En gala som kritiserats för ett svagt fightcard, levererade över förväntan. Intensiva matcher och snabba avslut präglade kvällen i Birmingham.
UFC 128 var lågbudget sett till namnen som medverkade. Men som så många gånger tidigare, lyfte sig de mindre talangerna när de fick en framskjuten plats. Knappt någon match under kvällen kunde kallas tråkig, och bonusarna för bästa knock och bästa submission hade många aspiranter.
Mark Munoz överlägsna fysik och brottardriv var mer än summan av Chris Lebens hjärta, slagstyrka och stryktålighet. Matchen var annars en tekniskt ganska jämn historia, där Leben till och med noterade några nedtagningar i första ronden. Men den konstanta pressen från Munoz med nedtagningar och tunga slag knäckte sakta men säkert ”The crippler”. Efter andra ronden kunde Leben inte längre se klart under sina svullna och blödande ögonbryn, och matchen stoppades. En imponerande och viktig seger för Munoz, även om Lebens tappra insats kunde förtjänat ett par ronder till.
Renan Barão levde upp till hypen och lite till, med en imponerande seger över tuffe britten Brad Picket. Till publikens glädje brakade fighten lös från start, med vild slagväxling och träffar i båda riktningarna. Men det var Barão som delade ut mest skada. Med en och en halv minut kvar på första ronden fick Picket ett knä på hakan, följt av en upprepade slag på marken, innan Barão kastade sig på ryggen och kopplade en rear naked choke i en enda följsam sekvens av lysande teknik.
Papy Abedi gjorde en hedervärd insats mot tuffa odds och fightades efter förmåga mot favoriten Thiago Alves. Den svenske judokan anföll utan rädsla och hade viss framgång med sin boxning och i clinch. I några minuter såg det ut som att Abedi kunde få initiativet. Men lyckan var kortvarig. Alves träffade till slut hårt nog att få Abedi i gungning. Med en slagskur följt av intensiv ground’n’pound släppte Alves lös en brutal omgång stryk med nävar och armbågar. Omskakad och blödande försökte Abedi undkomma läget på marken, men offensiven gav inget utrymme. Alves vevade på tills han fick läge för en rear naked choke, och tog hem sin första submissionseger i UFC.
Terry Etim återvände till UFC med en bejublad seger, och körde fullständigt över Edward Faaloloto. Två rappa krokar och en snurrande bakåtspark fick Faaloloto att söka clinch, där han genast fastnade i en giljotin. Matchen var över på 17 sekunder.
Cyrille Diabates problem med att hantera underläge på marken förvandlade framgång till snabb förlust. Inledningsvis såg det ut som att veteranen Anthony Perosh satt fast i en omöjlig matchbild. Diabate fightades smart och pricksköt på distans, med stabilt nedtagningsförsvar och strategisk kyla. Inte ens när Perosh fick ner kampen på backen verkade fransmannen hotad. I andra ronden var Diabate oförsiktig och togs ned igen, och denna gång såg Perosh till att vara mer offensiv. En skur av slag mot den liggande fransmannen knäckte kampviljan och öppnade för en rear naked choke.
John Maguire och Justin Edwards släppte lös i en inspirerad fight där kreativa tekniker syntes både stående och på marken. Debutanten Maguire hade stor framgång på marken, men blev straffad av Edwards varierade slag och sparkar när matchen kom på fötter. Tre jämna ronder i hårt tempo med många positionsbyten slutade med ett enigt domslut för hemmasonen Maguire.
Che Mills presenterade sig stiligt med en respektingivande arsenal av stående tekniker. Amerikanen Chris Cope åkte på slag, sparkar och knän i huvudet under en intensiv sekvens i första ronden och blev till slut knockad på canvasen.
Michihiro Omigawa fick i sitt femte försök äntligen resa armarna över huvudet, med en arbetsseger över Jason Young.
Det stora tunga brittiska hoppet Philip De Fries fortsätter imponera. En klar poängseger mot Rob Broughton lyfte hans record till 8-0.
En jämn fight mellan Chris Cariaso och Vaughan Lee slutade i split decision med fördel Cariaso.
Kommentarer