Efter Sengoku 6

Inramningen och publiken inne på Saitama super arena kändes som Pride FC en gång gjorde, men det som skedde i ringen hade få likheter att erbjuda. Sex decisions, plus tre matcher som avgjordes i tredje ronden, hjälpte till att skapa känslan av sparring och oengagerad fighting. Den sjätte upplagan av Sengoku var, turneringar till trots, inte särskilt mycket att hurra över.

I en chockerande upset misslyckades Takanori Gomi med att slå en man som handplockats just för att bli slagen. Oerfarne ryske thaiboxaren Sergei Golyaev kunde som väntat hänga med bra stående, och plockade poäng med sin räckvidd. Men den ”Fireball kid” som befann sig i samma ring, hade varken en genomtänkt gameplan eller särskilt mycket eld i sig. Gomi såg oengagerad och vilsen ut, och var endast dominant under en kort vända på marken i första ronden, samt i en aggressiv push precis i slutet av fighten. I övrigt var det rysk boxning som gällde, vilket lite förvånande räckte för en decision till Golyaev. Resultatet var lika mycket en katastrof för Gomis karriär, som för den promotion som byggts runt honom.

Det blev powergrapplern Saturo Kitaoka som till sist tog hem lättviktarnas grand prix, en av de minst favorittippade av de ursprungliga åtta deltagarna. Kvällen inleddes med att Kitaoka visade sin signaturteknik med en dykning följt av heel hook på Eiji Mitsuoka, för en avklapp redan efter en dryg minut. Samtidigt lyckades explosive Kazunori Yokota ta sig vidare till final, efter att ha varit snabbare än Mizuto Hirota i slagväxlingarna över en tre ronders match som höll sig stående och i clinch. Finalen mellan de två japanerna som avancerat, blev en ganska händelselös historia, där Yokota kunde värja sig mot Kitaokas submissionförsök, men inte hade tid att göra mycket annat. I slutminuten sänkte den blivande champen sin landsman med en vänster, vilket var det mest spännande som hände innan domarnas beslut ropades ut.

Något mindre upset var det att ATT:s Jorge Santiago tog hem mellanviktens motsvarighet. Den amerikanske brassen inledde som en kopia på Kitaokas semifinal, med att dra ut afghanen Siyar Bahadurzada på heelhook efter en dryg minut. I den andra semin bjöd Kazuhiro Nakamura och Yuki Sasaki på tre hyggligt underhållande ronder, även om deras svårigheter att avsluta matcher höll i sig till ännu en decision. Nakamura som satte några hyggliga slag och judokast, fick segern. Finalen blev precis som i lättvikten, en ganska långsam sak att titta på. Efter två ronder utan någon större killer insinct i ringen, fick Santiago in en högerkrok som följdes upp med en rasande attack på marken för seger på TKO.

Antonio Rogerio Nogueira hade som väntat inga större problem med fransmannen Moise Rimbon, men kunde ändå inte pusha tillräckligt för ett avslut. Den franske underdogen tycktes fullt inställd på att endast överleva, vilket drog ner tempot och skapade mycket dödtid på väg mot en solklar brasiliansk decision.

Brottaren Muhammad Lawal tänkte taktiskt, undvek slagväxling och la Chute Boxes Fabio Silva på rygg gång på gång över drygt två ronder. Med bra posture undvek ”King Mo” alla submissionförsök, och bankade successivt ner kampviljan hos brassen. I rond tre hade domaren sett tillräckligt, och bröt.

Jorge Masvidal öppnade underhållande mot koreanske Seung Hwan Bang, men efter en hård förstarond som såg koreanen gå i mattan efter ett knä, valde Masvidal en säker och något tråkig väg, och jabbade sig fram till en poängseger.

Joe Doerksen kunde slappt slå ut en utmattad Izuru Takeuchi i tredje ronden, efter en match som hade japansk fördel men mycket lite underhållningsvärde.

Följ oss på Instagram