Inför Dream 3

Saitama arena står åter som värd för FEG:s satsning Dream, galan som vägrar ge sig. Först hette det att tittarsiffrorna var låga och TV-dealen borta. Det löste sig. Sedan försvann stjärnan Aoki, men det löste sig det också. Nu verkar det som att senaste tillskottet Nick Diaz verkligen ska fightas, efter många turer. Drömmen lever än.

[b]LW Grand Prix: Joachim Hansen (17-6-1) vs. Eddie Alvarez (13-1-0) [/b]

Norge hänger kvar i turneringen och nu blir motståndet tuffare. Alvarez är ovanligt stark och explosiv då han egentligen hör hemma i weltervikt. Amerikanen bygger sitt game på att attackera med låg tyngdpunkt i snabba byten mellan slagserier och nedtagningar. Även om boxningen inte riktigt håller världsklass, slår han dessutom hårt. Vad Hansen framför allt tar med sig till den här fighten, är rutin. Han har mött allt och alla och ”Hellboy” är snudd på omöjlig att stoppa. Frågan är om jänkaren har något i sin arsenal som norrbaggen inte stött på tidigare. Galans mest intressanta match.

[b]LW Grand Prix: Mitsuhiro Ishida (16-3-1) vs. Caol Uno (24-10-4) [/b]

Uno, en av de riktiga kändisarna på den japanska fightingscenen, glider in i turneringen utan kval. Han har till och med ett eget klädmärke, så känd är han där borta. Som den japanske lättviktare som tidigast presenterade sig för omvärlden är erfarne ”Uno Shoten” värdig en plats i startfältet. Tråkigt nog får han möta en man vars specialitet är att stänga ner grapplers. Brottarmaskinen Ishida kan driva ner alla i canvasen, hur länge som helst, och avstyra vilka hot som helst under tiden. Han har attackerats av alla submissions som finns utan att någon fastnar. Unos ringvana och nivå på jiu jitsu brukar ge utdelning, men han står inför uppgiften att hitta en svaghet som alla andra har missat.

[b]LW Grand Prix: Tatsuya “Crusher” Kawajiri (21-4-2) vs. Luiz “Buscape” Firmino (12-3-0) [/b]

Då var vi där igen, för de här männen har mötts förr. Då var det Pride Bushido, en jämn match och Kawajiri som vinnare på ett domslut inte alla höll med om. Vad som har hänt sedan dess är följande: Crusher har fortsatt krossa lite här och var, och är precis lika elak som någonsin tidigare. Buscape däremot, har spenderat två år med att göra något annat än att fightas. Att hålla sig aktiv borde normalt ge fördel, men inte nödvändigtvis. Senast de möttes hade Firmino stora hål i sitt game, och två års träning (man får hoppas att han tränade och inte låg på playan under uppehållet) kan vara vad brassen behövde. Revanschlust eller taskigt självförtroende av hur det gick sist? Många okända faktorer i det här mötet.

Den fjärde kvartsfinalen kommer ske på nästa gala, när Dreams kassako Shinya Aoki har fått vila upp sig och läka sina skador.

[b]MW: Melvin Manhoef (20-4-1) vs. Dae Won Kim (4-3-0) [/b]

Manhoef är han den där som skadar folk med ett leende. Som tar en match mot Remy Bonjasky trots två decimeter och tjugo kilo fysiskt underläge, och går framåt ändå. Han är killen som nya tillverkare av highlightfilmer börjar med, eftersom det är så tacksamt. Enda sättet att stoppa holländaren, är att utnyttja hans klena markgame, eller vara en bättre thaiboxare. Kim tillhör inte eliten varken i brottning eller boxning. Men han har mod, grappling och kan ta en smäll, vilket åtminstone gör matchen lite intressant för annat än sadister. Reservmatch i mellanviktarnas GP. Varför Manhoef inte ingick i det riktiga startfältet, vet ingen.

[b]LW: Bu Kyung Jung (0-2) vs. Daisuke Nakamura (13-9-0) [/b]

Jung är en förebild för alla fighters som vill att man ser bortom deras records. Den koreanska judokan är faktiskt riktigt bra. Det ser inte så ut med ett record på noll mot två, men om man inleder sin karriär med två proffsmatcher mot Aoki följt av Ishida, varav ingen lyckas dominera. Då är man riktigt bra. Nakamura är mer av en jämnt matchad journeyman, med andra ord en sådan som Jung borde möta. Nu får han chansen, och gör bäst i att ta den och visa hur bra han verkligen kan vara.

[b]MW: Jason ”Mayhem” Miller (20-5-0) vs. Katsuyori Shibata (2-3-0) [/b]

Rutinerad, tuff amerikansk mellanviktare möter puroresobrottare med tveksam träningsbakgrund. Hmm. Shibatas record är fullt rättvisande förresten, ingen Jung-story bakom det. Han är bra på fighting som show, inte fullt lika bra på MMA. Galans mesta mismatch ser brutalt avgjord ut på papper. Men, vi befinner oss i Japan och där funkar det så. För detaljer om varför detta sker inför 20.000 betalande människor, var god se undertecknads senaste krönika i Fighter. Jodå, jag får gör göra skamlös reklam för mig själv.

[b]Nick Diaz [/b] ska antagligen, förhoppningsvis, nästan helt säkert inviga den nya weltervikten i Dream. Men matchen har kommit, gått, kommit tillbaka och försvunnit igen. Som Diaz tränare Cesar Gracie sa, ”jag vågar tro på den när han sitter på planet”. Vi resonerar likadant. Men bli inte förvånade om Stockton representerar i ringen.

Text: Andreas Bruzelius

Följ oss på Instagram