Nyhet

BJJ-stjärnan Elina Moestams händelserika helg – tar hem EM-guld, svart bälte och Elitidrottsstipendium.

28-åriga Elina Moestam brinner för Brasiliansk Jiu Jitsu och hennes slit har verkligen belönats. I somras vann hon VM-guld i Los Angeles och nu i helgen vann hon BJJ-EM för andra gången samt belönades med att graderas till svart bälte. Och på Idrottsgalan fick hon motta Elitidrottsstipendiumet från Svenska Spel. Elina berättar i en öppenhjärtlig intervju med Fighter Magazine om sin tävlingsatsning och kampsportskarriär, samt om hur hon ser på sin framtid inom BJJ.

Först och främst – ett stort grattis till ditt EM-guld i brunbältesklassen.

– Tack så mycket! Det var ett stort tävlingsmål för mig så jag är jätteglad! Uppladdningen för EM började efter Swedish Open som var förra säsongens sista tävling i november, då jag först tog två veckor åt att trappa ner på träningen och se till att jag återhämtade mig ordentligt, sedan började träningen ordentligt för EM. Det är alltid lite bökigt att få ihop träningen för EM eftersom att jul och nyår alltid kommer lite olägligt, men jag fick in många träningspass både på huvudklubben Allstars med min tränare Alan Finfou och på vårt lilla morgonprojekt i Gullmars Gym.

Kan du beskriva hur din uppladdning sett ut? 

– Nyårsdagen åkte jag och min sambo Max Lindblad tillsammans med Alan och vår danske klubbkamrat Josh på ett stort träningsläger i Polen, Mocne Chłopy BJJ Camp, för fyra dagars sparring. Det är ett enormt läger där alla BJJ-klubbar i hela Polen går ihop för att träna inför EM med Adam Wardziński och Kuba Watson Witkowski som arrangerar. Det var 130 personer på lägret och efteråt är det nästan omöjligt att inte känna sig redo för tävlingen. Jag fick mycket bra träning med framför allt tjejerna från Polen. Det är andra året som vi åker på det här lägret och jag rekommenderar det varmt.

– Helgen innan EM åkte jag, Max, Alan och min klubbkompis Martina Gramenius för att tävla på en Grand Slam-tävling i Abu Dhabi. Det hjälpte till att både bygga upp motivationen för EM och att få ett bryt för återhämtning mellan det båda tävlingarna. Det var lite stressig planering, men det löste sig väldigt bra.

Berätta – hur gick det på matcherna?

– På EM var jag direkt i semifinal, och min första match var mot en väldigt lång tjej från en Gracie Barra-klubb som jag aldrig mött tidigare. Jag visste att som regerande världsmästarinna i klassen så kommer de andra tjejerna sannolikt ha koll på vem jag är och vad jag gör och göra allt de kan för att slå ut mig, men ändå var jag inte riktigt beredd på henne. Jag var också väldigt nervös för den här tävlingen och om jag ska vara ärlig så kan jag inte riktigt minnas hur jag fick en så dålig start på matchen. Hon hoppade rakt över mig och attackerade med armlås på en gång, och när jag vände mig för att försöka fotlåsa henne så var hon plötsligt uppe på min rygg.

– Så jag fick börja matchen med att försvara ett stryp från ryggen och jag tänkte att det här var inte alls så som jag hade tänkt att det här skulle gå. Det dök upp i mitt huvud ”tur att man har varit här förut” innan jag lyckades skala av hennes strypning och vända mig mot henne. Hennes ben var så långa att så fort jag tagit mig ur positionen fick jag vinkel att dra ett rakt knälås på henne tillbaka som gjorde att jag vann matchen efter att två minuter hade gått.

– I finalen mötte jag en brasilianska som jag mött tidigare och har rätt bra koll på. Jag fick matchstarten och i resten av matchen så hände det inte särskilt mycket, vi satt framför varandra och jag försökte greppa fotlås på henne och hon höll i mina armar för att försvara dem. I slutet på matchen kunde jag komma upp för sveppoängen och hålla toppositionen när hon försökte svepa mig tillbaka för att vinna matchen.

Och så belönades du även med ett svartbälte. Kan du beskriva hur det hela kändes?

– Det kändes jättestort och superroligt. Det var väldigt fint att så många av mina vänner och min familj var där för att dela det med mig och jag blev både överraskad och glad.

Du har ju nu vunnit både VM och EM. Vad blir nästa mål?

– Jag har vunnit EM och VM i brunbältesklassen, så nästa mål är att se till att få till bra matcher i svartbältesklassen. Jag tycker att det är svårt att sätta mål för mig själv om att vinna specifika tävlingar, men det finns tre extra viktiga under säsongen som jag prioriterar högre än alla andra i periodiseringen: EM, World Pro och VM. Jag vill hellre formulera mål om att få till bra prestationer eller få igenom specifika tekniker eller strategier. Det är ett stort steg upp nu i nästa klass som kräver att jag växlar upp träningen också. Jag ser jättemycket fram emot det.

I september förra året tilldelades du Svenska Spels elitidrottsstipendium och fick det nu i helgen på Idrottsgalan. Vad innebär detta pris för dig?

– Det är såklart väldigt roligt att få ett sådant pris, det känns som att det är ett erkännande från RF och Budo & Kampsportsförbundet som visar att de prioriterar min idrott som ändå är relativt liten i sammanhanget med ganska ung tradition i Sverige, men också bekräftar mina prestationer under året. Jag studerar heltid på Stockholm Universitet till att bli lärare och tidvis kan det vara väldigt svårt att få ihop tiden med skola, träning och extrajobb och dessutom lösa ekonomin för att åka på alla tävlingar som jag vill göra.

– Elitidrottsstipendiet innebär 50.000 kronor som jag kan använda under året för att åka på mina tävlingar och det innebär att jag kommer kunna åka på tävlingar under den här säsongen som jag annars inte hade kunnat åka på, t.ex. Pan Ams i Los Angeles i mars.

Berätta lite om din träningsbakgrund… 

– Sedan 15 års ålder har jag sysslat med yoga. Jag höll på med det ungefär lika fanatiskt som jag tränar BJJ idag, så flera timmar om dagen och jag gick alla utbildningar jag kunde och började jobba för min yogalärare och följde med henne på allt möjligt. Som 21-åring var jag väldigt rörlig, men inte alls stark, vilket hade resulterat i att jag hade ganska ont i kroppen ofta, men jag hittade ingen träning som jag tyckte vara tillräckligt kul för att lösa det. Samtidigt började jag känna att det var dags att kanske lära sig att försvara sig lite, jag jobbade i en bar och skulle åka hem sent om kvällarna genom Södra Station där allt möjligt kunde hända efter att barerna hade stängt. Så jag la ihop ett och två och började kolla efter kampsport i närheten av där jag bodde.

– Jag började träna MMA 2013 på en liten kamsportsklubb i Skogås, på klubb Kampo med Martin Gottenborg. Det var jag och så 5-6 killar som tränade tre gånger i veckan i en gympasal där vi la ut pusselmattor. De var så glada över att jag var där och de lärde mig gärna allt de kunde. Jag tävlade i grappling och fick stryk, men jag tyckte att det var superroligt, mycket också för det pepp och stöd som jag fick på den klubben.

Och hur upptäckte du BJJ?

– I januari 2014 hade jag fått jobb i receptionen på Nacka Dojo och började faktiskt att träna BJJ mest för att det var de passen som fungerade bäst med mitt schema, egentligen hade jag velat fortsätta träna MMA och thaiboxning. Efter att jag hade kommit över den första klaustrofobin så förstod jag att den här sporten var väldigt rolig och klurig och jag tävlade för första gången några veckor efter att jag hade börjat träna. Jag tävlade (och förlorade) nästan varje helg hela det första året och varje gång var det som att jag fick hjärtat krossat. På något sätt höll jag ut och fortsatte, och efter ett år av intensivt tävlande var det som att jag kunde släppa en press som jag hade på mig själv och matcherna började gå bättre och bättre.

– Ett väldigt betydande inslag i min tidiga träning var att Maxine Thylin, senare svartbältesvärldsmästarinna i viktklassen över mig, och Linda Lindström tog sig an mig och tog med mig på sina träningar som de gjorde utöver träningspassen. Vi blev nära vänner och tränade väldigt mycket ihop.

Och sedan flyttade du över till Prana…

– Ja, efter att ha förlorat på World Pro i Abu Dhabi 2016 hade jag en känsla av att om jag ska fortsätta tävla på stora tävlingar mot tjejer som tränade på heltid så behövde jag träna med andra tjejer på en tävlingsklubb. Maxine hade flyttat till San Diego dit hon tidigare pendlat. Det var ett ganska turbulent år där som slutade i att jag inför VM 2016 började träna på Prana Jiu Jitsu. På den tiden hade Alan (Finfou) gått ihop med Kenta Hammarström och höll också träningar där och jag tror att vi var säkert tio tjejer som tränade mer eller mindre varje dag då. Efter några veckors träning där tog jag mig hela vägen till semifinal på VM och fick brons i blåbältesklassen.

– Jag jobbade deltid som fritidsledare på en skola och kunde träna både på mornarna och kvällarna. Efter en tid kunde jag haka på fysen som killarna gjorde efter morgonpassen och jag fick massor med hjälp både från min klubbkompis Erik Friberg och Kenta för att bli starkare. Ju starkare jag blev desto mer kunde jag träna.

– Inför VM 2019 fanns det av olika anledningar nästan inga tjejer kvar som tränade på Prana. Jag har alltid tränat ganska mycket med killarna och jag tror att det är en stor anledning till att jag utvecklats väldigt snabbt, men jag märkte att kroppen tog mycket mer stryk av att alltid träna med personer som vägde minst 15kg mer än mig. De tjejer som fanns på träningen var vitbälten och vi parades aldrig ihop under tävlingsträningarna. Killarna som jag tränade med ställde verkligen upp på att träna på mina villkor, de tränade på att röra sig väldigt snabbt och la väldigt lite vikt på mig och jag fick superbra träning, även om det var det jobbigaste träningslägret jag någonsin gjort. Jag vann det VM:et, men jag förstod också att om jag ska hålla träningen på längre sikt och träna vidare mot nästa nivåer så behöver jag träna med andra tjejer. Efter sommaren så bytte jag klubb för att träna på Allstars Gym med Alan do Nascimento.

Så hur ser ditt schema ut just nu?

– I somras började jag, tillsammans med Max (Lindblad) och Erik (Friberg) att hålla morgonträningar på Gullmars Gym. Det har varit så roligt och öppnat för att folk från en massa olika klubbar har kunnat träna med oss. Det är en väldigt liten matta, men träningen är superbra och det är väldigt häftigt att starta något som är ens eget, även om det inte är på så stor skala. Så idag tränar jag kvällar och luncher på Allstars Gym med Alan och Bruno Matias, och mornarna på Gullmars Gym med Max och Erik. Träningen som jag får ihop beror på hur schemat i skolan ser ut, så vissa perioder kan jag träna mer och vissa mindre, men jag tränar i alla fall två pass om dagen, sex dagar i veckan. 

Ett stort tack för intervjun – och lycka till med svartbältesklassen och allt!

Foto: Ivor Riberio Da Silva

Fighterpodden avsnitt 69: Karantänspodden

Kommentarer