Efter UFC 87

Teknikens seger över krigare med stora hjärtan. UFC 87 i Minneapolis gav fördel till den tänkande fightern och blev ett tungt nederlag för publikfriande brawlers. Det blev även en kväll prydd med domslut, när endast fyra matcher kunde avgöras före full tid.

Arbetshästen Jon Fitch föll som träffad av blixten i första ronden när han utmanade George St. Pierre om bältet. Den kanadensiske welterviktaren ångade på, snabb, fysisk och precis, blodade ner brottaren ifrån San Jose. Den typen av offensiv som normalt sett snabbt och lätt avgör matcherna till ”Rush” fördel. Men till skillnad ifrån mästaren, har Fitch aldrig anklagats för att sakna vilja och hjärta även när det blåser motvind. Rödfnasig, groggy och med cuts runt ögonen, kom utmanaren ut och visade i rond två att hans psyke aldrig skulle ge sig förrän hans kropp gjorde det. Något tvivlande kunde ses i ögonen på St. Pierre, när han mötte slagväxling och kampvilja ifrån den man som borde varit knäckt. I tredje golvades Fitch igen, utan att bry sig nämnvärt, och en gång till senare i ronden. Med ohejdad entusiasm kom utmanaren ut till fjärde, en rond som föll in i ett lugnare tempo efter femton mördande minuters fight. Femte ronden gick i samma tonläge, fram till en decisionseger för St. Pierre, i vad som var hans största utmaning i karriären. Fitch skickade ett meddelande till konkurrensen, en contender som kommer ha svårt att finna villiga motståndare i framtiden efter vad han visade i lördags.

En av frågorna inför kvällens lättviktsdrabbning var om Roger Huerta skulle ha drivet och aggressiviteten att förstöra Kenny Florians metodiska och tekniska game, och förvandla en schackmatch till den typen av brawl som får ”El matador” att skina. Det blev tvärt om, sedan svartbältet ifrån Boston kontrollerat avstånd och tempo genom hela fighten. Huerta försökte svinga och kriga, men hade sällan någon måltavla framför sig. Florian rörde sig exemplariskt och fick den matchbild som tilltalade honom och tog hem en bekväm decision. Ingen aspirant för årets match, men en seger för teknik och strategi hos en tänkande fighter som ”Ken Flo”.

Fysiken och erfarenheten låg hos Jason McDonald när han mötte sin överman i grappling, BJJ-fenomenet Demian Maia. Matchningen blev en hyfsat jämn sådan, där brasilianarens lugna tekniska game hade problem med den starke kanadensarens aggressivitet. Bland annat fastnade McDonald i strypningar vid olika tillfällen, men kunde ta sig ur på kraft och vilja. Motståndet räckte dock inte längre än till att göra fighten händelserik och omväxlande. Maias markkontroll håvade in poäng hos domarna, och resulterade slutligen i en rear naked choke i mitten på rond tre på en utmattad McDonald.

Danmark leder alltjämnt den skandinaviska ligan i UFC med förkrossande försprång. Norge anslöt sig i lördags till Finland och Sverige som det tredje nordiska landet som ännu inte segrat i buren. För grannlandets pionjär Dan Evensen blev debuten en tung kväll. Ett monster till thaiboxare i fransmannen Cheick Kongo, hade inga större problem med ”viking”. Övertaget i styrka och teknik i den stående kampen gjorde matchen till en ren tidsfråga. Avslutet kom med fem sekunder kvar av första, och även om det var nära chansen till återhämtning och en rond till, antydde inget i matchbilden att en andra femminutare hade gett Evensen större hopp om seger.

Hopplöshet sammanfattar även Heath Herrings upplevelse av en lördagskväll i Minneapolis. Brottarässet Brock Lesnar kastade runt sin landsman, utdelade spö och var allmänt överlägsen och elak i en inledning som såg ”Texas crazy horse” i rollen som dörrmatta. Andra ronden såg möjligtvis lite mindre brutal ut, mest tack vare viss temposänkning hos den store brottaren. Herrings ansikte i rondvilan liknade ändå något kvarglömt i köttdisken, vilket satte ett brett leende i Lesnars omärkta ansikte. Korta ögonblick av lycka gav Herring ett fåtal pauser, luckor och öppningar. Men varje gång han försökte utnyttja dem, tog Lesnar över och la locket på alla tveksamheter. Kvällens mismatch gick till poängdomarna, där 3-0 till hemmasonen var ett enkelt beslut.

Ibland räcker det med en chans, förutsatt att man tar den. Rob Emerson såg en lucka hos vilde armeniern Manny Gamburyan, landade en höger, följde upp med en vänster och så var den saken klar. Efter 12 sekunder.

I kampen mellan älskvärda nördar var det den större Tamdan McCrory som kontrollerade matchen med sin brottning över tre ronder. Luke Cummo tog sig ur alla knipor med förlorade konstant poäng tills den glasögonprydde jätten tog hem domslutet med 3-0.

Nykomlingen Jon Jones förtjänar någon slags utmärkelse som årets sensation. Med nio månaders erfarenhet av MMA har han redan noterat sju vinster inklusive en seger i UFC. Brassen Andre Gusmao hade det tivelaktiga nöjet att ge Jones en skjuts på vägen i karriären, när han såg sin egen debut vändas i förlust hos poängdomarna.

Chris Wilson visade sin farlighet i det stående gamet och tog hem ännu en av många decisionsegrar denna kväll. Debutant Steve Bruno, tidigare i IFL, kämpade tappert hela vägen och tog några riktiga pärlor till knän, sparkar och uppercuts utan att bli stoppad.

Ben Saunders mjukade upp Ryan Thomas med sin thaiboxning, och följde upp väl på marken. Efter en dominant första rond kom avslutet i andra via en armbar.

Välförtjänt fick Jon Fitch och George St. Pierre 60.000 dollar extra var för att ha gått kvällens i särklass bästa match. Samtidigt fick Rob Emerson och Demian Maia, två fighters med lönecheckar som är betydligt läge än bonusen, lika mycket för sina bidrag till framtida promovideos.

Följ oss på Instagram