Dalia Alis vinstkoncept: ”Bli så oförutsägbar som möjligt”

Idag har vi en temadag vi kallar ”Svenska Fighters”. Under hela dagen publicerar vi en hel rad med spännande intervjuer med svenska fighters. För mer information läs HÄR.

Hur började Dalia Alis väg inom kampsporten?

Jag kom för första gången i kontakt med kampsporten när jag var 17 år och hade bestämt mig för att sluta med att spela fotboll och visste att jag hade ganska mycket överskottsenergi som jag var tvungen att göra någonting av. Jag hade absolut inga ambitioner i att tävla inom kampsport, utan det var snarare tvärtom, jag ville bara vara en motionär för en gångs skull. Men liksom i mycket annat så blev jag till en början bara frustrerad över att jag inte behärskade teknikerna och tankesättet, så det var detaljerna och känslan av att övervinna mina egna rädslor som fascinerade mig. Efter tre månader gick jag min första match, det var då alla bitar föll på plats och jag ville se hur långt jag kunde pressa mig själv inom ett område som var helt outforskat för min del.

2014 var förmodligen ett spännande år för dig, 2015 likaså… Hur skulle du sammanfatta dina två senaste kampsports år?

2014 var första året jag ställde upp i SM i kickboxning och fick därefter för första gången hävda mig på den internationella scenen. Jag vill påstå att jag inför och under EM 2014 lärde mig mycket om mig själv som person, eftersom jag innan dess hade tvekat mycket på min potential.

Jag började med kampsport under våren 2012 och hade hela mitt liv sett mig själv som en fotbollsspelare. Trots att jag levde och andades kampsport det sista halvåret innan EM, kände jag att jag inte riktigt kunde axla mig titeln som kampsportare. Men efter ett framgångsrikt EM kände jag att jag hade rätt att ta plats och att komma över den psykologiska spärren är en vinst i sig.

Inför VM 2015 körde jag på med samma träningskoncept som inför EM men skillnaden denna gång var väl att jag visste vad som krävdes och tränade mer målmedvetet.

Idag utövar du olika typer av kampsport, vad är fördelarna med att ha erfarenhet inom både kick, thai samt sanshou?

Fördelarna med att jag får möta olika fightingstilar är att de olika stilarna har nischat sig på olika tekniker och att jag därmed får möjlighet att utveckla alla mina tekniker och bli en allround fighter både teknikmässigt och gällande mitt fightgame. Att bli en oförutsägbar fighter som är bra på alla distanser är enligt min mening ett vinnande koncept.

Parallellt med din elitidrottssatsning så är du ju också en juridikstudent. Hur kombinerar du akademiska studier med din träning?

Jag ska till en början erkänna att det absolut inte är en dans på rosor men det är verkligen inte heller oöverkomligt. Min inställning har alltid varit att jag varken haft en möjlighet att välja bort träning eller plugg och då tvingas jag vara 100 % mentalt närvarande i plugget så att jag hinner klart tills träningen börjar. Jag har även haft tur med att det endast tar 10 minuter med bussen från skolan till träningen.

Du har en imponerande portfölj av medaljer både på SM, EM och VM. Vilket är ditt mest personliga eller starkaste ögonblick och varför?

Mitt starkaste ögonblick var när Hayes Jemide kom fram till mig efter en match som jag avslutade på TKO på World Fighters United och sa att jag hade kommit med i landslaget i kickboxning. Landslaget var absolut en milstolpe rent karriärmässigt men det var även en bekräftelse på att jag hade potential till att kunna hävda mig internationellt.

Många fighters inom fullkontakt får ofta frågan ”Blir du aldrig rädd” och oftast är svaret att ”Nej, det blir jag inte”. Vilka känslor upplever du, minuterna, kanske sekunderna innan en match?

Personligen skulle jag inte säga att jag blir rädd av slagen eller sparkarna, vilket jag själv inte kunde förstå till en början och hade lovat mig själv att aldrig gå en match utan benskydd, men några månader senare var jag själv uppe i ringen och jag kände knappt hur smalbenen klingade mot varandra. Men rädslor om att jag inte presterar på topp eller att jag inte ska få ut min fulla potential går ofta i huvudet. På samma sätt som jag har min tränare Igor Kourinnoi på Olympia kampsport som tränar mig i kampsport, så har jag hjälp av Po Lindvall gällande den psykiska delen. Ett verktyg som har hjälpt mig massor just precis innan match är att inte avvisa känslor eller tankar, utan att istället visualisera hur jag ska ta mig ann dessa problem och göra upp minnesbilder för hur jag löser dem.

Vad tänker du kring din framtid inom sporten?

Jag ser mig själv fortfarande som relativt färsk inom kampsporten och suger åt mig alla tips och trix jag kan komma över. Med tanke på att jag är ganska ung är ambitionen i dagsläget att samla på mig så mycket erfarenhet som möjligt, kanske även på nya plattformar. Det finns egentligen ingenting som talar emot en fortsatt satsning men det gäller att inte rusa fram för snabbt utan att även ta hand om kroppen och skador så att kroppen håller i flera år framöver.

Vad är den största vinsten med att lägga så mycket tid på sin idrott?

Den största vinsten för mig personligen är att jag kommer i kontakt med mig själv på ett plan som jag aldrig tidigare upptäckt. Jag vet att jag är personen som har makten att påverka utfallet av en match och det spelar ingen roll hur mycket min hörna tror på mig om jag inte tror på mig själv. Att ha förmågan att kunna kommunicera med sig själv under matchen trots all press, leder till att vardagsstressen blir väldigt mycket enklare att handskas med.

…Och vad är den största uppoffringen?

Utrymmet till att vara spontan är väldigt begränsat, eftersom kvällar oftast är avsatta för träning och lika så helger. Men har man förstående vänner och familj runt omkring sig så brukar planerna oftast anpassas efter träningarna.

Slutligen – Vad gör det värt det?

Att på ett så uppriktigt sätt under matchen konfrontera sina tankar, känslor och utvärdera teknik och kondition lämnar mig alltid med en insikt om att saker som känns oöverkomliga till en början alltid går att komma över. Att gå upp i ringen och göra allt som står i sin makt för att uppnå sina mål, är nog den mest tillfredsställande känslan.

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!