Inför The Zone – Unbreakable

På lördag är det dags för vårens andra Zonegala och fightcardet är kanske det bästa hittills. Tre titelmatcher, tre comebacker, rekordmånga damer och totalt elva matcher hela vägen upp till supertungvikt.

-84 kg titelmatch: Eric Cebarac (8-4-0), Frankrike vs. Victor Cheng (6-1-0), Gladius

Galans huvudnummer ser lokala hjälten Cheng försvara bältet som skadade August Wallén lämnade över. Utmanaren kommer från Frankrike, vilket brukar betyda två saker. Franska fighters är ofta skolade i traditionella stilar, då det är en stark nation för judo och thaiboxning. Samtidigt är det en PR-mässig ödemark där nere och informationen är milt sagt bristfällig. Kort sagt vet man aldrig riktigt vad som väntar när franska fighters är i farten. Vad vi däremot vet är att Cebarac drog ut UFC-veteranen Sean Salmon på 25 sekunder, och nyligen slog ut grannlandets Peter Kirkegaard. Skäl nog för Cheng att ta det försiktigt. Det bästa Kungälv har producerat på MMA-arenan är en klassiskt skolad kampsportare med bred kunskap om tja, i stort sett allt vad kampsport består av. I sin professionella karriär har Cheng valt att förlita sig på nedtagningar och markkontroll, ett game som skördat fem raka segrar på submission. Innan canvasen uppsöks brukar publikfavoriten kunna bjuda på minst en spark känd från rullen Matrix, och man kan bara hoppas att få se mer av den varan.

-77 kg titelmatch: Jason Ponet (6-5-0), Frankrike vs. Besam Yousef (5-0-0), Gladius

Obesegrade hemmafavoriten Yousef är tillbaka i buren efter nästan ett års frånvaro. Bältet står på spel och Frankrike utmanar. Sett till matcherfarenhet och räknat i vinster ser matchen jämn ut på pappret. Men som alltid med fransoser är det hopplöst att få en bild av vad de har för träningsbakgrund. Ponet har plockat hem tre vinster på raken och har en explosiv, atletisk stil. Däremot tycks han inte ha någon favoritdistans utan tar chanserna där han ser dem. Yousef har mer av ett pålitligt beprövat game. Stark boxning, stark brottning, ofta kombinerat till det sista man vill ha mellan sina ben på backen. Göteborgarens främsta talang är den vinnarskalle som kikar fram på match. Den vanligtvis sympatiske och tystlåtne Yousef blir något riktigt jävla elakt i buren, och slåss som om det var hans sista dag i livet.

-66 kg titelmatch: Paul Reed (16-8-1), Storbritannien vs. Martin Svensson (7-2-0), Frontier

Kvällens kanske främsta prestigemöte. Bälte står på spel, det är större records än i någon annan fight och dessutom ett inslag av revansch. Reed slog ut göteborgaren Hamid Corassani senast han var här och gav ett prov på vad han går för. Redan i 40-årsåldern med pension i sikte är inte Reed vad man kallar framtidsnamn, men åren i ringen har byggt en rutinerad räv som sett det mesta. Inte ens jätten Svensson, som packar in 66 kg på en yta av 186 bredaxlade cm, borde sätta skräck i den väderbitna skotten. För skåningens del blir matchen en strategisk nöt att knäcka, där allt utom mellandistans låter som en klok idé. Slagväxling med Reed är uppenbarligen riskabelt, och en taskig position på marken lika illa. Distansboxning eller nedtagning från Svensson är att vänta. Håll även utkik efter vändningar från skotskt håll, då Reed är den typ av fighter som inte slutar vara farlig förrän matchen är slut.

+120 kg: Istvan Kalmar (6-2-0), Ungern vs. Eddy Bengtsson (3-2-0), Gladius

Ett kvarts ton kött krockar i buren. Bengtsson är tillbaka och uppges ha pushat tills han spydde i träningslokalen för att komma i form. En seriös comeback och en chans till upprättelse efter kontroversen i Ryssland. Ungraren Kalmar är en fyrkantig, kompakt figur, ganska kort för viktklassen men i gengäld rejält bred. Sin kroppsform till trots har Kalmar förvånansvärt lätta fötter från sin kampsportsbakgrund och rör sig snabbt när han anfaller. Han föredrar tjurrusningar från start och söker gärna avgörande på backen, en strategi som kan bli svår just i det här fallet. Bengtssons främsta talang är förstås brottningen som han utövat på OS-nivå, och i kampen om topposition är han svårslagen. Jokern i matchanalysen är faktorn av när stora män får stryk. De brukar inte vara vana vid det och reagerar sällan rationellt när läder flyger. Räkna med en snabb utförsbacke när någon får övertag, det här lär gå undan.

-84 kg: Alan Carlos (4-5-0), GBG vs. Alexander Prodér (2-2-0), Adrenaline

Ett lokalt derby mellan Alingsås och Göteborg, via Brasilien. Brassen Carlos är en stiltrogen BJJ-fighter med ett game som speglar var han kommer ifrån. Det är svartbältestalanger på backen, gärna guard och submissions underifrån med triangel som främsta vapen. Svagheten i den strategin, som alltid, visar sig när låsen inte biter. Exempelvis låste Carlos upp Papy Abedi på Superior challenge i nästan sju minuter men blev utslagen när trianglarna inte fick stopp på bjässen. Skillnaden i styrka hade betydelse den gången då Carlos gängliga fysik tilltalar hans teknik men inte är byggd för styrkemätningar. Det lär inte bli samma problem mot Prodér, som gjort en osannolik resa genom viktklasser. Alingsåsaren slog igenom som lovande amatörfighter runt fem-sex år sedan, och tävlade då nästan femton kilo lättare. Efter en tids frånvaro kom en betydligt tyngre Prodér tillbaka, men uppges trots bantningshysterin trivas bra med att ha gått upp två divisioner. I ren grappling är favoritskapet uppenbart, i de flesta andra moment ges fördel till den systematiske och stabile Prodér.

Damer – 67 kg: Danielle West (3-1-0), Storbritannien vs. Elina Nilsson (1-2-0), Gladius

Galans andra dammatch, ett tecken på att sporten kanske inte är så mansdominerad trots allt. Det är även dags för Elina Nilssons comeback i buren efter en period av muay thai-satsning. Som trefaldig svensk mästare i thaiboxning, med ett EM-guld ovanpå det, är det rätt uppenbart var Nilssons styrka sitter. Samtidigt är det just bristerna på backen som kostat två förluster i tidigare MMA-fighter. Inte för att exilgöteborgskan saknar markgame, men det är inte i klass med slag och spark. Den sympatiska brittiskan West är stilmässigt mer åt andra hållet, med sin främsta styrka på canvasen.

-84 kg: Petras Dirgelas (1-1-0), Litauen vs. Tommy Blom (2-0-0), Gladius

Galans mest oförutsägbara match, vilket alltid är fallet när herr Blom ska in i buren. Det blir så när man har att göra med ett set variabler som kunde förvirrat en kaosteoretiker. Den 38-årige Krav maga-profilen har ett game som ingen annan. Han är beväpnad med en rent löjlig råstyrka, knallhårda sparkar och blandat smått och gott av 25 års kampsportserfarenhet. Vid sidan om det sitter ett blekvitt BJJ-bälte runt midjan, en milt sagt excentrisk gard i nävarna och diverse andra märkligheter. Resultatet blir publikfriande våldsamt och helt omöjligt att sia om. Hade det varit en yngre fighter hade en förnuftig instruktör antagligen påbörjat en lång omprogrammering och siktat långsiktigt, men med tanke på åldern är det bara att tuta och köra för Blom. Litauern Dirgelas är mer av en konventionellt tränad ung man från det pålitliga gänget Night of Plunge. Vad blir det av den kalkylen? Well, det beror på var fighten hamnar. Sist slutade det med nio minuter käftsmällar, en utslagen ryss och ett splittrat svenskt revben som krävde akut operation. Något minst lika vansinnigt borde kunna inträffa igen. Man kan alltid hoppas.

Damer -57 kg: Kate Jackson (2-0-0), Storbritannien vs. Hanna Sillén (3-1-0), VBC

Den första av kvällens två dammatcher ställer upp tjejer som inte är vana att förlora. Silléns kometkarriär gick in i väggen efter att hennes pålitliga vinnarskalle fick en smäll för mycket, inom åtta sekunder, på förra galan. En chockerande förlust som tystade hela Lisebergshallen. Silléns ovanliga CV som innehåller lika delar markkamp och striking på absolut elitnivå, skapar en komplett fighter som ingen förväntar sig ska förlora. Kvickt tillbaka i matchen visar stockholmskan att motgången endast var tillfällig. Denna gång är motståndet inte fullt lika meriterat, men behöver inte vara sämre för det. Jackson har bara gått två proffsfighter, men för egen maskin avgjort båda i första ronden. På pappret en jämnt matchad sak där den svenska kung fu-drottningen och europamästaren i BJJ förväntas vara revanschsugen och taggad.

-70 kg: Kevin Donnely (3-3-0), Storbritannien vs. Christopher Wassberg (2-1-0), Gladius

Galans första utländska gäst kommer från en brittisk division av Lion’s Den. Donnely är enligt uppgift marinkårssoldat, vilket alltid säger något. I övrigt har han tävlat ungefär lika länge som hans svenske motståndare har tränat, och tycks föredra grappling före slagväxling. I övrigt är inte mycket känt om britten. Wassberg är mer bekant för publiken, då han gått samtliga proffsmatcher i Lisebergshallen. Forne gymnasten ”Keso” är något av en ofrivillig drama queen i buren. Tre matcher på raken har han totaldominerat första ronden med järnfysik och disciplinerad stil. Därefter har tempot mattats och framgång har blivit uppförsbacke. I fighten mot Ali Ameziane såg det ut som Wassberg klappade ihop helt i andra, innan vändningen kom i tredje. För alla utom möjligtvis Keso och hans coacher, är det välkommet med dramatik och spänning. Men riktigt bra hade det förstås blivit om 24-åringen kunde hålla sitt mördartempo i femton minuter. Ouch.

-66 kg: Martin Fouda Afana (1-0-0), Pancrase vs. Botan Tokay (1-0-0), GBG

Två småväxta kraftpaket i fjädervikt, med nästan identisk väg bakom sig. Båda gjorde sig ett namn i Shootfightingligan där de tävlade aktivt under några år. De hann dessutom med att möta varandra med Slayerhandskar, med Tokay som vinnare på poäng. Efter sammanlagt 22 amatörmatcher i ryggen togs steget ut till proffs, med gott resultat för båda. Energiske Afana kännetecknas av sin karateinfluerade stil, explosiv och oortodox. På marken är det något svagare game. Tokay är mer av en powergrappler, med starka nedtagningar och kreativa transitions i markkamp. Snabbhet och uthållighet finns i överflöd och garanterar en händelserik fight.

-84 kg: Marcus Carnefjord (1-0-0), Västerås vs. Max Hederström (1-0-0), Gladius

Galans inleds mellan två 21-åringar som är lika oerfarna, sett till proffserfarenhet. Deras gröna records är dock lite missvisande och antyder snarare att de hade tålamod innan debuten kom. Lilabältet Hederström har en massiv meritlista som grappler och amatörfighter (9-1) och saknar sannerligen inte matchrutin. ”Mad Max” främsta styrkor är hans stabila brottning och markgame, backat med fysik i toppklass. I jämförelse har inte Västerås Carnefjord samma trimmade beachfysik, och amatörmeriterna är något mer blygsamma. Vad den entusiastiske sluggern däremot har i överflöd, är hjärta, stryktålighet och ren jäkla glädje över att ryka ihop med någon i buren. Det ligger en respektabel mental styrka i att kombinera ödmjukhet och gameness på det sätt som Carnefjord gör, vilket syntes då han besegrade en i teorin mycket mer rutinerad herre i debutmatchen.

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!

Kommentarer