Jag har haft oåtskiljaktiga gånger haft folk som kommit till mig med alla möjliga problem. Vi alla har nog minst en sådan person i vår omkrets, en sådan där riktig gnällspik. Ett exempel är en person jag känner som ofta klagar på sitt jobb. Låt oss för sakens skull kalla honom för Kalle. På Kalles jobb är alla kollegor …
Jag har haft oåtskiljaktiga gånger haft folk som kommit till mig med alla möjliga problem. Vi alla har nog minst en sådan person i vår omkrets, en sådan där riktig gnällspik. Ett exempel är en person jag känner som ofta klagar på sitt jobb. Låt oss för sakens skull kalla honom för Kalle. På Kalles jobb är alla kollegor ohjälpsamma, cheferna orättvisa och förmånerna som företaget har gynnar bara de högre uppsatta och gör de som är längst ned i hierarkin motiverade att utföra sitt jobb. Och listan blir bara längre och längre. Kalle kan klaga på ALLT som är orättvist och jobbigt. Men det är aldrig Kalles fel, det är alltid alla andras.
När man lyssnar på Kalle så kan det ibland bara vara att sucka och nicka. För Kalle vill inte att du ska ge honom lösningen på problemet, för den har han innerst inne ändå. Han vill bara få uppmärksamheten som klagandet för med sig. Både du och han vet att det är han som är problemet, han och hans attityd.
Han är kanske inte den mest framgångsrika personen på sin arbetsplats och då ska han minsann låta oss andra veta att det stora, stygga företaget och alla kollegor är så otäcka som hindrar honom från att vara bäst på det han gör.
Kalles kollega vet jag älskar sitt jobb och han är näst intill under helt samma förutsättningar som Kalle. Och vad beror detta på? Attityd lyder svaret.
Vissa personer är så “blinda” av sina klagolistor att de fungerar som skygglappar för dem. Deras värld är så liten att även om man skulle ösa ut positivitet och alla svar de skulle behöva så skulle det bara rinna av dem. De vill inte ha hjälp, de vill åter igen endast ha uppmärksamheten som gnällandet ger, och att alla andra ska sympatisera med dem.
Några av dessa kan man hjälpa med ett enkelt samtal, genom att hjälpa dem slänga bort deras “blame-list” och börja ta eget ansvar för sina med- och motgångar. Andra är ännu inte där, de är inte redo för det. Jag var en Kalle en gång i tiden. Nog för att jag kunde medge att jag gjorde fel då och då men det var gärna alla andras fel och framför allt de som inte kunde bita tillbaka, som att t ex skylla på “företaget” för “företaget” var ju inte en enstaka person som kunde säga emot. Eller regeringen, eller världsekonomin. Om det var alla andras fel eller om det var fel på alla resurser jag hade, vad fanns det då kvar som kunde förändras? Jo, jag själv. När jag slängde bort min “blame-list” och började ta eget ansvar för mitt liv förändrades allt genast. Mina relationer, min ekonomi men framför allt min attityd. Samma motgångar blev istället till framgångar, skillnaden var otrolig! Och jag älskade den! Så frågan är om du är en Kalle, en riktig gnällspik? Kanske omedvetet, men försök var lite mer observant över vad du klagar på och kanske är det bara denna medvetenheten som leder dig till den stora skillnaden.
Lycka till!
Kommentarer