Höga förväntningar gav mycket att leva upp till, men matchen mellan Joe Calzaghe och Roy Jones Junior innehöll alla nödvändiga ingredienser för en succé i Madison square garden. Trots en klar och odisputabel vinnare i slutet, var vägen dit underhållning på högsta nivå.
Åren hade satt sina spår, men argumentet att de två giganterna inom olika epoker av boxningshistorien borde mötts tidigare, visade sig aldrig i ringen. Kanske för att de båda åldrats åt samma håll. Lite långsammare, lite mindre vassa, men matchade mot varandra var det så att säga en fair fight mellan två underhållande fighters, där ingen hade tappat sin stil, karaktär och klass.
I en dramatisk inledning, visade Roy Jones Junior (52-5-0) ett praktexempel på den blick och förståelse för boxning som förde honom till toppen. En perfekt timad uppercut in i en duckande Joe Calzaghe (46-0-0), sänkte waelsaren redan i första ronden. Slaget träffade med Jones handled, men det var den typen av osynligt och oväntat slag som har en tendens att knocka. Den typen av slag som Jones byggde sin karriär på. Calzaghe imponerade därnäst med att inte ens överväga en defensiv och undvikande strategi till rondvilan, och gick på direkt efter att ha tagit räkningen.
Rond två tillhörde även den Jones, som med fördel i slagstyrka och självförtroendet uppe, satte de hårdare träffarna. Calzaghe föll in i sin karaktäristiska stil, som av negativa kritiker kallats för ”slapping”, med utdragna serier av snabba men lätta slag. Det skulle dock dröja, som alltid är fallet med prinsen av Wales, innan hans taktik gav utdelning. Mellanronderna präglades av en show, där Jones avvaktade och siktade, samtidigt som Calzaghe rusade in och vräkte på med en serie efter nästa. Lika självsäkra och kaxiga båda två, kunde boxarna bjuda på en nonchalant och publikfriande stil, med guard vid höfterna och hakspetsar som inbjudande stacks ut. Det var som en 2000-revival i ringen, till stor glädje för Madison square garden.
Matchens senare ronder var mer ensidiga, när Calzaghes konstanta push och slagfrekvens sakta men säkert knäckte Jones. Med ett stort blödande cut ovanför ögat, och en outtröttlig motståndare som utan rädsla vevade slagserier utan guard, fann Jones inget svar. Matchbilden hade svängt och var nu utklassning, men såg fortfarande ut som en fight. Det var sällan clinch, sällan en tråkig stund, och tempot hölls uppe till tolfte ronden. Samtliga domare gav segern till Calzaghe med tydliga 118-109.
Efteråt meddelade boxarna att de ska fundera på sina karriärer, och eventuellt fortsätta ett tag till. För Jones del är comebacken en upprättelse, och många matcher finns vid horisonten. För obesegrade Calzaghe vars karriär nu jämförs med Rocky Marcianos, finns det inga fler anledningar att fightas. Han har slagit alla, och äntligen fått världen att notera detta imponerande faktum.
Följ oss på Instagram
Kommentarer