”En show att minnas för livet”

När jag vaknade på söndagsmorgonen trodde jag att jag var bakfull. Huvudet värkte och kroppen var stel. Jag kände mig lika pigg som Paulo Thiago antagligen kände sig efter smällen han åkte på igår.

Men sanningen är att jag inte drack en droppe alkohol igår. Istället blev jag manglad av ett av världens bästa och mest dramatiska idrottsevenemang.

Jag skulle kunna skriva tusentals tecken om matcherna. Hur Alexander Gustafssons uppvisning av kyla och precision gav mig konstant gåshud i tre ronder. Eller om hur Reza Madadis vinnarskalle återigen gav utdelning när han låg efter i teknik. Och Brad Pickett och Damacio Pages episka fajt är också något som förtjänar att hyllas.

Jag skulle också kunna skriva om hur Magnus Cedenblad, Besam Yousef och Papy Abedi ska vara stolta över att de alla bjöd upp till kamp. Eller lägga ut texten om hur alla tre gjorde kostbara misstag på ett sätt som man inte har råd med om man vill stanna i UFC.

Att skriva om den väloljade UFC-produktionen vore också ett alternativ. Men att skriva om fem timmar av självspelande maskineri vore inte särskilt spännande. Och det är väl just det vi förväntas oss av världens bästa organisation?

Istället höjer jag blicken. I Globen i går var det 15 428 personer. Det är det nya publikrekordet för idrottsevenemang i Globen. Till det lägger vi det välkända faktum att galan blev utsåld på tre timmar. Snacka om att göra ett bra första intryck.

Det är tack vare alla de fansen som galan fick ett brett genomslag i så gott som alla medier. Ett historiskt besök från UFC hade inte räckt på egen hand. Men en publikfest i Globen går inte att välja bort att bevaka.

De krafter som vill förbjuda har också fått medieutrymme under veckan, inget annat var att vänta. Men de kritiska rösterna verkar för första gången ha drunknat i referat och segerartiklar.

Det går inte att säga att galan blev annat än en succé. Dana White imponerades över de svenska fansens hängivenhet och sa på presskonferensen att de kanske var den bästa publik han upplevt. Den svenska pressen fick se en välregisserad show och publikfest där de få poliserna på plats fick stå sysslolösa, till skillnad från vilket allsvensk fotbollsmatch som helst. Fansen ska vi inte snacka om. Gick man hem missnöjd kan man inte tycka om MMA.

Vi kan knappast räkna med en sådan här massiv mediabevakning till vardags men isen är nu bruten på allvar. De stora medierna kommer bevaka fler MMA-galor, inte varje gång men de har insett vilket genomslag sporten har och de har sett prov på vilken bergochdalbana av känslor och impulser som en MMA-gala består av.

Men det viktigaste jag tar med mig från gårdagen är att alla vi som var på plats och alla ni som följde det hemifrån fick uppleva en historisk show vi kommer att minnas för livet. Kanske blir det nått att berätta för barnbarnen.