Med låga förväntningar kom en positiv överraskning i Las Vegas.
Gårdagens show i Las Vegas bestod mest av utfyllnad. Förutom de stora (i mer än en bemärkelse) tungviktsmatcherna såg cardet svalt ut. Fördomarna kom på skam när UFC 81 bjöd på action, spänning, och fantastiska comebacks. Rocky-stämningen var på topp när fighters vände hopplösa underlägen till seger i sista stund.
[b] Tim Sylvia (26-4-0) Vs. Antonio Rodrigo Nogueira (31-4-1) [/b]
Sista mötet mellan PRIDE och UFC kallades det. Två forna mästare slogs om ett provisoriskt bälte. Första ronden var plågsamt att se för alla ”Minotauros” fans. Sylvia lekte prickskytte med jabbar och högerslag, och slog metodiskt sönder den brasilianska veteranen. Desperata försök på nedtagningar stoppades lätt av jätten ifrån Maine, och när Nogueira närapå knockades i tredje minuten, kändes saken avgjord. Han överlevde dock som så många gånger tidigare, och fick ett något bättre resultat i andra ronden. Men det var fortfarande inte mer än en utdragen misshandel av Sylvia mot en backande, blödande, dåligt försvarad och på tok för långsam Nogueira. Rond tre började likadant, och när Minotauro slängde sig ner i halvguard såg det mer desperat än farligt ut. Sedan gick det fort. Ett vackert svep la jätten på rygg, och när Sylvia försökte turtla upp igen, gick han rakt in i en giljotin och klappade omedelbart. En gråtande lycklig Nogueira kan nu stolta med att ha ägt divisionsbältet både i PRIDE och UFC, vilket han är ensam om.
[b] Frank Mir (11-3-0) Vs. Brock Lesnar (1-1-0) [/b]
Overkligt mycket action, spänning och dramatik inklämt på två minuter sammanfattar experimentet med WWE-brottaren som skulle slåss på riktigt. Lesnar fick första nedtagningen efter några sekunder och började mata hammerfists i Mirs halvguard. Domaren bröt genast, begärde time out och drog av en poäng för slag i bakhuvudet. En hård dom skulle det visa sig på repriserna, då endast ett slag faktiskt träffat. Matchen hamnade i samma läge efter omstart, sedan Mir fallit baklänges och strax hade 130 kg adrenalinstinn slagskur över sig igen. Mir studsade mot canvasen, käkade smäll på smäll och såg väldigt liten ut under monstret Lesnar, som lätt gled ur alla försök till armlås. I ett ögonblick av öppen guard, slängde sig Mir på brottarens ben istället, och drog en kneebar för kung och fosterland. Klappen kom och bekräftade flera saker på en gång. Lesnar har mycket att jobba på, men med bredare teknik kommer han inte bli en lätt match för någon.
[b] Jeremy Horn (88-17-5) Vs. Nate Marquardt (29-7-1) [/b]
Veteranernas möte i buren sa något om betydelsen av fysik och styrka i modern MMA. Gamle Horn, som egentligen inte är äldre än 32, såg omotiverad, trött och allmänt hängig ut i buren. Den atletiske och betydligt större Marquardt fick mer utdelning för allt han gjorde. Med hjälp av sin stundtals briljerande teknik kunde Horn hänga med i en och en halv rond, innan ”The great” musklade in en giljotin för submissionseger. Inte så snyggt, men synnerligen effektivt.
[b] Ricardo Almeida (9-2-0) Vs. Rob Yundt (6-1-0)[/b]
Att ”Cachorrao” skulle vinna på submission var kvällens säkraste förhandstips, och med rätta skulle det visa sig. Den obesegrade debutanten ifrån Alaska bjöd på lite boxning men hamnade snart på backen, där Almeida avgjorde direkt på kvällens favoritlås – giljotin. En dryg minut varade matchen.
[b] Gleison Tibau (27-4-0) Vs. Tyson Griffin (11-1-0) [/b]
13 kg, 28 pounds. Enligt Tibau själv var det så långt över viktklassens gräns han skulle ligga på matchdagen, och den förre welterviktaren såg verkligen enorm ut. Den ettrige brottaren ifrån Xtreme Coutures camp berördes inte av detta, och visade precis varför han anses vara ett framtidslöfte. I alla moment utom nedtagningar, ironiskt nog, var Griffin vassare. Tibau fick ta fler slag än han gav stående, och kunde inte hålla nere sin decimetern kortare motståndare på marken. En fartfylld, hyggligt jämn, men samtidigt dominant match för den unge Griffin som tog hem unanimous decision efter full tid.
[b] Chris Lytle (35-15-4) Vs. Kyle Bradley (13-5-1)[/b]
Bra på allt utom att avsluta, länge har Lytle velat skaka av det ryktet. Mot debutanten Bradley lyckades han. I vad som förväntades bli en jämn stående kamp mellan två duktiga boxare, landade Lytle en avgörande höger tidigt, tog tillfället i akt och öste på. Bradley var groggy nog att dra guard på domaren när denne bröt redan efter en halvminut.
[b] David Heath (9-3-0) Vs. Tim Boetsch (7-1-0) [/b]
Små namn – stor underhållning. Tunnhårige och smårunde Boetsch såg inte ut att vara den smidigaste katten i buren, men när han väl började använda benen fick matchen en oväntad vändning. Heaths boxning saknade ett svar på alla pushkicks, lowkicks och knän som gick in. Med tio sekunder kvar av första ronden hade nykomlingen plockat isär Heath med sin thaiboxning, slängt honom i backen och avslutat med kvällens mest otippade TKO.
[b] Marvin Eastman (15-7-1) Vs. Terry Martin (18-4-0) [/b]
Potential för ett krig mellan två män kända för slagkraft och dåligt humör mynnade ut i femton minuter av ingenting. Kvällens mest utbuade match satt mest fast i clinch och det räckte med några få slag ifrån Eastman för att ta hem en decison.
[b] Keita Nakamura (14-3-2) Vs. Rob Emerson (9-6-1) [/b]
Som väntat var Emersons något vassare thaiboxning avgörande. Bätre precision innebar ett poängplockande över tre ronder för amerikanen. Nakamura fick aldrig tillfälle till något markarbete, men var hyfsat jämnt matchad. Ingen match att minnas, men en hygglig utfyllnad. Emerson fick med sig en split decision.
De fyra sedvanliga bonusar som delades ut blev en god nyhet för Nogueria och ett plåster på såren för Sylvia. Deras match utnämndes till kvällens bästa, med 60 000 dollar var som belöning. Frank Mir fick lika mycket för sin ”submission of the night”. Chris Lytle tog hem bonusen för bästa KO.
En roande detalj under kvällen kunde synas i Tyson Griffins match. I sin ambition att sänka Randy Couture, hade UFC gett order om att kameramannen inte fick visa Griffins coach (Couture) i bild. Detta resulterade i märkliga närbilder av lättviktarens ansikte mellan ronderna och snabba klipp över till motståndarens hörna när den forne tungviktsmästaren skymtade till. Samtidigt teg kommentatorerna, uppenbart tillsagda att inte nämna vem som gav råd i Griffins öra.
Så går det när man retar upp UFC.
Text: Andreas Bruzelius
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer