Artikel

Spartacus – gladiatorn som blev en frihetssymbol

”I am Spartacus.” Så lyder en av världens mest kända repliker från Stanley Kubricks kultfilm om rebellen Spartacus. Sedan urminnes tider har denna mytomspunna frihetskämpe varit en stor inspirationskälla inom populärkulturen, men vem var han egentligen? Här kommer en liten introduktion till Spartacus och hans tid.

Trots begränsade källor har historiker kunnat fastställa att Spartacus troligtvis kom från Thrakien, ett område som idag täcker delar av Turkiet, Bulgarien och Grekland. Spartacus föddes år 111 f.Kr och hans tid som soldat i den romerska armén gav honom kunskap om militär taktik och strategi som skulle visa sig mycket värdefull, om inte livsavgörande, några år senare. När Spartacus var omkring 30 år tog han till fånga (möjligtvis efter att ha desserterat från den romerska armén) och skickades som slav till en gladiatorskola i Capua, norr om Neapel i Italien.

Dåtidens romare njöt av att se kamp på liv och död. Hårdvalutan var gladiatorerna – för det mesta dödsdömda förbrytare, krigsfångar eller slavar som slogs för sitt liv. Vissa gladiatorer skapade sig ett namn och lusten att göra sig ett namn gjorde att ungefär en tredjedel av gladiatorerna var fria romerska medborgare. Men för majoriteten var livet som gladiator långt ifrån glamoröst. Även om ordet gladiator betyder “svärdskämpe” på latin så fanns det en mängd olika typer av kämpar – allt för att göra tillställningen så spännande som möjligt, både för vadslagare och vanliga åskådare.

Spartacusupproret
Det hårda livet, de extrema livsförhållandena och det fruktansvärda öde som väntade låg till grund till det så kallade Spartacusupproret som pågick mellan 73 f.Kr. till 71 f.Kr. Enligt den grekromerske historikern Plutarchos (46 e.Kr-120 e.Kr) hände följande:

”Bara 72 man lyckades kämpa sig ut ur skolan med vapen såsom köttknivar och spett som de hade fått tag på i skolans kök. På flykt genom stadens gator hade de turen på sin sida, då de råkade springa på några kärror fyllda med gladiatorvapen som var på väg till en annan stad. Efter att ha försett sig med dessa vapen hade gladiatorerna inga svårigheter att slå sig ut ur Capua.”

Nyheten om rebellernas framgång spreds snabbt och fler och fler anslöt till gladiatorarmén. Spartacus tog snabbt kommandot och ledde så småningom en armé av förrymda och fritagna slavar på åtminstone 70 000 man, enligt vissa källor så många som 120 000. Till en början ansågs inte Spartacus och han medföljare utgöra något större hot, men det tog inte lång tid innan Rom började skicka soldater för att slå ner upprorsmännen. Rom hade dock underskattat gladiatorerna och övermannades tack vare Spartacus strategiska skicklighet. Prestationen att på så kort tid skapa en armé som besegrade några av Roms bästa styrkor anses än idag vara anmärkningsvärd. År 71 f.Kr nådde upprorsmännens framgångsrika kamp till sist sitt slut. Spartacus dödades under slaget och 6 000 krigsfångar korsfästes längs Via Appia mellan Capua och Rom.

Spartacus som inspirationskälla
Spartacus har ofta använts som en politisk symbol för frigörelse för de förtryckta och den franske filosofen François Voltaire kallad Spartacus slavuppror för ”det mest rättfärdiga kriget i historien. Kanske det enda rättfärdiga kriget i historien”.

Spartacus är även en inspirationskälla inom populärkultur. Inom spelindustrin har Spartacus legat till grund för populära spelautomater och videoslots och några av vår tids största filmer, böcker och tv-serier är på baserade eller inspirerade av Spartacus liv och leverne.

Spartacus (1960)

Spartacus är en mastodontfilm av Stanley Kubrick som bygger på romanen med samma namn av Howard Fast. Spartacus spelas av Kirk Douglas) och filmen vann fyra Oscar 1961. I inledning av Spartacus beskrivs det romerska riket som en republik som ”låg dödligt sårad av en sjukdom vid namn mänskligt slaveri” och Spartacus beskrivs som en ”stolt, rebellisk son som drömde om slaveriets avskaffande 2000 år innan det slutligen dog”. Filmens fokus på slaveri och uppror gjorde den också högaktuell under 60-talets USA där medborgarrättsrörelsen hade börjat växa sig allt starkare.

Spartacus (2010)

Denna serie är en veritabel orgie i sex, dekadens, tortyr och våld. Spartacus (först spelad av Andy Whitfield, men som tyvärr diagnosticerades med cancer och avled 2011 och efterträddes av Liam McIntyre) blir förrådd av romarna och måste slåss som gladiator för att vinna sin frihet och återförenas med sin fru. I serien möter vi även intressanta – delvis historiska -karakärer som till exempel den galliske superstjärnan Crixus (Manu Bennett), gladiatorskolans respektingivande coach Doctore (Peter Mensah), samt gladitorskolans ägare Quintus Batiatus (John Hannah) och dennes hustru Lucretia (spelad av Lucy Lawless, som kanske är mest känd från Xena: Krigarprinsessan).

Gladiator (2000)

I detta epos (som visserligen inte handlar om Spartacus, men som får vara med här ändå på grund av det är den bästa gladiatorfilmen) av Ridley Scott får vi lära känna den fiktive romerske generalen Maximus (spelad av Russell Crowe). I en strid om kejsartronen får Maximus sin familj mördad på order av Commodus (Joaquin Phoenix) och sedan hamnar i klorna på en slavhandlare. Den forne generalen blir nu tvungen att slåss som gladiator. Maximus blir snabbt känd som en stark och skicklig slagskämpe, men den riktiga kampen handlar om att en dag få hämnas sin familj. En liten kul faktoid är att den historiske kejsar Commodus själv slogs på arenan som gladiator – iklädd sin fantasiroll som Herkules.

Världsmästaren i thaiboxning, Josefine Lindgren Knutsson, minns VM och delar med sig av sina framtidsplaner.

Kommentarer