Åttonde säsongen av The ultimate fighter (TUF) har kommit till sitt slut. Två nya killar ska få kontrakt med UFC och hela konceptet är väldigt bekant och lagom utslitet. Men startfältet på lördag består av en sällan skådad samling av märkliga figurer. Och som i alla dokusåpor, är det dårarna man minns.
En gång i tiden räddades UFC ifrån konkurs av sin dokusåpa. Det sjunkande skeppet vändes till en raket av framgång och alla vet hur det gick sedan. Idag är UFC ohotade på förstaplatsen av näringskedjan i MMA. Allt tack vare en TV-show. Då är det inte konstigt att man valde att köra på åtta säsonger till, även om konceptet är lite uttjatat numera. Men med tillräckligt många karaktärer som skapar kontrovers och diskussion, går det inte att förneka underhållningsvärdet. Lördagens gala kunde lätt kommit undan med namnet ”Freak show”, finalen på en säsong där de respektabla coacherna förpassades till bakgrunden.
LW: Phillipe “The Filipino Assassin” Nover (6-0-1) vs. Efrain ”Hecho en Mexico” Escudero (11-0-0)
Om man skippar sensationslystnad för ett ögonblick, är lättviktarnas final ren kvalitet mellan två killar som redan hade en karriär innan UFC fick syn på dem. Stolt invandrarbakgrund, energisk fightingstil, kompletta tekniker. Den filippinska sjuksköterskan mot mexikanen från gatan. Någon av de två, eller båda, har framtiden utstakad i stjärnglans. En trevlig påminnelse om att dokusåpan fortfarande lyfter fram okända begåvningar som fallit igenom talangscouternas nät.
LHW: Ryan ”Darth” Bader (8-0-0) vs. Vinicius ”Vinny” Magalhaes (3-2-1)
Finalen i lätt tungvikt är inte fullt lika lovande, rent stilmässigt. En amerikansk stereotyp brottare som mest blåhåller på marken och rider ut decisions, i kamp mot en framgångsrik BJJ-utövare som ogillar slagväxling. Den sagan slutar inte sällan med tre ronder misslyckad guardpassering. Darth Bader är verkligen skicklig, men ungefär lika rolig som den snustorra ordvitsen i hans ringnamn. Och tvålfagre brassen Vinny är precis lika genial i BJJ som han är hopplös i boxning. Välförtjänta finalister som förhoppningsvis breddat sig inför finalen.
WW: Kevin Burns (8-1-0) vs. Anthony “Rumble” Johnson (5-2-0)
Rematch på en av de märkligaste, mest orättvisa och feldömda matcherna någonsin i buren. Dörrvakten Johnson är en spektakulär striker som hade klar fördel i det första mötet på Fight night 14. I tredje ronden slog Burns en uppercut, och träffade Johnsons öga med sitt finger. Att skadan var allvarlig nog att avbryta matchen var inte så konstigt. Men att Burns vann på TKO var helt absurt. Istället för gnäll möts de nu en gång till för att reda upp vem som egentligen borde vunnit, vilket ändå får anses storsint av Rumble.
MW: Jason ”The athlete” MacDonald (22-10-0) vs. Wilson Gouveia (11-5-0)
Officiell main event, mellan två hyggliga mellanviktare som dalat ifrån contender till gatekeeper i hierarkin. Kanadensaren MacDonald har imponerande fysiska förutsättningar, men saknar något i den mentala avdelningen, vilket leder till skeva gameplans och undermåliga prestationer. Gouveia är motsatsen, en inte särskilt skräckinjagande man, med all önskvärd stryktålighet, fighting spirit och gameness. Svårtippad sak, där hjärnan och hjärtat inte är överens.
LW: Junie ”The lunatic” Browning (2-1-0) vs. Dave “Diamond” Kaplan (3-1-0)
Robinson-Robban kunde tagit en kurs i konsten att göra dokusåpa av de här grabbarna. Browning är en hyperaggressiv ung man med ett destruktivt drag som attackerar allt ifrån människor och inredning, till honom själv. Talangfull fighter inpackat i en naturkatastrof till människa. Kaplan lyckades på en säsong övertyga en miljonpublik om sin begränsade intelligens, i och utanför buren. Freakshow med givet värde för tittarsiffror. De här två förtjänar varandra.
LHW: Krzysztof ”The Polish Experiment” Soszynski (16-9-1) vs. Shane Primm (1-0-0)
Två killar med god chans att hänga kvar även när serien är avslutad. En rutinerad polsk striker med lång karriär i IFL, och en allsidig talang ifrån Florida som bör kunna hänga på bra i divisionens lägre skikt, förutsatt att de vinner i morgon.
LHW: Eliot “The fire” Marshall (5-2-0 ) vs. Jules ”Cotton Mouth from the South” Bruchez
Marshall har en stabil grund i BJJ och kunde kanske, eventuellt platsa i UFC, men det är tveksamt om han håller måttet. Bonden Bruchez gör det garanterat inte.
LHW: Kyle ”Kingsbu” Kingsbury (7-1-1 ) vs. Tom ”Filthy” Lawlor (4-1-1)
Man kan ta bort två bokstäver på sitt efternamn, kalla sig ”smutsig”, eller kanske ännu hellre strunta i ringnamn helt och hållet. Två killar som hör hemma i mindre galor där deras talang kommer till bättre användning. Viss potential i Lawlor, men räkna inte med att se de här namnen igen.
LW: Shane “Sugar” Nelson (11-3-0) vs. George Roop (8-4-0)
Under en säsong där Nover och Escudero sken i en klass för sig själva i lättvikten, kommer det bli svårt att landa ett kontrakt efter det obligatoriska gästspelet i finalshowen. Två killar som behöver några år till av utveckling för att hänga i den stora buren.
LW: Rolando ”The Crazy Cuban” (7-3-1) Delgado vs. John ”Buckets of Blood” Polakowski (2-1-0)
En 191 cm lång lättviktare med BJJ och hjärta. Delgado kan bli ett namn att lägga på minnet om han fortsätter utvecklas i rätt riktning. Bokstavsbarnet Polakowski är däremot redan odödlig. Hela hans proffskarriär har skett mot en och samma motståndare – kultfiguren Olaf Alfonso som han mött tre gånger. Lägg till smeknamnet, hans maniska behov av att krama alla han ser, och en milt sagt udda personlighet. En man med god potential att göra framgångsrik karriär. Som dokusåpaskådis, om inte annat.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer