I lördags ställdes två karaktärer inom boxningens lättvikt mot varandra i en gemensam prövning. Den unge, uppskattade framgångssagan Juan Diaz, och Mexikos ständiga tvåa Juan Manuel Marquez. Svaret blev att en av dem slutligen har nått toppen.
Det är lätt att gilla Juan Diaz (34-2-0), med sin aggressiva boxning, vältaliga personlighet och positiva aura. En ung man som kunde blivit en kassako med rätt segrar vid rätt tillfällen. Men lördagskvällen i Houston kunde bara erbjuda rollen som hedervärd förlorare åt ”Baby bull”.
Det här var belöningen till Juan Manuel Marquez (50-4-1), efter alla år av otacksam uppförsbacke där han aldrig fick bli Mexikos främste. Den fascinerande storyn om Marquez började i fjädervikt, där segrarna radades upp utan att det ledde till några stora chanser. I tio år kunde mannen från Mexiko city känna vittringen av toppen, utan att nå den. 2004 kom slutligen chansen, och en superfight med Manny Pacquiao. Efter tolv ronder där ”Pacman” blev oväntat pressad, blev beslutet kontroversiellt oavgjort. Nästa chans kom fyra år senare, mot samme man, och denna gång fick Pacquiao åter händerna fulla, men undkom med en mycket knapp decision.
Marquez verkade dömd till ett liv i skuggan av de riktigt stora, men hade inte gett upp. När hans nemesis Manny Pacquiao bytte upp sig till lättvikt fanns därför bara ett alternativ – följa efter och fortsätta jaga chansen som hägrat i femton år.
I lördags möttes Marquez och Diaz i en fight för tre bälten, IBO, WBO och WBA. Mer avgörande var att de fightades om rätten att regera en av boxningens mest prestigefulla divisioner. För 25-årige Diaz var det mest ett prov på hans karriärsval, ett besked om boxning var hans framtid. För tio år äldre Marquez var det sista chansen. En sista fight för en femtio matcher lång karriär.
I en värdig kandidat till årets match, vevade energiknippet Diaz intensiva kombinationer i en matchbild som passade honom. Konstant slagväxling ifrån första ronden och framåt, där Diaz frekvens och volym säkrade ett allt större försprång på poäng. ”Baby bull” saknar bara en sak, knockoutstyrka, vilket skulle bli avgörande. Marquez stod kvar på fötterna, och efter att ha väntat på den här chansen sedan 1993, skulle inte mindre än en knock stoppa honom.
I rond åtta fick mexikanen utdelning för sin envishet. Båda blödde, tröttheten började kännas och Marquez seghet som härdats av alla krig blev avgörande. Diaz fann sig i en skitig och rå fight som inte tilltalar hans dominanta stil. Det kom till sitt avgörande i nioende, två nedslagningar och en ny champ utropad.
Lättviktens bäste är mannen som aldrig tidigare fått vara bäst. Men ingen kan förneka honom nu, särskilt inte Manny Pacquiao. Begäran om ett tredje möte kom ifrån Marquez innan segern ens var bärgad.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer