Efter UFC 120

Yoshihiro Akiyama visade lite av sitt gamla jag tidigt i matchen mot hemmasonen Michael Bisping. Den japanske judokan fann målet för sina snabba power punches och verkade ha en edge som kunde göra kvällen svår för ”The count”. Sedan kom tröttheten, förutsägbarheten och allt övergick i brittisk dominans. Bisping föll in i ett strategiskt prickskytte samtidigt som Akiyama svingade desperat och träffade luft. Den brittiske kickboxaren vävde in sparkar och brottning, och även om slagen inte var hårda och nedtagningarna inte lyckades, blev det en lättbärgad decision via aktivitet och gameplan.

Mer actionladdat blev det när Carlos Condit levde upp sitt sina ord och mötte Dan Hardy på den distans alla trodde han ville undvika. Den amerikanske grapplern hade gjort sin läxa i boxningsgymmet och hade en överraskning med sig. Hardy såg trygg ut i slagväxlingarna, lite väl trygg skulle det visa sig när en vänsterkrok från Condit punkterade matchen i slutet av rond ett.

Underbarnet John Hathaway visade för första gången tydliga luckor i sitt game när han fick en lektion av mer rutinerade Mike Pyle. Hathaway avvaktade och fick ingen utdelning för sin råstyrka , och blev istället indragen i ett soft tempo där amerikanens tekniska övertag fick fritt spelrum. En serie snygga svep och nedtagningar från Pyle var allt som behövdes för att säkra toppkontroll och dominans på vägen till en poängseger.

Cheick Kongo kom undan med en oavgjord match, efter en tvivelaktig prestation som inte förtjänade bättre. Amerikanen Travis Browne flög ut med yviga svingar och ogarderade tekniker som såg mer desperata än farliga ut. Men offensiven fick den franske thaiboxaren att rygga tillbaka. Kongo hade stora defensiva svårigheter och sprang stundtals baklänges med hakan i vädret för att komma undan. Oförmögen att dominera på distans tog Kongo matchen till clinch utan att få mycket mer utdelning. Knän i skrevet och konstant greppande i Brownes shorts orsakade till slut en varning och det poängavdrag som orsakade ett jämnt resultat i protokollet.

Alexander Gustafssons tredje UFC-match kunde inte ha varit ett starkare besked. Trots den rutinerade Cyrille Diabates thaiboxningsmeriter och fruktade räckvidd, var det den svenske boxaren som träffade bäst i matchens inledning. Senare i ronden visade ”The mauler” även att han var starkare i brottning och säkrade ronden med toppkontroll på marken. Redan efter de inledande fem minuterna verkade den medelålders fransmannen ligga ett steg bakom i både moral och uthållighet. Även om Diabate fick in en bra träff som start på rond två, pressade Gustafsson tillbaka och tog åter ner fighten till marken. Efter några positionsbyten hamnade Gustafsson i mount och växlade mellan slag och strypningsförsök innan en rear naked choke avgjorde.

James Wilkes gick troligtvis sin sista match i buren, en händelselös poängförlust mot den betydligt starkare och metodiske Claude Patrick. Kanadensarens vattentäta gameplan av nedtagningar och toppkontroll var klart inspirerad av kollegan George St. Pierre. Effektivt men måttligt underhållande.

Triangelexperten Paul Sass vann ännu en gång på sitt favoritlås. Mark Holst kapitulerade i brittens strypning i slutet av första ronden, men hann visa att ”Sassangle” i ärlighetens namn inte har mycket mer än sitt markgame.

James McSweeny dominerade stort i första ronden mot Fabio Maldonado, men den brasilianske boxaren vände matchbilden i motsatt riktning med hjälp av ett enda slag i mellangärdet. Från att slaget träffade i början på andra ronden, var McSweeny hjälplös och uppenbarligen skadad. Matchen övergick i misshandel men det dröjde till rond tre innan domaren ansåg att McSweenys mod inte var skäl nog att låta matchen fortsätta.

Brasilianske bjässen Vinicius de Quieroz såg respektingivande vältränad och farlig ut, men brittiske Rob Broughton hade trots sina bilringar mer energi i tanken. De Quieroz tog slut redan i andra ronden och retirerade till passiv toppkontroll på marken och ogarderad boxning. Broughton var inte direkt fräsch i sista ronden heller, men hade energi nog att ta kommandot på marken innan han avslutade med en rear naked choke.

Spencer Fisher blev dominerad av debutanten Curt Warburton tidigt i matchen, men kunde vända runt till en poängseger med hjälp av sin stora rutin och bättre kondis.

Mycket attityd, kaxighet och vild slagväxling när buren kom till London. En kväll av varierad kvalitet, men med mycket publikvänlig dramatik.

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!