Det här är inget ”skryt-dokument” eller någon egocentrisk egotripp från min sida men när jag var 14 år kände jag mig själv som bäst i världen. Som ”one of a kind”. Jag hade ett gigantiskt självförtroende. Jag var i min egen begränsade värld fullt övertygad om att jag var den i särklass bästa 14-åringen i hela världen i boxning. Där kan vi snacka om tilltro till sin egen förmåga. Jag var oslagbar. Begränsningar fanns egentligen inte. Boxningen var det jag var bäst på, det var mitt allt!