World victory road öppnar november med en flådig gala. Dubbla grand prix-finaler, Gomi och Nogueira på plats i ringen. Det är påkostat och storslaget, men fortfarande väldigt inriktat mot en japansk publik. Men sjätte upplagan av Sengoku har en del guldkorn värda att tittas närmare på.
Lättvikten är trots fulländat japansk semifinal, antagligen mer intressant än mellanvikten när Sengoku grand prix går in i slutfasen. För vinnarna blir det oavsett två matcher på samma kväll, ett koncept som skapar lika mycket extra spänning, som tvivelaktiga avslutningar på dessa turneringar.
Lightweight GP1: Saturo Kitaoka (21-8-9) vs. Eji Mitsuoka (14-5-2)
Två typiska japaner, om än på olika sätt. Kitaoka är en traditionellt skolad japansk fighter, och med det menas inte budo, utan shoot style som den såg ut förr. Vågade submissions ifrån oväntade vinklar har nedlagt skalper som Condit, Pellergrino och Daley. Samtidigt har den kreative Pancrasefightern fått storstryk av okända namn när hans svårighet att hantera stryk visat sig. Mitsuoka representerar den generation av rutinerade amatörer som drillats till bredd och uthållighet, och som sällan bjuder på spektakulära matcher. Han stoppade dock Rodrigo Damm med slag och strypning i kvarten, och snodde en decision av Joachim Hansen förra året. Både har klarat sig flera år utan att bli avslutade, och en decision känns inte långsökt.
Lightweight GP2: Kazunori Yokota (7-1-3) vs. Mizuto Hirota (10-2-0)
Fight med potential att bli mer underhållande än de kändare namnen ovan. Hirota är ingen lek när han kommer in i rytm och avstånd för slagkombinationer, något som IFL-mästaren Ryan Schultz insåg efter att han vaknade upp på canvasen i kvarten. Yokota är byggd av liknande bas med solid boxning och bra clinch, men har inte samma killer instinct som sin rival i denna match.
Lightweight GP reserv: Seung Hwan Bang (5-2-0) vs. Jorge Masvidal (15-3-0)
Bang är som namnet antyder korean, och en lika besvärlig som ofrånkomlig ingrediens i den japanska cirkusen. Inslängd som ett offerlamm till Gomi för att få spö på fjärde Sengoku, red den talangfulle koreanen ut en oväntad decision och fortsätter vara ett hot mot japanska lättviktare. ATT:s Masvidal har hamnat lite i skuggan i brist på en stor promotion. Han har varit i Bodog och Strikeforce, men aldrig riktigt fått visa upp sig. Det han har att visa är framför allt thaiboxning med explosiva attacker, vilket matchar upp väl med Bangs boxning, i vad som kan bli kvällens bästa fight.
Middleweight GP1: Kazuhiro Nakamura (12-8-0) vs. Yuki Sasaki (22-14-1)
Lite slagsida på den här fighten för västerlänningar, eftersom den består av två misslyckade UFC-karriärer. Nakamuras rykte ligger främst i en lång rad med hedervärda förluster, imponerande insatser mot fighters som borde kört över honom. Men när oddsen skiftar i japanens favör, blir det ofta halvtaskig prestation och ganska segt att titta på. Något saknas hos judokan Nakamura, oklart vad. Sasaki har kämpat på som proffs i tio år vid det här laget, och är rutinerad och stryktålig. Dessvärre är han även defensiv och sannerligen ingen actionhjälte. Denna heljapanska semi lutar åt att stilla flyta fram till en decision som endast kan roa en hemmapublik.
Middleweight GP2: Jorge Santiago (18-7-0) vs. Siyar Bahadurzada (14-3-1)
Även Santiago är en före detta UFC-fighter som fick sparken, men bakslaget tycks ha givit honom nytt ljus i träningslokalen. Sex raka vinster i ryggen, inklusive en submission över Jeremy Horn och en KO över Andrei Semenov är ett imponerande styrkebesked för ATT-fightern. Bahadurzada föddes rakt in i ett krig i Afghanistan och har enligt honom själv en krigares syn på livet. ”Afghan killa” är dock inte fullt så galen och hardcore i ringen, och hans game består mest av grundtekniker och mycket vilja. Santiago har en dubbelt så stor verktygslåda, och borde kunna bestämma hur det här utvecklar sig.
Middleweight GP reserv: Joe Doerksen (40-12-0) vs. Izuru Takeuchi (25-9-6)
Två killar som gjort fighting till ett förvärvsarbete utan entusiasm. Takeuchi vinner i stort sett endast via decisions, och även om Doerksen har en vass arsenal av submissions, saknar han ofta drivet och passionen att gå för avslut. Det här kan bli riktigt segt.
Lightweight: Takanori Gomi (29-3-0) vs. Sergei Golyaev (10-6-0)
Det kostade Sengoku oanständigt mycket pengar att få ”Fireball kid” under kontrakt. Ett resultat av det är matchningar som den här. Man har inte råd att låta en av världens sämst utnyttjade talanger förlora helt enkelt. Nästa match ska dock gå mot vinnaren av lättviktarnas grand prix, vilket borde ge Gomi en anledning att åtminstone träna.
Light heavyweight: Antonio Rogerio Nogueira (14-3-0) vs. Moise Rimbon (13-7-3)
Lillebror Nogueira fightas ungefär som storebror Noguiera, fast med lite mer självbevarelsedrift. Därmed ser han inte lika sliten ut, men är å andra sidan inte heller en välbetald fighter i UFC. Fransmannen Rimbon har precis debuterat i stora sammanhang, och aldrig hängt med någon Nogueira i sin karriär. I synnerhet på marken borde det inte vara länge.
Middleweight: Muhammad Lawal (1-0-0) vs. Fabio Silva (11-4-1)
Kul sak den här. Lawal är en skrävlande, självsäker brottare som för tankarna till Shonie Carter. Utanför ringen då. Silva är en av många Silvas ifrån Chute Boxe, men kanske inte den farligaste av dem. ”King Mo” har visat att han kan använda sin topptränade fysik till vad som helst, inklusive att golva en veteran som Travis Wiuff, och Silva är typen som gillar att slåss helt enkelt. Kan sno showen om det vill sig väl.
Följ oss på Instagram
Kommentarer