Artikel

Så föddes svensk thaiboxning

Detta är inte hela historien om thaiboxningens första dryga två decennier i Sverige. Men en återblick från Po Lindvall är den bästa summeringen du kan få. Här är återgivningen av ögonblick och personer som gjort avtryck inom svensk thaiboxning, från mitten av 70-talet och fram till millennieskiftet.

Först en brasklapp. Om du tycker du borde blivit omnämnd och inte blivit det, så ber jag om ursäkt redan nu. Alla fick inte plats.

I mitten av 70-talet började fullkontakttävlingar arrangeras i väst, inspirerade av karate, kung fu, taekwondo och boxning. Den här typen av fullkontakttävlingar kom senare att kallas för kickboxning, ett namn som beskriver ganska bra vad det handlar om.

Kickboxningens popularitet var möjligen en bidragande faktor till att fler utforskade thaiboxningen. Om det var orsaken till att Krister Bergenhall var den första svensken som på allvar tränade i Thailand, i syfte att verkligen lära sig denna anrika kampkonst, får jag låta vara osagt. Men Krister var den som tog thaiboxningen till Sverige reda i mitten av 70-talet. Mer officiellt 1979, då Järfälla Thaiboxningsklubb bildades och två år senare då Thaiboxningsförbundet bildades. Krister hade några år tidigare tränat i Thailand och även tagit en tränare från Thailand till boxningsklubben i Järfälla. Eftersom jag kände Krister sen tidigare träning i en annan kampsport, fick jag förmånen att få komma ner och gästträna. Krister var nog lite för snäll mot mig den gången, kanske för att vi redan kände varandra. Han kunde ha satt mig på plats mer än vad han gjorde den dagen. Vilket var synd för mig, eftersom det dröjde till 1980 innan jag fick lära mig vad thaiboxning egentligen kunde åstadkomma.

Polletten trillade ner då jag och en kollega ”utmanande” Sveriges andra thaiboxningsklubb, som något förvirrande hette Karatesällskapet Viking och låg i Malmö. Trots namnet på klubben så hade Bert V Johansson tränat thaiboxning, även om det var i Japan och där det då som nu kallas för kickboxning. För er som känner till reglerna så användes normalt inte armbågar i Japan, men det tränades ändå och en japan lyckades under slutet av 70- eller början av 80-talet ta hem en professionell titel i Thailand.

Vad hände när vi ”utmanande” Malmöklubben undrar du kanske? Jo vi fick ordentligt med stryk, för att uttrycka det öppet och ärligt. Vi var inte värdiga att vistas på samma matta som de här killarna, i varje fall kändes det så för mig den dagen. Vad gjorde jag åt saken? Jo, jag flög till Thailand den sommaren och tränade på samma camp som Krister hade gjort (tack för förmedlingen av kontakten Krister!).

Begreppsförvirringen mellan kick- och thaiboxning fortsatte under 80-talet, speciellt då de flesta klubbarna tävlade i både thai- och kickboxning. Samarbetet mellan Thaiboxningsförbundet och det som då hette Sweden All-Style Ring-Fighting Association (SAFA, som senare blev Svenska Kickboxningsförbundet) fungerade också till utövarnas bästa. Thaiboxningsförbundet leddes fortsatt av Krister Bergenhall, medan SAFA leddes av Benny Hedlund som redan 1979 plockat hem bronsmedaljen på VM i kickboxning i Florida 1979 för Karatesällskapet Viking. Benny öppnade senare sin egen klubb, Fox Kickboxing och han startade också Fighter Magazine under den andra halvan av 80-talet.

Under 80-talet kom tävlandet igång ordentligt i Sverige, 1984 arrangerades den första svenska thaiboxningstävlingen i Solnahallen. 1985 arrangerades Sveriges första SM. Inom den svenska thaiboxningen ägde Järfällaklubben i stort scenen under de första åren, framförallt med en överlägsenhet i ”nackbrottningen” genom ett nästintill patenterat nackgrepp och stenhårda knätekniker. Det främsta namnet från Järfällaklubben är givetvis Thomas Rasmussen. Han tog hem SM ett flertal gånger och knep den professionella EM-titeln mot en holländare under publikens jubel i Solnahallen 1993.

Först med att nå internationella framgångar i thaiboxning var ändå Skånepågen Dennis Sigö, som redan 1987 knep EM-guld med hjälp av tränaren Benny Hedlund från Fox Kickboxing.

Dennis vann sedan även VM-silver 1989 och VM-guld i kickboxning 1991. Flertalet av thaiboxarna både i Thailand och Sverige visade under den här tiden på mer än god skicklighet även inom boxning. Exempelvis Dennis Sigö, som tog SM-silver 1988, Micke Partanen från Järfällaklubben som tog SM silver 1989 och guld 1990. Ska vi vara noggranna så tränade och tävlade de i boxning för olika boxningsklubbar, det vill säga Höllviken och Järfälla Boxningsklubb i nämnd ordning. Sist men inte minst Håkan Brock som med sin kickboxningstränare Bert V Johanssons hjälp tog sig till en framgångsrik karriär inom proffsboxningen och Arman Krajnc, som tävlade för Benny Hedlund i kickboxning, för att sedan bli boxningsproffs och WBO-världsmästare.

På västkusten var inriktningen mer mot kickboxning, då precis som nu, även om Jyrkki Sarrio från Ironman i Göteborg fick fram en hel del goda thaiboxare. Något August Wallén lyckats med senare, men det tillhör en senare del av den svenska thaiboxningshistorien.

På 90-talet verkar det även som Slagskeppet, den klubb jag grundade och drev till 90-talets slut, hade börjat fatta vad det handlade om. Det tog drygt tio år av ihärdig träning och utveckling efter det stryk jag fick i Malmö, inklusive studier i prestationspsykologi, innan Martin Holm redan som 17-åring tog hem ett senior-EM 1994. Ok, visserligen i kickboxning. Något han snabbt kompenserade med en professionell titel i thaiboxnings-EM i Manchester samma år.

Slagskeppets nästa stjärna, Jörgen Kruth, kom ”bara” hem med silvret från thaiboxnings-VM 1995, men det kompenserade han sedan åren efter med att ta guld både 1996 och 1997.

Martin Holm fick sedan äran att åka på EM 1998 i thaiboxning, i den viktklass Jörgen tävlat i åren innan, och King’s Cup 1999 som kan ses som likvärdigt VM. Jo då, om du inte vet det redan så tog han hem guldet i båda dessa turneringar. Plus en proffstitel i Thailand samma år. Från 1999 tävlande han för Vallentuna Boxing Camp som börjat dyka upp på scenen, med god draghjälp av att ha rekryterat både Jörgen Kruth och Martin Holm.

En viss Larry Lindvall dök också upp på scenen under 90-talet (nej, vi är inte släkt). Jag hade äran att få assistera Benny Hedlund i hörnan när Larry knep sitt första VM-guld. Ok, återigen i kickboxning i Kiev 1995, men även Larry kompenserade snabbt detta med VM-guld i thaiboxning 1996. Han hämtade även hem ett silver 1998.

Nästa mästare flyttade från Uppsala till Amsterdam för att tävla för Chakuriki 1993. Det var ingen mindre än Patrik Eriksson, han vann sedan EM-titeln 1995 och plockade även hem professionella VM-titlar i både kick- och thaiboxning 1996. Sverige producerade år 1997 ytterligare en världsmästare, denna också från Mälardalen och tävlande för Rinkeby Muay Thai, Bobby Njie.

Järfälla Thaiboxning, numera med namnet Stockholm Muay Thai, fick år 2000 en liten revansch på uppstickarna från Mälardalen och Skåne på den internationella arenan. Detta genom att Ronny Lindqvist tog hem VM guldet år 2000.

Vad vi kan konstatera är att svensk thaiboxning från 1987 fram till millennieskiftet producerade ett antal fighters i världsklass. Sedan millennieskiftet har antalet klubbar och mästare på NM, EM och VM blivit fler, framför allt på damsidan. Men det är en del av den svenska thaiboxningshistorien som får täckas vid ett annat tillfälle.

En sak är tydlig, många av dagens klubbar har rötter som kan spåras tillbaka till några av de första thaiboxningsklubbarna i landet.

Fighterpodden avsnitt 53: Det finns bara en Reza “Maddog” Madadi

Kommentarer