Efter UFC 92

Undantaget deltagarna i titelfighten, var det få fighters som imponerade på MGM Grand under lördagskvällen. Nästan samtliga matcher avslutade med en eftersmak av att förloraren inte riktigt presterat på den nivå man kan begära. I synnerhet gamla favoriter och namn man minns, markerade att en ny era har inletts där veteranstatus väger lätt. För alla fans av amerikanska fighters var det däremot en trevlig kväll, där Brasiliens främsta föll i tunga förluster mot hemmafavoriterna.

Galans första main event blev en kort och ensidig revansch för Quinton Jackson. Efter en lite avvaktande inledning med sporadiska slagväxlingar, garderade ”Rampage” bort en slagskur ifrån Wanderlei Silva, och kontrade med en vänsterkrok rakt på den oskyddade brasilianarens haka. Slaget räckte för en KO, men den amerikanske brottaren ifrån Tennesse utdelade några slag till på den medvetslöse Silva, i en misstänkt hämnd för gamla möten.

Kontrovers krönte galans andra main event, där en domare ultimat blev den som skrev ny historia. Som så många gånger tidigare blev Antonio Rodrigo Nogueira dominerad i en inledande rond. Frank Mir styrde med snabbt fotarbete, snärtiga kombinationer och flera nedslagningar. Men som så många gånger tidigare, såg ”Minotauro” helt oberörd ut av detta. Rond två fortsatte på precis samma sätt, tills domare Hearb Dean valde att bryta efter ännu en nedslagning där Mir följde upp med slag på canvasen. Deans beslut var kontroversiellt med tanke på att Nogueira tagit mer stryk i sin karriär, utan att anses avslutad. För vilken annan fighter som helst, hade det däremot varit ett korrekt agerande, vilket ger domaren rätt. Kanske är det på tiden att minotauren ifrån Rio de Janeiro inte tillåts ta emot mycket fler smällar över huvud taget. Sensationell om än ifrågasatt seger för Mir, som blev den förste någonsin att avsluta den brasilianske veteranen.

Betydligt jämnare och mer underhållande var titelfighten i lätt tungvikt. Rashad Evans snabbhet matchade upp väl mot Forrest Griffins storlek och räckvidd. De båda dokusåpakändisarna släppte lös i en kickboxningsmatch utan nedtagningar eller golvkamp. Rond två eskalerade slugfesten, och hårdare slag landade åt båda håll, även om Griffin tog hem ronden med low kicks och större slagfrekvens. I tredje kunde ”Sugar” vända trenden, med en nedtagning efter en bra träff, och uppföljande ground’n’pound. Efter en kort andhämtning drog Evans upp tempot i Griffins guard, och släppte lös en brutal slagserie som avslutade publikfavoriten. Obesegrade Evans, divisionens kanske mest underskattade fighter, är ny mästare i lätt tungvikt. Griffin som aldrig ens tog hem bältet till sin bostad när han regerade tronen, verkade inte besviken efteråt. Tillbaka i den bekanta positionen som underdog och utmanare utlovade han endast att komma tillbaka, och gratulerade den nye mästaren.

Första ronden mellan brottarna Matt Hamill och Reese Andy övergick i klumpig boxning när ingen av dem vågade tro på möjligheten att ta ner den andre. Ett konstant utbyte av jabbar över fem minuter där ingen skapade några chanser för avslut. I rondvilan fick Hamill en rak uppmaning av sin coach, på improviserat teckenspråk och mycket svordomar, vilket tycktes ta skruv. Backad av sin fysik och tyngd, gick Hamill ut och tog över rond två med en konstant press tills domare Mazagatti hade sett nog och bröt på TKO.

CB Dollaway överlevde en tidig nedslagning och en giljotin, och vände fighten mot Mike Massenzio med hjälp av sin starka brottningsbas. ”The doberman” kunde avancera positioner till mount och slutligen rygg, och slå ut en knappt skadad men otillräckligt garderad Massenzio.

Mike Wessel öppnade respektlöst med en slagkombination mot Antoni Hardonk och fick ner thaiboxaren på rygg, men kunde inte göra mycket med positionen. Holländarens stående game gav mer utdelning efter hand, vilket motiverade Wessel till att uppsöka Hardonks guard igen i rond två. Denna gång blev debutanten svept och strax därefter mountad och utslagen.

Mustapha Al Turk var inte riktigt uppgiften mogen att kliva in med en tungviktare som Cheick Kongo. Britten kämpade tappert efter nedtagningar och absorberade en hel del stryk, men föll till slut under en brutal ground’n’pound i slutet av rond ett.

Norges man i buren Dan Evenson bekräftade att han inte riktigt håller nivån för UFC, när han åter stod som måltavla för en enkelriktad omgång stryk. Oförmögen att hantera kickboxaren Pat Barrys attacker var det en förutsägbar fight, som tog slut efter en halv rond när en av Barrys low kicks blev för mycket för norrmannen.

I en ganska händelselös historia tog Brad Blackburn hem en decision efter att ha dominerat två ronder mot Ryo Chonan. Först i tredje fick japanen utdelning med sin offensiv, men lyckades inte få till ett avslut. Troligtvis markerar förlusten ännu en avslutad japansk karriär i UFC.

Dean Lister sitter antagligen löst han också, efter en mycket blek insats mot Yushin Okami. Den amerikanska grapplern hade inte utvecklat sin boxning eller sitt game nämnvärt, och retirerade till guardhopp och desperata försök att få ner fighten på golvet, vilket mest resulterade i burop ifrån publiken. Japanen kunde försvara sig mot alla försök till submissions, och hade en bekväm och mördande tråkig resa på väg mot en solklar decision.

Bonusar gavs till Evans och Griffin för bästa match, och till Jackson för bästa KO. Ingen bonus för bästa submission utbetalades, eftersom ingen match, för första gången på två år i UFC, avslutades med ett lås.

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!