”När jag går in och matchar så måste jag ha roligt och må bra”

Namn: Victor Cheng
Smeknamn: Heart Breaker
Vikt: 84 kg
Längd: 183 cm
Ålder: 24 år
Klubb: Gladius MMA, Shamrock Academy
Team: Gladius MMA, Frank Shamrock Fighting Team.
Fightrecord MMA: 3-1
Sponsorer: Olimp, Tapout, Kenka, Pitstop, Tre Kockar och Oskar´s

Du har din bakgrund i traditionell jujutsu. Berätta om övergången till MMA, var den smärtfri?
– MMA som idrott är inte särskilt smärtfri (ler). MMA gav mig möjligheten att använda min jujutsu i idrottsliga former och utvecklas som fighter. Övergången i sig var väldigt naturlig. Det bästa med övergången är att man tränar med elitidrottsmän. I jujutsu så finns det en viss elitsatsning men inte där jag bor. Den jujutsuträningen jag kommer ifrån var väldigt disciplinerad, lekfull och rolig.

På vilket sätt har jujutsun stärkt ditt MMA game, vilka bitar har du med dig in i buren när du ska fightas.
– Idag har jag mycket mer än bara jujutsu. Jag har tränat boxning, thaiboxning, Brottning och Karate. Reza Forotan gör ett väldigt bra jobb med mitt stående game och idag har jag även Joakim Weston som hjälper mig i min träning. August Wallén är grymt duktig på att hitta luckor i mitt game. Men Jujutsu är min grund som jag utgår från i allt jag gör och försöker hela tiden hitta ingångar och öppningar till Jujutsu.

Berätta något om dina tränare Reza Forotan, Anotnio Rozello och August Wallén som få känner till.
– Något gemensamt för dom alla är att dom är väldigt snälla, omtänksamma och dom vet alltid själva bäst (ler).

Det går inte att ta miste på glädjen när du ska in och fightas och alla verkar älska dig. Hur viktig är publikkontakten?
– Allt det fina stöd jag får är fantastiskt. När man går in på arenan och ser alla dessa människor som är där för ens skull, och hejar och pushar en, det är en sån otrolig kick och ger en fantastisk känsla. Utan publikkontakt försvinner mycket av den glädje och förväntan jag känner inför matcher. När jag går in och matchar så måste jag ha roligt och må bra.

Var kommer denna glädje ifrån?
– Svår fråga och väldigt svår att svara på. Men jag antar att jag är en glad kille som får hålla på med det jag tycker är roligt.

Vilka förebilder har du i livet?
– Jag har så många! Mina föräldrar Mamma Andréa och pappa Tak-Ki, mina coacher Reza Forotan, Joakim Weston, August Wallén och Frank Shamrock och alla mina idoler som t.ex. Randy Couture.

Du har fått en bra start i din MMA karriär. Har berömmelsen någon baksida?
– Självklart finns det alltid baksidor. Men jag gör mitt bästa för att hålla mig positiv och fokusera på det som är bra och köra med en medveten inställning.

Hur många matcher pallar man med att gå per år som proffs tror du?
– Så länge man är skadefri och motiverad så finns det inga hinder till att tävla om man så har det som prioritet, anser jag. Men som professionell fighter så bör man gå minst två matcher per år anser jag.

Berätta för de som inte tränar eller tävlar i MMA men gärna följer det på TV hur tufft det är att vara professionell fighter.
– Måndag för mig börjar kl. 06.00, är på jobbet kl. 07.00-16.00, 17.00 börjar träningen, är hemma kl. 21.00 och går och lägger mig senast kl. 22.00. Där emellan ska jag få i mig 5000-7000 kalorier, dricka ca 7 liter vatten och även hinna med lite egen tid. Så håller jag på varje dag. Nu när jag svarar på denna fråga så undrar jag vad jag sysslar med? Men det enda konkreta svar jag kommer på är att jag älskar att idrotta.

I din senaste match låg du risigt till några gånger och matchen kunde eventuellt slutat med förlust. Vad tänker eller känner du i en sådan situation?
– Det enda jag tänker är att min motståndare inte kan slå mig och fokuserar på det jag kan påverka. Att domaren eventuellt bryter matchen är inget jag kan påverka men att vända matchen och vinna är något jag kan påverka. Men jag kommer ihåg ett moment där jag låg riktigt risigt till. Det var när jag låg på rygg och Daniel slår för att avsluta. Jag tänkte då att min familj och mina vänner inte ska få se mig förlora och antar att min envishet slog in.

Viljan att vinna, hur stark är den på en skala 1 – 10?
– 10. Dom som känner mig vet att jag hatar att förlora och att jag är envis till 1000.

Det blev inget Strikeforce denna gång p.g.a. av att ni inte fick arbetsvisum. Kommer det att gå igenom innan nästa tävling tror du?
– Jag vet inte. Jag har kontakt med USA varje vecka och de säger att de jobbar för fullt och att det kommer bli match så snart som möjligt.

Berätta om hur tuffa uttagningarna till Strikeforce var. Jag läste att folk spydde av utmattning. Det låter inte särskilt trevligt.
– Visst var det jobbigt. Det var många olika moment och ens egna kapacitet sattes verkligen på prov. Alla som tränar 5 timmar blir trötta. Men när du hela tiden hör Shamrocks röst och som hela tiden gör oss medvetna om varför vi var där så blir det lite extra speciellt.

Vad är anledningen till att du lyckades så bra på uttagningen? Hade du förväntat dig att ta dig hela vägen?
– Jag trodde aldrig att det skulle gå så bra. Jag har sedan jag var liten tränat mycket, och har genom det en bra grundkondition, det var en grym känsla att jag stod pall mot utmaningen. När jag fick möjligheten så såg jag det som en upplevelse. När jag var där så kände jag min tävlingsvilja och ville ge de andra en ”åktur”. Efter det fysiska momentet med intervall löpning, armhävningar, sit-ups och benböj så kände jag att motståndet var mänskligt och bara fortsatte.

Vad tycker du om Frank Shamrock som person?
– När jag träffade Frank första gången så skriker han ”Rezaaaaaa Whats up!!!!! Sorry that I am late”. Jag, Reza och Weston satt i bubbel polen. Han var otroligt ödmjuk och vänlig. Han sa att han tyckte att det var roligt att vi var där och Frank sa att han ville träna med mig. Vi bokade ett pass och tränade 1.5 timma. Så som person så upplevde jag Frank som ödmjuk, snäll, rolig och omtänksam.

Känner du dig redo för internationellt motstånd i en internationell gala?
– Redo känner jag mig inte och det vet jag inte om jag någonsin kommer känna. Men jag kommer göra mitt bästa och förbereda mig så gott jag kan.

Din familj och dina vänner är viktiga för dig har jag förstått. Dessutom jobbar du heltid. Hur finner man balans i livet?
– Balansen är svår och det är verkligen något jag inte klarar själv. Mina föräldrar är ett stort stöd och de har alltid trott på mig till 100 %. Varje gång ett beslut ska fattas så rådgör jag med mina föräldrar och när jag är ledsen eller bekymrad så finns alltid mina nära vänner ett telefon samtal ifrån. Men den som alltid håller mig nere på jorden och får mig att känna mig trygg är min flickvän sedan 6 år tillbaka. Hanna som hon heter vill hållas utanför min idrott och låta det vara min grej. Men hon är den som stöttar mig mest av alla och är den som upprätthåller all den balans som krävs när jag själv inte räcker till.

Vad gör du för att koppla av. Har du några favoritsysslor för att ladda batterierna?
– Min fritidssyssla är min träning. Det är en stor skillnad på proffsträning och ”fritidsträning”. Det bästa jag vet är att träna för att det är roligt och för att jag vill träna. Det är då jag laddar mina ”batterier”. Dagar där jag bara är och njuter av stillheten med min familj och vänner är också härligt. Men för att bli motiverad och ”hungrig” för större utmaningar så är det min träning som gäller.

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!