Tredje mötet mellan Vazquez och Marquez blev ett slagfält utan motstycke, för det beklagligt få som känner till dessa proffsboxningens mesta krigare.
Söder om mexikanska gränsen var det nog ingen som missade matchen mellan Mexico Citys största rivaler, men i USA och övriga världen är det få som reagerar på duons namn. Israel Vazquez (43-4) och Rafael Marquez (37-5), med sammanlagt 65 KO:s på sina records, två bantamviktare som endast har varandra att frukta. Sammanlagt 16 mästerskapsmatcher har de gått, och av dessa har de endast förlorat två. Varsin gång, mot varandra.
Första mötet såg Marquez bli nedslagen i tredje, varefter han jobbade sig tillbaka i matchen med en styv jabb som sakta men säkert plattade till, blodade ner och knäckte Vazquez näsa tills denne inte längre kunde andas och fick ge upp matchen och bältet i sjunde.
Rematchen gick i samma våldsamma tempo, med omänskliga slagväxlingar i varje rond. Vazquez tog åter brutalt mycket stryk, men kunde blödandes ifrån båda ögonen vända på matchbilden med en offensiv i åttonde som ledde till seger på TKO. Bilden av den jublande ”Izz”, buren av sina coacher med ett ansikte som taget ur en splatterfilm, säkrade duons kultstatus.
Men fortfarande var det få som brydde sig. Två mexikaner på 55 kg är svårsålt i USA. Och säljs det inte där kommer resten av världen sällan att få veta vad de går miste om.
I lördags hade ändå 8000 personer sökt sig till Carson, Kalifornien för duons rubber match. Publiken fick se en holmgång som sopade mattan med allt som Mayweather, Klitschko, de la Hoya och resten av den förmögna eliten lyckats åstadkomma på åratal.
Kriget släpptes lös, igen. Efter fyra ronder av ömsesidig misshandel, där båda boxarna lyckades med bedriften att konstant vara offensiva, åkte Vazquez i marken men klarade räkningen. Runt åttonde ronden blödde han åter ifrån cuts runt båda ögonen, samtidigt som Marquez börjat svullna upp och knappt kunde se längre. Inget av detta fick någon att vilja clincha, sakta ner eller ens gardera sig bättre. Kampen rasade vidare med jämna scorecards mot den tolfte. I sista ronden stod hela hallen upp och vrålade åt de två deformerade bantamviktarnas sista strid. Vazquez slet som besatt, totalt oberörd av sådant som smärta, trötthet eller huvudvärk, och lyckades i slutsekunderna få den nedslagning som säkrade en knapp poängseger.
Bland boxningens hardcorefans utropades genast årets match, även om alla tycks vara överens om att ett fjärde möte, hur frestande det än hade varit att se, antagligen hade inneburit en seriöst avkortad livslängd för den mexikanska duon.
Historien får istället minnas dem som bantamviktarna som aldrig slutade svinga, och som åtminstone söder om mexikanska gränsen, aldrig kommer att glömmas bort.
För ett målande bildreportage ifrån matchen, se länken nedan.
Text: Andreas Bruzelius
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer