Freak show och roande cirkuskonster kunde inte dra uppmärksamheten ifrån ett card där de största matcherna levererade minst. Den nionde upplagan av Dream var en serie av besvikelser för publik, fighters och arrangörer.
Super hulk tournament var en fläkt ifrån den tid när Bob Sapp kunde agera som main event och Giant Silva hade fast anställning på de japanska öarna. Med en turnering i öppen vikt blandades det friskt mellan fighters i allt från mellanvikt till supertungvikt. Mer underhållning än sportslig prestige kort sagt, och ser man det så kunde FEG inte misslyckas. Matcherna var korta och saknade åtminstone inte komiska inslag.
Dopingikonen och baseballspelaren Joe Canseco upptäckte 44 år gammal att han inte kan ta en smäll utan att vända ryggen mot och börja springa. Hong Man Choi log åt detta och vevade vidare, och samtliga inblandade fick med all säkerhet en schysst timlön för den 1:17 långa matchen.
Bob Sapp lyckades både ta ner och kontrollera Ikuhisa Minowa på marken, men fick ett tveksamt infall att rulla och ta rygg på den japanske mellanviktaren. Det gick inget vidare. Sapp hamnade underst och klappade vid 1:15 på ett påbörjat fotlås.
Jan Nortje var för långsam för att ha glädje av sina kilon när Rameau Sokoudjou avlossade snabba attacker och slutligen fick till ett kast. På marken var sydafrikanen chanslös, och blev snabbt utslagen. Av någon märklig anledning slutade inte ”Soku” att slå när domaren bröt. Efter den korta men helt oförklarliga misshandeln förvandlades ringen till muck och hotelser mellan ringhörnorna. Själva matchen var över på 2:29.
Inte ens den mest intressanta hulkmatchen mellan Mark Hunt och Gegard Mousasi kunde bli mer än spel mot ett mål. Hunt hamnade kvickt på rygg och fastnade i en armbar efter 1:19.
Titelmatchen mellan Ronaldo ”Jacare” Souza och Jason ”Mayhem” Miller, hade alla ingridienser för att rädda kvällens sportsliga nivå. Men ett par minuter in på första ronden flög en olycklig spark ifrån Miller, som slog upp ett cut på den brasilianske grapplern. Tekniken var otillåten men ansågs varit en olycka. No contest blev domen i fighten som knappt hann börja.
Tatsuya Kawajiri återvände till sina rötter i brottning, driv och råstyrka för att kontrollera hem en decision mot Gesias ”JZ” Cavalcante. Matchen var bitvis låst och stillastående mellan de två tekniskt likvärdiga lättviktarna, men saknade inte kampvilja. JZ visade prov på mer teknisk bredd och finess i matchen, men tog för många steg bakåt för att få med domarna.
Fjäderviktarnas turnering har inga dåliga namn, men kvällens fighters hade kombinerats lite olyckligt. Bibiano Fernandes ägnade en kvart åt att glo på en buttscootande Masakazu Imanari, när ingen av dem ville möta den andre på motståndarens game. Amerikanen Joe Warren använde klokt nog sin överlägsna brottning för att sabba folkhjälten Norifumi ”Kid” Yamamotos comeback, istället för att byta slag. Hiedo Tokoro och Hiroyuki Takaya tog sig vidare till nästa rond i hyggligt underhållande matcher.
Semifinalerna blir därmed ett märkligt gäng. Stjärnskottet Warren som bara gått två matcher någonsin, har just besegrat en man som tidigare ansågs bäst i världen pound for pound. Som ny favorit har han en slugger i Takaya, en defensiv grappler i Fernandes och allsidige men fysiskt något svage Tokoro som konkurrens. Det ser ljust ut för Warren, men kanske inte fullt lika ljust för FEG och publik.
Följ oss på Instagram
Kommentarer