Houston Alexander presenterade sig i UFC med mördarblick, tatuerade muskler, simpla tekniker och brutalitet som sitt främsta vapen. Men bakom den elaka ytan fanns en annan story.
Med en blygsam bakgrund och ett okänt namn blev Alexander kändis över en natt. Han vann sina två första matcher inom loppet av två minuter, sammanlagt. Aggressivt och till synes helt utan några planer på att skydda sig, slog brawlern ifrån Nebraska ut meriterade Keith Jardine och Alessio Sakara med krokar och uppercuts som lämnade ett besked till den lätta tungvikten.
Före och efter matchen visade Alexander inte mycket mer känslor än ett orubbligt stenansikte, och stämpeln som bad boy var given. Missvisande skulle det visa sig. Efter den uppmärksammade kometkarriären i UFC, växte en annan bild fram i intervjuerna som följde.
Alexander lever ett enkelt arbetarliv där träningen kommer först efter att ha lagt asfalt tio timmar varje dag. En nödvändig uppoffring för att kunna försörja sina familj. Som om det inte var ädelt nog, har fembarnspappan Alexander dessutom donerat en njure till sin äldsta dotter. En vecka efter operationen var han tillbaka på jobbet.
Med träffsäkra kommentarer som: ”Det kan ju vara kul att veta att en av de mest hårdslående killarna i UFC brukar dammsuga hemma”, har grovarbetaren Alexander fått UFC-fansen att hylla honom en en förebild. I buren för han tankarna till Mike Tyson med sin publikfriande stil, utanför är han superfarsan som försörjer fem barn. Det är svårt att inte vilja heja på en kille med en sådan bakgrund.
På lördag kliver Alexander in i buren en tredje gång, för att möta obesegrade brasilianska thaiboxaren Thiago Silva. En prövning och en avgörande match för karriären. Men den oborstade sluggern litar på sina nerver, och menar att viktigare saker hjälper honom att behålla fokus.
”Vill du känna press, ta hand om ett gäng ungar… att fightas är den lätta biten…”
Text: Andreas Bruzelius
Intervjucitat ifrån www.ufc.com
Kommentarer