KRÖNIKA. Vi känner nog alla ett sting av besvikelse över att inte få se Jörgen Kruth i UFC. Samtidigt inser jag att han nog gör rätt som lägger av utan att ta den där sista fajten. Han har inte något att bevisa. Jörgen Kruth har sedan länge cementerat sin roll som en av svensk kampsports största.
I dag satte nog alla kampsportsälskare i Sverige kaffet i halsen när Jörgen Kruth via Expressen meddelade den långa karriären är över. Detta trots att han var planerad att äntligen debutera i UFC den 29 september i Nottingham.
Varför lägger någon av när man är veckor från det som är många fajters största dröm?
För 38-åringen Jörgen Kruth är nog svaret de dubbla världsmästartitlarna i WMC, segern i K-1 European Grand Prix 2000 samt alla andra segrar från galor världen över. Från mitten av 1990-talet och tio år framåt var Jörgen Kruth ett fruktat namn inom den stående kampsporten. Redan 1998 vann han sitt första VM som proffs. Det är 14 år sedan.
Jag tror att Jörgen helt enkelt är nöjd. Han har ingenting att bevisa och kroppen är märkt av otaliga fullkontaktsmatcher under en nästan 20 år lång karriär. Då är det dags att lägga av.
På senare år har vi fått följa flera av Sveriges största idrottsprofiler kämpa för att ta sig tillbaka trots skadelistor längre än romaner. Idrottare som Peter Forsberg och Carolina Klüft har förgäves rehabtränat för att få slitna kroppar att fungera men har till slut fått ge upp. Därför är jag glad att Jörgen Kruth känner sin kropp tillräckligt bra för att inse att det är nog nu när motivationen inte finns.
Det kändes som att han planerade att matchen på UFC ”Sweden” i ett fullsatt Globen mot Cyrille Diabate skulle bli avskedsföreställningen. Några trasiga revben satte stopp för det och den stora finalen sköts upp. Säkert har Kruth försökt ladda om men har inte lyckats och nu säger han att kroppen inte svarar som den brukat.
Visst känns det snopet att inte få se Jörgen prova lyckan i UFC. Men jag ska ärligt säga att jag är förvånad att han hållit på så här länge.
När han 2007 fälldes för ringa dopningsbrott och försvann från rampljuset trodde nog många med mig att vi inte skulle få se Jörgen Kruth på de största scenerna igen. Han hade ju redan uträttat mer än de flesta svenska kampsportare.
När han sedan 2009 gjorde comeback och började satsa på MMA motbevisade han mig och andra som trodde att han hade gjort sitt. När hans andra karriär nu summeras fyra år senare kan man lägga till fem segrar och nästan en match i UFC på meritlistan. Som MMA-fajter ställdes han förvisso mot minst sagt blygsamt motstånd. Men trots det har tog han sig till sportens största organisation, det säger ganska mycket om hur stor han är som kampsportare. Och för svensk MMA har hans fåtal matcher betytt massor.
Som den överlägset mest kända kampsportaren i landet fick han på många sätt stora medier att få upp ögonen för sporten. Mötet mot Bob Sapp i Rumble of the Kings i Hovet 2010 blev uppmärksammad som ingen annan match blivit och Jörgen fick berätta om sin satsning på MMA på bästa sändningstid. Och det trots att själva matchen till slut fick gå med stående regler. Utan det tror jag att besöket från UFC i april inte hade blivit lika uppmärksammat i svenska medier.
Jörgen Kruth har i över tio år varit svensk kampsports affischnamn. Till och med min sambo och hennes vänner som inte är intresserade av kampsport känner till honom. Och det trots att han själv inte arbetat för att vara en offentlig person. Med den insikten har jag svårt att vara särskilt förvånad eller ens besviken på att Jörgen Kruth i dag valt att avsluta karriären.
Har man redan massvis med världsmästartitlar, pengar på banken och ett liv utanför idrotten är det inte konstigt att man som 38-åring väljer att kliva av. I stället vill jag passa på att tacka Jörgen för allt han gjort för svensk kampsport.
Tack Jörgen, jag är imponerad över att du slutar på dina egna villkor och inte fortsätter bara för att det är vad folk förväntar sig. Lycka till med ditt framtida liv.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer