En ny division introducerades och lättviktens Grand Prix tog ett steg mot finalerna i sommar. Kvällen innehöll både oväntade resultat och en del plågsamt förutsägbara matcher, som det brukar vara när japansk MMA avhandlas i Saitama super arena.
Kvällens, vårens, kanske årets match hade norske stjärnan [b]Joachim Hansen[/b] i en huvudroll. Amerikanen [b]Eddie Alvarez[/b] slog hårt nog att golva ”Hellboy” två gånger under fighten, men fick även en blödande näsa, och fastnade i i submissions att kämpa sig ur. Amerikanens metodiska game, byggt på styrka, boxning och brottning, räckte för att kontrollera och bromsa Hansens tekniska arsenal. Hellboy hade sina chanser, men kunde inte styra matchen. Efter att domarna utdelat segern, gav publiken en varm ovation till de båda kämparna och Alvarez tröstade sin slagna motståndare med orden: ”Det krävs två för att leverera en sådan fight”.
Mötet mellan [b]Tatsuya Kawajiri[/b] och [b]Luiz Firmino[/b] blev en repris på deras möte för tre år sedan. Inledningsvis såg ”Buscapes” boxning vass ut och brassen hade tydliga intentioner att få revansch. Men snart övergavs boxningsmatchen och de två föll in i gamla roller när ”The Crusher” satte in sin brottning i ekvationen. Det blev ryggläge för Firmino större delen av matchen. Oförmögen att dra ut den kraftfulle japanen, fick Buscape käka allt mer stryk på väg mot ännu en decisionförlust.
Brottning kunde varit, borde varit, allt som [b]Mitsuhiro Ishida[/b] hade behövt för att avancera i turneringen. Den explosive japanen har använt sina nedtagningar för att dominera sig till vinster mot nästan alla han mött. [b]Caol Uno[/b] stod för kvällens upset när han med kylig teknik läste av sin motståndare, kontrade och styrde matchen både stående och på mark. Avslutet på en blixtsnabb rear naked choke, gav ”Uno Shoten” en otippad favoritstatus. Aldrig har den japanske veteranen imponerat mer.
Något mindre imponerande var de två mellanviktsmatcher som fanns på cardet. [b]Melvin Manhoef [/b]kom till matchen två veckor efter att ha blivit söndersparkad av Remy Bonjasky, och hade bokstavligen slangar kvar i kroppen där läkarna dränerat blod ur hans lungor. Men, i Japan får man fightas med öppna operationssår, och [b]Dae Won Kim[/b] såg nästan ut att ha en chans mot den avvaktande holländaren. Efter en vända på marken kom TKO:n alla hade väntat sig, men de knän som fick Kim att krypa ihop såg ut att sitta i bakhuvudet. En match som aldrig borde ha hållits, fick ett avslut som aldrig borde accepteras.
Clownen [b]Jason Miller[/b] behövde inga tvivelaktiga tekniker för att spöa upp övermatchade puroresubrottaren [b]Katsuyori Shibata[/b]. ”Mayhem” hade lekstuga på marken och möblerade om japanens ansikte en bra stund innan domaren tyckte att det fick räcka.
[b]Nick Diaz[/b] fick sin match till slut och hade sin egen lekstuga med [b]Katsuya Inoue[/b]. Stocktons stolthet bjöd upp till en slugfest där det gavs och togs åt båda håll. Inoue låg hela tiden ett steg bakom men kämpade tappert på tills hans ringhörna kastade handduken. Pancraseveteranen raglade då runt och såg inte ut att vara vid medvetande, men stod på något sätt kvar på benen. Och med den segern invigde Diaz Dreams nya weltervikt.
I en undercardmatch skulle[b]Bu Kyung Jung[/b] äntligen få visa sina kvaliteter mot en rimlig motståndare, men blev istället präktigt knockad i rond två av [b]Daisuke Nakamura[/b].
Text: Andreas Bruzelius
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer