Glad

.. var jag tillsammans med Dekker i förra veckan när fotot togs. Det är jag tamejfan inte idag. Syftet med detta inlägg är inte att pissa på Mikaela, för vem som helst kan bli sjuk. Men fy fan va det suger att vara den som står utan match. Speciellt när det inte finns någon möjlighet att hitta en ny motståndare. Jag bokade en resa till Chamonix i november som jag skulle åkt på första veckan i januari. Men jag stannade hemma när dom andra åkte, trots att jag redan betalat, för att träna inför matchen. Kul. Jävligt kul när jag tänker på det såhär i efterhand. Ska försöka få en motståndare till nästa helg istället men det betyder att jag kommer att få betala någon från utlandet, vilket inte är första gången. E det inte meningen att man ska få betalt när fightas? Och inte behöva betala själv? Jävla skitsport. Jag skulle behållt mina hästar, vart lite småfet och hängt i stallet istället.. Tryckte i mig glass, lösgodis och ostbågar igår kväll, jävligt smart. Så nu känner jag mig ännu mer misslyckad. Slet ut dom fula flätorna imorse och frös fan ihjäl när jag var ute med Dekker. Och vänta till SM..?? My ass, säger jag bara. Jag tränar väl för fan inte sönder mig  två gånger om dagen, 6 dagar i veckan, året runt, för att gå typ 2 matcher i halvåret.. Jag vill fightas mer. Lite räcker inte. Inte alls faktiskt.

Nu måste jag nog andas lite, kan inte vara hälsosamt att  vara såhär arg. Hoppas din helg blir bra mycket bättre än min!

Puss & Kram

Skjut mig

Fight-frippan fixad, det ekar i magsäcken, resorb, vitargo, värktabletter, kylspray och bandage är strukna från att-köpa-listan. Svettdräkten ligger i väskan, direkt till bastun efter jobbet. Bara ett litet litet litet problem.. Jag har ingen motståndare. Fick ett sms om återbud sent igår kväll. Suck. Lätt att hitta en motståndare en dag innan match. Eller inte. Söker motståndare i Danmark, Tyskland och Holland just i detta nu. Återkommer när jag fått svar. Tills dess sitter jag här och tjurar.

Hej.

Ödmjukhet

Är enligt mig en viktig egenskap. Jag beundrar alla som "trots" framgång står stadigt med fötterna på jorden och som inte har några problem med att bjussa på sig själva. Jag menar inte att man inte ska tro på sig själv, eller att man inte ska gå upp i ringen för att vinna... Bara att det är onödigt att vara spydig. Eller? Är det en del av spelet? Att "låtsas-skrämma" sin motståndare.. Vad tycker du? Jag skulle iallafall vilja be er att, om jag hamnar uppe på höga hästar, plocka ner mig på jorden. Snabbare än snabbast. Tack.

Bilden är från Nordiska Mästerskapen 2008.

Överdos

Jag tog en överdos känslor i lördags. Dumma jävla lördag. Kände mig som en blekfet ljusrosa minigris med taxben och ankfötter, bly i axlarna och pajdeg i hjärnan. Benny skällde på mig på träningen för att jag var dålig och jag var arg på honom och alla andra för att jag oxå tyckte jag var dålig (kändes logiskt just då, att det var alla andras fel, men så här i efterhand låter det kanske inte fullt lika logiskt). Haha. Märks så jävla väl att det börjar närma sig matchdag.. Det kliar i kroppen och jag går omkring som en tickande bomb.

Igår blev det en timme på löpbandet, imorse likaså. Ikväll ska det köttas på mits och taktiken ska finslipas. Måste inventera på jobbet idag, det e fan inte roligt någonstans. Sen ska jag ta tag i mina sponsorer för denna säsongen.. Någon som är sugen? Jag är både lättfotad och lättlurad. =)

Bilden är från i somras när vi var i Thailand. 19 st (!!) från klubben åkte tillsammans.. Jag är killen i mitten med röd top och blå shorts =). Vi var ett riktigt skönt gäng, synd bara att jag och Benny gjorde det jävligt jobbigt för oss själva. Av någon anledning gick vi nämligen in i rollen som föräldrar. Så istället för att ha roligt och njuta av semestern så gick jag omkring och oroade mig för alla andra.. Att någon skulle ramla med moppen, köra vilse, ligga med en katoy och få hiv, att dom inte skulle få tillräckligt bra träning, att någon skulle supa skallen i bitar och trolla bort sig själv... mm mm. Vilket resulterade i att jag mådde och betedde mig som en bitterf**ta. Klantigt. Men nu vet jag det tills nästa gång.. Att man ska vara glad och ansvarslös istället!

Saker jag hade velat äta just nu: Fläsk och raggmunkar med lingon, walnötsglass, naturgodis med chokladöverdrag, potatisgratäng, geléhallon, lussebullar, fetaost, kladdkaka, pizza, pannkakor med nutella, milshake, friterad banan, vitlökshamburgare från Stationsgrillen i Falkenberg, vaniljyoghurt med hög fetthalt, lösgodis från videomix (vet att det heter hemmakväll har bara lite svårt att acceptera det), start med hasselnötter, panini med salami och brie, mammas äppelpaj och vit choklad.

/ Madde, champion of all löpbands

In i dimman..

.. och ut först i maj?? Nu menar jag inte röka-holk-dimma utan match-dimma. Klurar lite på hur jag ska lägga upp våren.. Har fått nys om två tävlingar jag helst inte vill missa. Men tackar jag ja så innebär det att jag kommer fightas mer eller mindre var tredje/fjärde vecka fram tills i mitten på maj. Malmö nästa helg, SM i början på mars, Budapest sista helgen i mars, Göteborg i april och New York i maj.... Svinroligt men tufft för kroppen. Och det finns liksom inget som heter avboka för att man har lite ont i smalbenen. Tackar jag ja till den här typen av matcher så är det bara att stiga upp oavsett vilket tillstånd jag befinner mig i. Fast å andra sidan så är ju det värsta som kan hända att jag får jävligt ont och det är inte hela världen. Eller?

Imorse ringde klockan 05.15, jag brukar gå upp då. Gillar att hinna läsa tidningen i lugn och ro och gå ut en sväng med Dekker innan träningen börjar 06.30. Kollade Mike Tysons knockout-highlight under tiden jag satt på toa.. (kanske lite väl mkt info men vafan det är ju sant). Haha. Har precis införskaffat mig en Iphone och den e kanske inte så dum trots allt... Körde clinch, säck (1000 ronder), mage och nacke på morgonträningen, ikväll blir det intervall-löpning, jihaaa! Nu har jag nog inget mer att säga, mer än att jag fick en finne på kinden inatt. Skitkul.

Hej sålänge!

ps. Gissa vem det är på bilden? =) ds 

Tål du kritik?

Den frågan fick jag på träningen i måndags kväll.. Det var en herre med ett förflutet som boxare som ställde frågan. Sen sa han: "- Visst du sparkar snabbt och sådär, men boxningen... nej. Med dina förutsättningar borde du kunna slå dubbelt så hårt som du gör idag. Du måste slå mer med kroppen och mindre med bara armarna.. " När han grävt en grop och slängt ner mig i den (tydligen hade jag och Manny Pacquiao inte så många likheter) så kom den gamla vanliga.... "Du e ju tjej men liksom ändå inte." 

Av någon anledning bygger jag nämligen muskler lika lätt som en Belgian Blue (nej, jag trycker inte steroider och har aldrig gjort) trots att jag aldrig ens gymmat (såvida man inte räknar dom 1 kilos vikterna jag använder i min rehab-träning). Så våran nyss påbörjade styrke/explosivitets-träning på gymmet blir lite av ett experiment.. Jag är livrädd för att lägga på mig muskler. Inte för att det egentligen är något dåligt, det blir bara så jävla mycket svårare att hålla vikten. Sen att jag ibland blir misstagen för att vara man, får jag väl leva med..  På VM 2007 i Bangkok frågade dom nämligen: Lady or a man? ... Vafan?!  =)

Idag började jag dagen med en kopp kaffe, två stycken Fightburn Xtreme (Fightline) och en timme på löpbandet. Sedan havregrynsgröt (gud nåde den som kommer emellan mig och min gröt) och kiss- och bajspromenad med Dekker i parken. Där jag fastnade med håret i ett träd, jävligt pinsamt men jävligt roligt. Haha.  Efter det, 80 minuters tortyr (massage), hur kan det hoppa in nya stenar i mina skulderblad varje vecka?? Och nu sitter jag här på jobbet och tittar på alla smarriga proteinbarer jag inte får äta, mitt mellanmål idag består av en tonfiskburk och tre morötter. Mmmmm...

So long! 

(Bilden är från VM 2009, där jag ger Joanna Jedrezcyk en smocka. Åkte ut mot henne i kvartsfinalen, hon plockade guldet och blev lite av min idol.. Hon är snabbare än blixten, jag lovar!)

Foto: Tobias Andersson (www.tobyphoto.se)

1 axel - 1 axel = 0 axlar

.. det är min status just nu. Min ena axel ballade ur för 2-3 år sedan. Har sedan dess bara kunnat köra begränsat med clinch, inte kunnat hålla mitts och definitivt inte kunnat sova på den (onda) sidan. Har gjort rehab-övningar varje dag (där ljög jag, sjukgymnasten säger varje dag, men litelitelite färre än så har det blivit) och gått på massage regelbundet för att hålla ihop någorlunda. I lördags däremot, kastade min andra axel in handduken... Vad gör man då? Sover ståendes som en ko? Voltaren heter lösningen. Thailändska Voltaren is the shit. Två voltaren om dagen kittlar dödsskönt i magen. Vila kan  jag göra när jag är död. =)

Imorse stod det 1 timmes löpning på schemat. När det börjar närma sig match byter jag ut fyspassen mot fettförbränning, både för att det är en invägning på ingång och för att jag vill känna mig snabb och lätt i kroppen inte stel, tung och döende. Strax innan jul anlitade vi nämligen en personlig tränare till oss som ska gå SM. Han kör max- och uthållighetsstyrka, blandat med explosivitetsövningar, allt så funktionellt som möjligt. Och shit pommfritt va han har kört skiten ur oss. En morgon var jag så nära att börja grina att jag va tvungen att gå och gömma mig en stund.. Men stark som en oxe ska jag bli. Och snabb som Manny Pacquiao. Haha.

Igår va jag o kollade på Snabba cash (som alla andra kampsportare verkar ha gjort denna helgen), dom andra sågade den men jag tyckte den va bra. Grymma skådisar!

En grejj till bara... Fightermag vs Fightplay.  Vad är det som händer? E det krig? Måste man välja? Jag diggar Fightplay, tycker bloggarna är störtsköna. Får jag inte det nu när jag e på "andra sidan"??

/Madde noshoulder Vall

(bilden är tagen av Fredrik Peterson för tidningen Entré i Halmstad)

Självkär

..kan jag tyckas vara när jag lägger upp bild efter bild på mig själv. Men saken är den att jag har gått igenom alla foton jag har och alla är för stora.. Förutom dom som pressen har tagit. Så fram tills att jag har lärt mig hur jag förminskar en bild så får det bli såhär. Sorry.

Idag är det sparring som står på schemat. Göteborgs Muaythai och Borås kommer till oss för lite utbyte. Det e en bra grejj, sparring med andra klubbar, man skärper till sig. Klubbkamraterna här hemma har man ju lärt känna vid det här laget, dom vet hur jag kör och jag vet hur dom kör. Förra gången vi var i Borås och sparrades blev jag knockad av Elvis, så vi får väl se hur det går idag. Angelica som oxå är från Borås, är en fighter som förtjänar fett med credit, hon har blivit så jävla duktig!! Silver plockade hon på VM i höstas, well done!

Bytte bort mitt pass i dörren ikväll, e så jävla rädd för att bli sjuk när man har match inbokad. Istället ska jag åka till min pappa i Falkenberg och  t i t t a  på när dom äter... Jag råkade nämligen smälla i mig glass igår kväll, dumt Madde. Benny käkade glass och lät den stå framme, han sa att resten va till Dekker. Så jag smög iväg till köket och la upp glassen i Dekkers matskål... Men bara hälften. Resten slevade jag i mig tyst och snabbt som attan. Hihi.

Hej svej från en glasstjej! =)

John Wayne Parr..

.. är det inte på bilden. Men det kunde vart. För den är tagen på stranden i Burleigh Heads 10 min från John Wayne Parr´s gym i Australien.

Tack

.. för att ni e så snälla och välkomnar mig!

Bilden är från VM i Bangkok förra året. Benny till vänster, jag är sparrisen i mitten, Morgan och Sanny till höger och längst fram i bild en apa. Kan man tro iallafall. Men det va en fransman som skuggade framför spegeln i omklädningsrummet i typ 2 timmar..

Morgan är tränare i Helsingborg, dit jag har åkt lite då och då under ungefär ett års tid för att sparras med Jenny (hon är en tuff jävel), för att få tips av Morgan, för att komma bort från våran lokal och för att Benny ska slippa mig. Att leva ihop med sin tränare är nämligen inte bara positivt. Speciellt inte när man heter Madde och förvandlas till ett litet monster såfort det kommer till träning. Jag borde vara så duktigt tacksam för alla timmar Benny lagt ner på mig (legat på mig, haha skojja bara). Vilket jag ÄR, har bara lite problem med att uttrycka det. Så när Benny försöker korrigera min teknik, tex: -"du tappar guarden", svarar jag: "-det gör jag inte alls." Eller: - "sparka snabbare", då svarar jag: "-går inte, du håller mittsarna fel." Eller: -"mer explosivitet i boxningen!" varav jag svarar: "-men du har ju så jävla trååååååååkiga kombinationer!" Jag beter mig som en trotsig bortskämd liten skitunge. Detta tillsammans med att jag ibland har svårt att fokusera på min egen träning, när jag samtidigt ska hålla koll på vilka som betalat terminsavgiften, sälja kosttillskott, städa toaletten och skälla på folk som inte plockar iordning efter sig, gör att det är bra för mig att komma iväg och träna på andra klubbar ibland. =)

För att svara på era kommentarer, så e det tyvärr pass på den frågan på vad jag sa till chefen. Vad han hade gjort kommer jag inte ens ihåg men förmodligen va det mitt egna fel från början.

Åsa; rätt gissat. Det där ordet har satt mig i knipa alldeles för många gånger.. Tillslut fick jag böta 1 dollar på träningen i Australien varje gång jag inte kunde hålla käft. =)

Och visst stämmer det att jag ska gå b-klass match i Malmö den 30 januari, jag möter Mikaela Melante.

Tack för idag!

ps.. E det ett horn jag har i pannan på profilbilden? ds

Tjena mittbena!

Hej och välkommen till min blogg!

Jag börjar med ett litet "light-inlägg" idag.. Jag vet nämligen inte riktigt hur man gör som bloggare här på fightermag (inte någon annan stans heller för den delen). Ska man skriva om sin träning? Om vad man väger och vad man äter? Eller får jag skriva om att jag är arg på gamla tanter som blänger på mig när jag är ute med min hund för att han är en "farlig kamphund"? (han är en mastiff som e både trög och fullständigt ofarlig) Eller att jag blir svinförbannad när folk inte stannar när jag går över övergångsställen? (fastän jag själv inte alltid gör det).... Ja, ni märker ju. Jag kommer nog behöva er hjälp.

Till en början kan jag ge er lite bakgrundsinfo. Så att ni kan skapa er en uppfattning, sen får vi lära känna varandra efter hand.. 

Jag är uppvuxen i Falkenberg. Hästtjej sedan tidig ålder, tävlade och trilskades med mina ponnyer fram tills att jag var 18 ungefär, spelade fotboll en vända efter det och för ca 6 år sedan trillade jag dit för thaiboxningen. 2 pass om dan, 6 dagar i veckan, mer eller mindre utan att stoppa, har jag kört sedan dess. Jag har bott en vända i Dublin, en snutt i Göteborg, surfat en truddelutt i Costa Rica och på Bali, utbildat mig till massör, styrkeinstruktör, personlig tränare, kostcoach och ordningsvakt. Bott hemma hos John Wayne Parr (två nätter, men ändå) och fightats i Australien, fick sparken efter 2 veckor som surfbräde-uthyrare för att jag råkade kalla chefen ett fult ord. Pluggat spanska, läste till socionom i 3 månader men det sket sig. Hunnit med någonstans mellan 21-23 varv i Thailand och förmodligen 3000 korkade grejjer däremellan.

Idag bor jag med Benny och Dekker(hunden) i Halmstad, vi driver tillsammans Halmstad Muaythai. Jag driver kanske inte så himla mycket, svär, skäller och tränar mest. Benny är huvudtränare och tar hand om alla dom tunga bitarna. Han grundade föreningen 2001 och har slitit många timmar på klubben medans jag halkade in på ett bananskal först på senare dar. Jag jobbar i en butik som heter Träningsproffsen och lite då och då i dörren på krogen.

Jag ska göra mitt yttersta för att tillfredsställa er läsare men snälla ha förståelse. Jag är inte riktigt lika dum som jag ser ut.. men fan inte långt ifrån. =)

Hej sålänge!