Ola Ahlvarsson redo för fight

Fighter Magazine tog sig ett snack med Ola Ahlvarsson, 43-åringen från Stockholm som bytt ut styrelserum och kostym till idrottsarena och taekwondodräkt. Det finns skillnader men också likheter. Drivet, glöden och målmedvetenheten finns där. Idag är Ahlvarsson ett välkänt och respekterat namn i businessvärlden där han driver företaget Result och han äger sidorna Passagen och Spray, dock är han kanske inte lika känd för sina internationella motståndare på EM som startar idag på riktigt. Det kan visa sig bli hans triumfkort, för Ahlvarsson har flera decenniums erfarenhet av fighting bakom sig och han känner sig mer redo än någonsin, trots att han rätt så nyligen brutit näsan inför sina förberedelser inför EM.

Allting började med att hans fru började träna taekwondo och Ola följde med till träningen och provade sparras. Det gick ingen vidare på sparringen.

– Jag följde med ner till klubben och sparrade och kände mig som en dinosaurie. Jag gillade inte känslan och började fundera på om det är ålder eller det faktum att jag inte tränat med rätt passion som gjort mig sämre, berättar Ola som började träna på riktigt men i smyg.

Efter några månader uppenbarade sig möjligheten att tävla på SM.

– Jag åkte ner till sm som en kul grej. Efter 5 vunna matcher var jag i final mot en nyinflyttad 19-åring Uzbek som just vunnit junior VM. Jag förlorade på split decision, blev sur över silvermedaljen.

Som den fighter han är tog han förlusten på rätt sätt, målet var att ta sig in i landslaget vilket han lyckades med och 2012 tävlade Ahlvarsson på EM i Slovenien i -71 kg, men lyckan blev kortvarig då han åkte ut mot den ryska mästaren.

2012 gick Ahlvarsson 26 matcher, varav 16 vinster och 10 förluster. Som bäst kom Ahlvarsson 4:a i en av Europas största tävling. Där mötte han bland annat VM 2:an, VM 3:an, och två Europamästare och visade därmed att han hade mer att ge.

Inför årets EM valde han att gå ner till -63 kg för att öka sina chanser och för att vara starkare än sina motståndare.

– Min naturliga matchvikt är 68-69 kg. I -71 möter jag långstånkar som bantat tio kilo vilket är svårt att möta med ITF-regler utan svep och lårsparkar. Särskilt på internationell toppnivå. Nu är jag nere i min gamla viktklass sen 90 talet, -63 kilo och får slåss mot små hober istället för lånstånkar vilket ska bli kul som omväxling. Jag var rätt stark i -71 kg, särskilt i boxningen så tror att jag kan stå mig bra i -63.

-Jag har sett de bästa på nära hall och de är såklart riktigt bra. Men inte så bra att jag inte skulle kunna vinna om jag har en bra dag och de inte har det. ITF:are matchar mycket, de flesta i toppskiktet har gått flera hundra matcher så de har mycket rutin men det har jag med. Jag tror på medalj.

– Jag har slitit som en oxe och ätit som en mus. Gått ner tio kilo sen augusti. Jag är i grym fysisk form men har haft lite problem med att ställa om mig till ITF-regler. I SM förlorade jag på att jag fick många varningar. 10 stycken för otillåtna sparkar, för hård kontakt och för att jag greppade benet. Reflexerna kickar in ibland när man är trött och jag hade sparrat mycket på Södermalms Shaolin innan SM med deras regler.

– Jag reser ungefär halva tiden. Det är ett pussel att få ihop träningen. Kamsportare i allmänhet och ITF i synnerhet är som en global familj där jag kan komma till landslagstränaren i London och träna när jag är där eller sparra på Southbeach Boxing club när jag är i Miami. Sen väljer jag hotell med gym och alltid kläderna med. För att korta ledtiderna hittade jag en fantastisk lokal i samma hus som vårt kontor. Satte in ett gym och sen flyttade vår Taekwondo in. Jag kan ta hissen ner och träna på lunchen och efter jobbet.

– Jag har alltid gillat att vara annorlunda i min sparring. Den första gången en motståndare möter mig känns jag avig och oberäknelig. Jag har ofta vunnit mot bättre motståndare. Det gör också att jag ofta får bättre internationella resultat en folk som är minst lika bra på klubben men som är lättare att lista ut. Eftersom det är utslagningstävling är det viktigt. Jag har SM-medaljer i sanschou, karate, taekwondo, kickboxning har tävlat mycket i fullkontakt, semikontakt, points och i en massa olika regelverk, så när jag var som bäst på 90-talet hade jag ett rätt unikt register av tekniker och taktiker. Det var så jag kunde vinna VM i kickboxning och brons i Taekwondo-VM. Problemet är att det var på den tiden…för 20 år sedan. Jag försöker återskapa den platformen idag genom att träna med de bästa på Södermalms Shaolin (Sveriges bästa sparring), Kalate Akolor (landslagslegendar i Karate), min hemma Taekwondoklubb med EM och VM 3:an Andreas Pierrou och med min karate sensei Iryo som har följt mig sedan jag var liten.

– Jag står ofta på scen och håller tal. Att stå ute och vänta på att ens namn ropas upp och man vet att det sitter 1000 åhörare i publiken känns som en tävling. Man får samma härliga prestationspuls. Disciplinen från träningen använder jag i jobbet. Modet att försöka även om oddsen känns tuffa och viljan att försöka igen även om man åker på en smäll likaså. Idrott är en fantastisk managementskola och många toppledare jag träffar är idrottsstjärnor eller fortfarande elitmotionärer.

Likaså, har du nytta av dina färdigheter i mötesrummen på mattan och i så fall på vilket sätt?

– Jag tror kanske att jag är lite mer metodisk när jag analyserar mina motståndare. Det är skitkul att jag kan se alla deras matcher och deras träning på Youtube men att de bara ser tal eller föreläsningar om de googlar mig.

– Nej, jag skulle få storstryk av mig själv när jag var som bäst. Framförallt snabbheten i benen, vigheten och explosiviteten i kombinationerna. Jag försöker kompensera det med att träna hårdare och mer metodiskt idag men än är jag inte i närheten. Jag tror inte jag skulle ha förlorat någon av de matcherna jag förlorade förra året om jag var som bäst. Men samtidigt utvecklas jag fortfarande och blir bättre varje månad så vi får se hur långt jag kan komma.

– Tyvärr skiter motståndaren i hur gammal du är. Det är en myt att man har mer rutin. Det är färskvara. Du måste tävla. Det är lätt för en äldre duktig fighter att gå ner och hävda sig på klubben. En internationell tävling är något helt annat.

– Ingen snackar ålder och ingen har frågat mig vad jag jobbar med. Inte ens i landslaget. Det är en annan värld. Skönt och overkligt!

– Mitt första mål var att se om jag kunde vinna en match till. Med över 200 matcher och under 20 förluster så kändes det surt att min sista match var en förlust. Mitt andra mål var en medalj i SM. När jag fick silver kändes inte det bra nog. Jag ville ha en landslagsplats…sen vara med i EM…. Nu vill jag ha medalj i EM och i VM som går senare i år i Spanien och som bara går vart annat år.

– VM i oktober for sure. Sen får vi se. Jag åkte även ner på karate SM förra december och var med för första gången sen 1991 och tog silver i karate SM i -67 kg. Jag ledde tills det var 4 sekunder kvar. Jag skulle vilja göra minst en landskamp i karate. Sen skulle jag vilja tävla i Allstyle i Solnahallen som är med regler som passar mig bättre.

– Min karatetränare sensei Iryos motto är “Jag är den enda eleven, alla andra är mina lärare”. Om man ser på andra kamsporter med de ögonen kan man lära sig mycket. Istället för som dissa andra regelsystem “kungfukillen skulle inte klara sig i oktagonen” eller “kyokushin slår inte i ansiktet” eller “Taekwondo är en mjukissport”. En annan tanke som jag skulle vilja dela med mig av är frågan “ vad skulle dina mål och drömmar vara om du inte visste hur gammal du är?”.

Läs mer om Ola Ahlvarsson i hans blogg: http://www.budo-fitness.se/blogg/kampsport/invagt-och-klar-nasan-hel-och-pa-plats-pa-em/