Nyhet

“Låt svensk thaiboxning få lite abstinens på Otabek så länge”

17 oktober 2015, Borlänge. Mitt första möte med Otabek Ergashev. Han hade vägt in inför en match, som hade blivit struken. Samtidigt som han var artig mot människorna runtomkring såg jag hungern i hans ögon. Viljan att fightas lyste igenom. Hans observerande ögon blev större för varje match. Även om jag inte hade sett honom fightas tänkte jag direkt, att honom kommer vi se på den stora scenen inom en snar framtid.

Och rätt hade jag. Ett par månader senare stod han där och tog emot en guldmedalj på medaljceremonin för VM i thaiboxning. Tre månader, och en halv årstid senare träffar jag en betydligt mer uppklädd, nyligen fylld 21-åring, för en intervju.

“Jag gillar perfektion”

otabek01

Min storebror var min förebild. Han körde thaiboxning, och jag ville bli som honom.

Världsmästaren i -75 kg (B-klass) började med thaiboxning när han var 17 år. När MMA sedan började bli poppis så testade han på det i ett par månader. Han valde sedan att gå tillbaka till thaiboxningen för att satsa.

Jag ser potential i mig själv, jag känner mig speciell och jag vet att jag kan bli någonting.

Känslan har grott som ett frö, och växt fram. Första matchen (D-klass) förlorade han, men sedan kom flera på vinster på rad.

Vad jag gillar mest är att när du är i ringen så spelar inte allt runtomkring någon roll. Du får verkligen uppleva “Att leva i stunden”. Varje sekund räknas. Jag är i min egen värld, min egen bubbla. Jag älskar den känslan. Vill ha mer av den.

Jag gillar show, och uppmärksamheten jag får när jag är i ringen. Jag får gåshud varje gång jag ska in i ringen. Skrattar och är glad. Vet du vad? Man får faktiskt lära känna sig själv, och veta vad man är gjord av. Glas, betong eller granit.

Ergashev gestikulerar, och det är nästan som vi står där – sekunder innan match. Men tillbaka till verkligheten, och den varma tekoppen.

otabek05

För ett par månader sedan gick den 21-årige thaiboxaren upp i VM-ringen på hemmaplan. Han gick fyra matcher under mästerskapet, och avslutade två av dem. Otabek Ergashev var den enda svenska herren i VM-final, och kammade därmed hem Sveriges enda guld i årets världsmästerskap i thaiboxning.

Världsmästare, men vad hände sedan?

Redan efter första matchen i VM hade jag så ont i ryggen att jag inte kunde träna, men jag genomförde alla mina matcher ändå. Efter VM skickade min tränare mig till röntgen där jag fick dåliga besked. Vi trodde först att det var diskbråck, men istället var det benskörhet i ländryggen.

Just nu får jag alltså inte träna någonting alls. Jag måste hålla mig borta från träningen helt och hållet. Jag har inte tränat sedan dess, men fokuserat på annat som jag inte har hunnit med innan. Jobb, skola och lite mer sömn än vanligt.

Har du fått besked av läkarna om framtiden ser ut för dig?

Om jag sköter mig och gör allt som läkarna säger strikt så kanske jag i början på nästa år kan jag börja träna. Jag kommer tillbaka, tro mig. Låt svensk thaiboxning få lite abstinens på Otabek så länge, sedan kommer jag tillbaka och dämpar deras abstinens.

Ergashev ser inte skadan som någonting negativt, men berättar att det åt upp honom till en början. Det är nu efter VM som matcherna och tävlingarna börjar komma, menar han. Istället får han fokusera på att stärka upp kroppen, och träna på sina svagheter för att stegvis öka träningsbelastningen igen.

Hur blir det då med Europamästerskapen?

Även fast jag vann VM i b-klass så får jag tyvärr inte tävla under EM. Dessutom är jag skadad nu så jag hade ändå inte kunnat tävla. Det är bara A-klassen.

Vill du köra A-klass till nästa gång?

Jag vill inte köra A-klass. Jag vill vinna den. Det fanns många duktiga fighters. Om jag ska ge dig ett ödmjukt svar så ska jag träna och göra allt för att komma dit. Men vill du ha ett Otabek-svar så kommer jag demolera dem allihop. Jag sa att jag skulle vinna B-klassen, och det gjorde jag också. Nu över till nästa..

otabek03

Det som driver mig är att jag kan bevisa för mig själv att jag kan göra det jag har satt upp för mig själv. Jag blir glad men jag blir inte nöjd. Mitt mål är att bli tiofaldig världsmästare. Att göra det en gång kan många göra, men det krävs en hel del att göra om det igen…

 

Foto: Josefin Strang

Fighterpodden avsnitt 69: Karantänspodden

Kommentarer