Simon Kölle har sett Den Blomstertid Nu Kommer en vecka innan premiären och recenserar filmen.
Svenska katastroffilmer kryllar det inte direkt av. Nyligen däremot har det kommit en Dansk (och delvis svensk) serie på Netflix som gör ett försök. Den danska serien var väldigt undermålig men så är inte fallet med filmen jag här recenserar nämligen ”Den Blomsterid Nu Kommer”.
Filmen är skapad av filmkollektivet Crazy Pictures som gjort succé på Youtube med deras kortfilmer ”Poesi för fiskar”. Det här projektet har jag följt länge då de inte fick något filmstöd och själva istället drog igång en framgångsrik Kickstarterkampanj som nästan drog in en miljon.
Många år senare klev SF in som distributör men det var först efter andra som Norrköpings filmfond etc. gått in och budgeten landade tillsist på 18,5 miljoner.
Det är pengar som syns på vita duken. Speciellt när det kommer till effekterna.
Handling
Såhär beskriver SF handlingen:
Det är midsommar och Sverige vaknar upp till ett ekande flyglarm. TV, internet och telefonnätet ligger nere och innan någon inser vad som hänt sker en rad mystiska attacker runt om i landet.
I Stockholm bor Alex, en framgångsrik musiker som tidigt lämnade föräldrahemmet på landet för ett liv i storstaden. När landet hamnar under attack tvingas Alex tillbaka till sin barndomsby och alla de konflikter han flytt från som ung. Samtidigt som attackerna kommer allt närmare måste Alex försöka försonas med sin far och sin ungdomskärlek medan de tre gemensamt kämpar för att överleva.
Det stämmer det som står ovan om handlingen men då filmen ganska grovt haltar när det kommer till dramaturgin så är den berättad väldigt omständligt och det blir tyvärr svårt att helt förstå varför vi ska gilla karaktärerna?
Men samtidigt som dramaturgin är ett ganska så stort problem i den här filmen har den många andra styrkor.
En av de snygga scenerna i ”En Blomstertid Nu Kommer”
Stämningen
Den här filmen är stämningsfylld och mycket ligger i fotot, ljudbilden och musiken. Även Color gradingen är viktig för helhetsintrycket. Det hänger hela tiden ett regn i luften, är daggigt eller regnar.
Effekterna
Det här är en film som visar upp hur otroligt häftigt det är med bra effekter på film. Både praktiska effekter och i det här fallet inte minst digitala. Jag har svårt att komma att tänka på någon annan svensk film som har såhär bra effekter faktiskt.
Jesper Barkselius (som pappa Björn) och Christoffer Nordenrot (som huvudrollen Alex)
Fightingen
Det är bra stunts i filmen och det är framförallt en fight i ett bergrum som sticker ut som riktigt bra koreograferat och genomfört.
Lisa Henni (som huvudrollen Anna) och Christoffer Nordenrot (som huvudrollen Alex)
Skådespeleriet
Det är fler lovande och duktiga skådespelare i den här filmen och ibland är det faktiskt de med mindre roller som sticker ut mest. Tyvärr finns det några lite smått pajiga roller och endimensionerade men det är knappast skådespelarnas problem.
Den kvinnliga huvudrollen spelas väl av Lisa Henni och den manliga huvudrollen som porträtteras av Christoffer Nordenrot har genomfört en imponerade fysisk förändring och är konstant närvarande. Lisa förtjänar stora roller och är stundtals lysande i rollen som Anna. Eller egentligen är hon lysande hela tiden men det finns lite problem i hur rollen är skriven. Lisa Henni har vi sett i annat tidigare men jag misstänker att hon i och med den här rollen kommer få väldigt många framtida uppdrag. Även Nordenrot har setts i flera andra svenska filmer och serier. Här får han verkligen visa upp nyanser men karaktären tycks vara lite inspirerad av Aviici vilket kunde utvecklats mer.
Jesper Barkselius är riktigt bra i rollen som pappa Björn, det finns dock problem med hur även denna rollen är skriven som gör den lite problematisk. Men insatsen som Jesper gör här är riktigt bra. Problemet ligger som sagt i varför vi ska bry oss om våra smått osympatiska manliga stora roller.
Manuset och klippningen
Jag har redan varit inne på det men det är manuset som är problemet i den här filmen. Det är verkligen som så att Den Blomstertid Nu Kommer hade varit betydligt bättre om den hade haft en stark manusdoktor eller dramaturg inkopplad från ett tidigt skede.
Jag är övertygad om att mycket är räddat i klippningen, men tyvärr är det inte good enough. När den kvinnliga huvudrollen är förpassad till att mest vara ”tjejen som den manliga huvudrollen är kär i” är det tyvärr bara ett problem.
Manuset jobbar i övrigt väldigt mycket med ”Artefakter” det vill säga olika prylar som får ett väldigt stort symboliskt värde.
Ibland är dessa artefakter riktigt bra, men det är för många och det finns en för stor vilja att få in för mycket här att det här manuset inte är så bra tyvärr.
Genomförandet
Jag gillar verkligen hur Crazy Picture genomfört den här filmen. Det är film-magi, filmglädje, stämning och bra postproduktion. Det är en film som bjuder på en resa. En resa som är spännande, häftig och som verkligen bjuder på några scener som vi aldrig tidigare har sett någon svensk film lyckas med.
Kontentan
Jag skulle så gärna vilja ge den här filmen 4 eller 5 Fighters men det kommer bli 3 då den tyvärr inte håller fullt ut. Slutet på filmen är plågsamt och det allra sista slutet under eftertexterna är en ren och skär uppvisning i politisk propaganda som visar väldigt tydligt att filmen var sponsrad av Svenska försvarsmakten.
Ni borde absolut se filmen om ni gillar katastroffilmer och den här är mer än så. Musiken som Gustaf Spetz gjort är väldigt lyckad och stundtals vilar filmen på den och på fotot. Flera bra teman, passande instrumentering samt mycket puls återfinns i musiken som aldrig försöker vara överdrivet ”Hollywood”-eskt men ändå är svulstig stundtals.
Men främst av allt borde ni se filmen för den är en uppvisning i vad debutanter som har fria händer kan göra! Det finns SÅ mycket skaparkraft och kunskap i Sverige som sällan får komma till sin rätt i ett politiskt filmklimat där först och främst en viss typ av personer och filmer får stöd.
Jag tror på Crazy Pictures och den här filmen kommer flyga världen över samt ses av (förhoppningsvis) många. Jag tycker också mig se en väldig talang hos regissören Victor Danell som jag tycker förvaltar scenerna väl och har en känsla för tempo. Fotot imponerar som sagt men vem som står för det finns inte att finna vad det verkar vilket är lite märkligt.
Jag ser med glädje fram emot fler filmer av Crazy Pictures.
Betyg: FFF (av 5)
Disclaimer: Jag brukar inte recensera svensk film då jag själv jobbar i branschen men det här får bli ett undantag som bekräftar regeln.
FOTON: SF Bio/Crazy Pictures (pressbilder)
FAKTA OM FILMEN
Regi Victor Danell
Manus Victor Danell och Christoffer Nordenrot
Producenter Albin Pettersson och Olle Tholén
Medproducenter Henrik Eld, Bernhard Lebourne
Exekutiva producenter Emil Wiklund, John Nordling
Foto ?
Musik Gustaf Spetz
Klippning Hannes Krantz
Scenografi Rasmus Råsmark
Några av skådespelarna:
Christoffer Nordenrot … Alex
Lisa Henni … Anna
Jesper Barkselius … Björn
Pia Halvorsen … Eva
Magnus Sundberg … Konny
Krister Kern … Kim
Karin Bertling … Farmor
Erik Bolin Erik Bolin … Insatsledare
Kommentarer