Efter en seg inledning blev galan på The Palms i Las Vegas minnesvärd till slut, med minst två kandidater till utmärkelsen årets match.
Dokusåpan som gjort MMA till folksport skulle åter kora en vinnare. Som undercard fick resten av startfältet som slagits ut på vägen, en chans att visa att de trots allt hör hemma i UFC:
Först ut var brandman Barrera och den långbente Saunders, i vad som presenterades som ”tredje ronden” på deras fight under serien. Då var det en tvåronders slagväxling med blodiga fighters och ömsesidig kamplust. Någon repris eller fortsättning blev det dessvärre inte. Barrera dök på nedtagningar i en ineffektiv och tjurskallig gameplan hela matchen, lite hände och Saunders kunde ta hem en decision efter att åtminstone ha försökt vinna.
Australiensaren George Sotiropoulos var en favorit under serien, men chokade mot Speer och slogs ut. På finalgalan fick han en chans att visa hur det borde gått till, med en dominant tvåminutare mot brottarkolossen Billy Miles. Miles hade inget att säga till om i matchen, och blev snabbt utstrypt.
Troy Mandaloniz och Richie Hightower framstod inte som några större ljushuvuden under serien, och hade passande matchats mot varandra. Tekniken var kanske inte den bästa, men lusten att utdela käftsmällar desto större. En fartfylld, underhållande och hård drabbning som inte varade mer än fyra minuter, avslutad med att Hightower säckade ihop efter en serie slag.
I en stark konkurrent för kvällens, och kanske en av årets bästa matcher, krigade Jon ”Warmachine” Koppenhaver med sin polare Jared ”J-roc” Rollins i nästan tre ronder. Båda visade solida grapplingkunskaper och trots att större delen av matchen utspelade sig på marken, haglade det slag och armbågar. Inför tredje ronden gick allt på vilja, med två fighters som kört slut på all energi och såg ut som någon duschat dem i röd färg efter alla cuts. Med två minuter kvar vägde det åt en descision för Rollins, när Warmachine fick in ett snyggt kimurasvep följt av en matchavgörande slagserie. Räkna med att Dana White, som älskar sådana matcher, kommer behålla båda killarna.
Finalen på serien, med brottande bonden Tommy Speer och veganernas egen krigare Mac Danzig, blev ett antiklimax. Som tippat var Danzig tre nummer större rent tekniskt, men att Speer skulle bli totaldominerad och strypt efter två minuter, var lite oväntat. Danzig som numera kan titulera sig ”the ultimate fighter” om ha känner för det, meddelade att han nu droppar ner till lättvikt där han hör hemma. Speers framtid framstår som mer osäker efter utklassningen.
Matt Arroyos match mot John Kolosci lades därefter in som swing bout. Arroyo som fick åkte ur turneringe på grund av en skada, fick revanch och en chans att visa sitt smidiga markarbete. En lång serie submissionförsök resulterade i en snygg armbar för avklappen, med sekunder kvar på första ronden.
Avslutningen på kvällen, med det efterlängtade mötet mellan vilddjuret Clay Guida och matadoren Roger Huerta, blev precis allt vad reklamen utlovade. Årets match ligger bra till hands för att sammanfatta vad som utspelade sig. Guida gav inte Huerta en chans att komma in i sitt game, och pressade favoriten med sitt skoningslösa tempo och aggression. Som den bättre brottaren, och till synes helt oberörd av inkommande slag, hade ”the carpenter” snart ett försprång i protokollet. Huerta, som närapå blivit utslagen i slutet av andra ronden, kom ut med en besatt blick i tredje och visade att han inte saknar hjärta att slåss ur ett underläge. Efter några knän i skallen på Guida, som borde avlägsnat huvudet från hans kropp, kunde ”el matador” vända matchen i sista stund och avgöra på strypning när den omskakade Guida för ett ögonblick släppte på sin offensiv.
Som alltid med farmarligan till UFC som utgörs av de galor som sänds gratis på Spike TV, besvarade kvällen en del frågor. Huerta reste sig över hypen, visade att han är äkta vara i alla avseenden och klarar att hänga med världseliten. Danzig har hittat hem och borde kanske inte deltagit i såpan alls, utan fått ett kontrakt direkt. I övrigt visade resten av gänget att vissa förtjänar fler chanser, medan andra helt enkelt inte har vad som krävs. Förhoppningsvis blir de senare inte använda som kanonmat i allt för många galor framöver.
Kvällen avrundades med att en skinande nöjd Dana White utlovade nya grepp inför säsong 7, och angav Forrest Griffin, som passande vann den första säsongen av TUF, som en av coacherna.
Text Andreas Bruzelius
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer