Efter UFC 136

Det saknades inte dramatik i kvällens huvudattraktion, när
Grey Maynard och Frankie Edgar inledde med en karbonkopia på deras förra match,
innan de avslutade spektakulärt. Utmanarens tunga nävar möblerade om mästaren
rejält i första ronden och var till synes bara en smäll från att vinna på
knock. Men precis som sist återhämtade sig Edgar snabbt i rondvilan och såg,
undantaget sina ansiktsskador, helt oberörd ut av alla hårda träffar. Därefter
började snabbhet och timing besegra storlek och styrka, precis som sist. Edgar
steppade runt med rappt fotarbete och pricksköt med perfekt timade, poänggivande
slagtekniker. Den explosiva och våldsamma kraften som gjorde utmanaren så
farlig i förstaronden, var som bortblåst. Maynard framstod plötsligt som klumpig,
långsam och oförmögen att dela ut någon skada. Mästarens försprång ökade och
antydde ännu en jämn fight i poängprotokollet. Men allt förändrades med en
uppercut i slutet av fjärde ronden. Maynard stapplade till, tappade garden och
fick tre högerslag på hakan. Edgar följde efter ner på marken och slog sig till
en mycket imponerande TKO. En seger som inte endast bekräftade Edgars status
som världens främste lättviktare med revansch för hans enda förlust, men som
också visade att han har förmågan att avgöra.

Jose Aldos blixtrande explosivitet matchade upp väl med
Kenny Florians disciplinerade stil, och resulterade i en mycket teknisk men
inte särskilt våldsam match. Efter en stark förstarond med konstant press av
utmanaren, tog mästaren över allt mer i rond två och tre när han funnit rätt
rytm och distans för sina direktslag och lowkicks. När mästerskapsronderna inleddes
var Florian den ende som tagit skada, men också den vars energireserver verkade
ha mest kvar. Aldo blev passiv av tröttheten och började förlora i
poängprotokollet, men lyckades avsluta starkt nog att ta domslutet med 46-49
hos samtliga domare. En betydelsefull seger mot en svårhanterlig motståndare för
Aldo, men inte utan frågetecken. Oförmågan att behålla sin offensiv genom en
hel titelfight, är en oroväckande svaghet hos den i övrigt felfrie mästaren.

Som väntat blev Chael Sonnens brottning avgörande i mötet
med Brian Stann. Den forne titelutmanaren fick enkelt sina nedtagningar och kunde
dessutom förbättra sin position på marken utan mycket motstånd. Stann kämpade
tappert på trots utklassningen, men fick kapitulerade i en side choke med en
minut kvar av andra ronden. Chael Sonnen, sin politiska agenda och
marknadsföring trogen, var ödmjuk och firade inte segern. Istället bjöds
publiken på en utmaning riktad till Anderson Silva, med tillägget att Sonnen
krävde att mästaren skulle lämna divisionen om han förlorar. I gengäld erbjöd
sig Sonnen att lämna UFC helt och hållet om han förlorar. Till stort jubel
syntes mästaren på storbildsskärmarna när han tog emot provokationerna utan att
reagera nämnvärt.

Publiken ylade av uppskattning när Nam Phan och Leonard
Garcia bjöd på en vild holmgång. Garcia tappade snabbt självdisciplinen och
började brawla och svinga som han är känd för, vilket gav Phan utrymme för sin
fina boxning. Men Garcias slagstyrka och aggressivitet slutade inte vara farlig
trots att han tekniskt var utklassad, och en hård serie i tredje lyckades
närapå slå ut Phan. Trots alla likheter
med deras första match gick domslutet denna gång till Phan, vilket ingen lär
ifrågasätta.

Joe Lauzon fick den perfekta starten på en match han inte
förväntades vinna. Explosive Melvin Guillard attackerade självsäkert och nästan
nonchalant från start, och kom av sig när en kort vänster träffade hans hakspets.
Vacklande och tillfälligt förvirrad, tappade Guillard kontrollen på det sätt
som alltid varit hans svaghet, vilket gav Lauzon drömläge för det han är bäst
på. På några sekunder hade ”J-Lau” tagit rygg och fick in en
strypning som avgjorde redan innan första minuten hade passerat. En rejält tung
förlust för Guillard, som på ett ögonblick förlorade sin status som
titelutmanare.

Demian Maia och Jorge Santiago fastnade i en defensiv
styrkemätning där ingen lyckades släppa loss sitt game. Trots Maias status som
en av världens främsta grapplers, hade han stora problem med att passera sin
landsmans guard och få läge för submissions. Santiago, den bättre strikern av
de två, fick inte mycket gjort stående på grund av bristande nedtagningsförsvar
och avståndsproblem i boxningen. Tack vare nedtagningar och topposition
förärades till slut Maia med en välförtjänt men föga imponerande seger.

Anthony Pettis bjöd på en hygglig fight och fick med sig ett
domslut, men bekräftade också att superkrafterna han showade med i WEC inte ger
samma utdelning i den större buren. Jeremy Stephens vann första ronden klart
och höll jämna steg både stående och på marken. Tack vare något fler
nedtagningar och ett utdelat näsblod fick Pettis med sig två av tre domare och
kunde nätt och jämnt notera sin första UFC-vinst.

Debuterande tungviktaren Stipe Miocic presenterade sig med
en lovande kombination av kickboxning, brottning och stark fysik. Stryktålige
Joey Beltran visade åter prov på sitt hjärta och gameness, och gick tiden ut
till en poängförlust.

Aaron Simpson körde över Eric Schafer i en ensidig match som
brottaren styrde med boxning och fysisk dominans.

Mike Massenzio och Steve Cantwell hadeen stenhård och jämn drabbning
med mycket slagväxling. Efter en stark inledning tappade Cantwell allt mer, och
fick till slut se sig besegrad på decision.

Darren Elkins tog hem en klar poängsseger mot Tiequan Zhang.

Följ oss på Instagram