Inför UFC 146

HW title: Junior dos Santos (14-1) vs. Frank Mir (16-5)

Det finns ett stort, holländskt gapande hål i den här matchningen, vid namn Alistair Overeem. Den planerade superfighten i tungvikt fick strykas efter att mannen med sportens största muskelvolym torskade för höga hormonnivåer i blodet, och fick en enig MMA-scenen att nicka som om de vetat hela tiden. Nåväl, med den holländske thaiboxaren borta ur bilden klev evighetslågan Mir in som ersättare. Även om förlusten av Overeem var trist för samtliga inblandade, blev titelstriden ändå en oförutsägbar matchning som kan komma att överraska.
Mirs främsta styrka, och största svaghet på samma gång, är hans kolugna självförtroende. Han räds ingen man, utmaning eller matchbild. Den egenskapen har låtit honom rubba oddsen vid flera tillfällen, med submissionvinsten över Nogueira som sin främsta merit. Men Mirs något nonchalanta inställning visar sig även i bristande förberedelser, medioker kondition och en stundtals tjurskallig ovilja att inse sina egna begränsningar. Där en värld av tungviktare aldrig i livet skulle växla slag med Dos Santos frivilligt, kan Mir säkert välkomna en boxningsmatch.
Tungviktschampen rider på en framgångsvåg just nu, befinner sig på en fysisk och mental peak, och har egentligen inget som talar emot honom. Inte ens faktumet att Mir vred av armen på Dos Santos förebild och mentor Nogueira, borde kunna rubba den fokuserade brassens inre lugn. En metodisk gameplan med initiativkraft utan onödiga risker, borde enligt alla kalkyler göra slarvsylta av utmanaren. Men det är inte första gången Mir anses chanslös, och säkert inte sista gången han chockar oddsen heller. Räkna med att Dos Santos väldiga nävar ställer till med barnförbjudet elände, men räkna inte bort chansen att en vild sving eller plötslig submission från Mir vänder vinden på ett ögonblick.

HW: Cain Velasquez (9-1) vs. Antonio Silva (16-3)

”Bigfoot” debuterar i UFC, och det ser ut som att den monstruöse brassen fortfarande blir överskattad tack vare den inte längre fullt så sensationella segern över Fedor Emelianenko. Matchningen mot forne mästaren Velasquez ser åtminstone på pappret ut som en mardröm. Silva är ingen kontringsfighter, utan har baserat sin karriär på att styra stående med hjälp av snabbhet, och ta kommando på marken med hjälp av tyngd. Inget av detta borde ha någon effekt på Velasquez, som är betydligt snabbare stående och därtill har ett astronomiskt försprång i brottning. Silva har möjligtvis något mer teknisk bredd på sitt game, men väldigt få möjligheter att tillämpa dem som annat än defensivt tuggmotstånd. Om inte Dos Santos praktknock av Velasquez ställde till med någon slags permanent skada, borde det här bli en kort och ensidig uppvisning.

HW: Roy Nelson (16-7) vs. Dave Herman (21-3)

Cirkusen kommer till stan med tungviktens främsta clowner. Där spexarna Herman och Nelson ofta vunnit popularitet med sin självdistans och lekfulla attityd, har de även tävlat om vem som kan få flest utskällningar av president Dana White. Det löper en tunn linje mellan att publikfriande bjuda på sig själv, och att ha en oseriös inställning till jobbet som burfighter. Det är svårt att sia på förhand om vilken sida de här killarna kommer hamna på när det är dags för match. Utöver deras likheter har de en del tydliga kontraster. Nelson kommer undan med tvivelaktig fysik och bristande skärpa, tack vare sin gedigna träningsbakgrund och långa rutin. Hermans sjövilda och oförsiktiga game backas upp av atletisk kapacitet och stryktålighet. Sammanfattningsvis två män som kan ta emot och dela ut, som alltid bjuder på show men som allt som oftast slarvar bort chansen att etablera sig som seriösa utmanare.

HW: Shane Del Rosario (11-0) vs. Stipe Miocic (8-0)

Obesegrat är alltid intressant, även om kraftpaketet Miocic och den tekniskt skicklige Del Rosario ännu inte utropats till framtida titelutmanare. Den senare har en imponerande resumé av 11 avslut på lika många matcher, alla utom en i första ronden, men motståndet har inte varit UFC-klass. Miocic kan se bländande ut när han får svängrum, men blir lätt initiativlös och passiv om matcherna drar ut på tiden. Hur som helst borde vinnaren kunna räkna med en boost av hype efter det här mötet.

HW: Stefan Struve (23-5) vs. Lavar Johnson (17-5)

Något av en freakshow, och antagligen en roande sådan, när fyrtornet Struve släpps lös mot blodstörstige sluggern Johnson. En civiliserad uppgörelse i städad kampteknik ger fördel åt den betydligt mer utbildade holländaren. Köttkvarn mot burgaveln ökar däremot oddsen för Johnsons hiskeliga slagkraft och till synes osårbara käkben. Att ”Big” tog matchen på kort varsel gör antagligen ingen större skillnad. Struve har all önskvärd jiu jitsu för att exponera Johnsons främsta svaghet, och några månaders träning hade inte ändrat på den saken. Samtidigt är den gänglige holländarens inbjudande hakspets lika ogarderad som alltid. En garanterat våldsam historia stundar.

FW: Diego Brandao (14-7) vs. Darren Elkins (13-2)

Övertaggade hormonbomben Brandao gör sin riktiga UFC-debut efter segern av TUF säsong 14, och tekniskt allsidige tuffingen Elkins framstår som en välvald styrkemätare för uppgiften. Brandaos risktagande kan straffa sig mot en så balanserad motståndare, men den råa power som brassen besitter borde samtidigt vara tillräcklig för att övermanna den lugnare och mindre atletiske Elkins.

LW: Edson Barboza (10-0) vs. Jamie Varner (19-6)

Förväntad slugfest mellan ett namn på väg upp och ett namn på väg ner. Före detta WEC-stjärnan Varner lyckades inte haka på lättviktskollegorna Cerrone, Henderson och Pettis när de värvades till UFC. Istället för nytändning tycks Varner ha parkerat sig i rollen som en duglig men något ensidig boxare, dömd till att förlora minst hälften av alla matcher mot topprankat motstånd. Explosive thaiboxaren Barboza lyckades däremot galant behålla sin hype även efter UFC-debuten, vilket senast visade sig i den snurrspark som släckte britten Terry Etim. Om inte Varner träffar med något förödande tidigt, borde det bli en tung uppförsbacke mot Barbozas snabbhet och räckvidd.

MW: Jason Miller (23-8) vs. C.B. Dollaway (11-4)

Stackars ”Mayhem” slog antagligen något slags rekord i förlorad popularitet när han klappade ihop mot Michael Bisping. Efter en framgångsrik säsong av TUF, där den färgstarke Miller vann duellen i karisma och publiksupport, levererade han en horribelt medioker prestation när coacherna väl möttes i buren. Att omedelbart peta ner Miller till under card och en fight mot en journeyman som Dollaway, talar sitt tydliga språk. Sista chansen för Miller, vars hela karriär tycks hänga på att ta hem den här fighten.

WW: Dan Hardy (23-10) vs. Duane Ludwig (21-12)

Pålitlig pang-pang i weltervikt mellan två killar som antagligen hade blommat ut om någon skapade framgångsrika tävlingar för MMA utan markkamp. Den goda nyheten för båda två, är att nedtagningar knappast finns på den andres agenda. Det här är en ren prestigekamp mellan den tekniskt elegante thaiboxaren Ludwig, och den något mindre elegante strikern Hardy. Med fyra förluster på raken är det hög tid för britten med tuppkammen att ta hem en seger, och han har åtminstone fått den typ av motståndare han påstår sig briljera mot.

LW: Jacob Volkmann (14-2) vs. Paul Sass (12-0)

Kul experiment. Britten Sass triangelströp halva England innan han anlände till UFC och omedelbums drog ut två killar till. Med elva submissions på sitt samvete, varav tio i första ronden, har Sass fått lite kultstatus. Men att dra lås på en slipad elitbrottare som Volkmann är en helt annan utmaning, och oddsen pekar mot att ”Sassangle” möter sin hårdhänta reality check på lördag.

LHW: Kyle Kingsbury (11-3) vs. Glover Teixeira (17-2)

Brassen Teixeira har plockat hem femton på raken, men gör först nu sin UFC-debut. Förväntningarna är höga när han möter vältränade sluggern Kingsbury.

FW: Mike Brown (25-8) vs. Daniel Pineda (17-7)

För bara tre år sedan var Brown fjäderviktens härskare, affischnamn och pound for pound-kung. Sedan dess har det gått rätt brant utför och åldern börjar ta ut sin rätt på 36-åringen. Yngre och piggare Pineda, som surfar på en svit av sju raka, kan bli sista striden.