/Utbildning: Ekonomiutbildning på kandidatnivå och på väg mot master i idrottsvetenskap.

Kuriosa: Har ett favoritrecept, två kebabpizzor som slås ihop som en fajita. Kladdfritt och njutbart. Perfekt efter matchvinst.

Fighterpodden avsnitt 57: Efter UFC Fight Night 160 & inför Excellence FC 2

Kommentarer