Boxningsförbundets remissvar

Remiss 17 oktober 2005, dnr Ju2005/8864/D



Förslag till lag om förbud mot vissa kampsportsmatcher (Ds 2005:46)



Svenska Boxningsförbundet, som beretts tillfälle att lämna synpunkter på rubricerad remiss, får härmed anföra följande.



1 §



Enligt paragrafens lydelse skulle den sport som administreras av Svenska Boxningsförbundet, nämligen svensk olympisk boxning, omfattas av tillståndsplikten. Svenska Boxningsförbundet understryker, att detta icke kan vara regleringens syfte. Den sport som Svenska Boxningsförbundet administrerar har inte varit ifrågasatt utan tvärtom explicit angivits vara en sport som håller godtagbar säkerhetsnivå (sid 33 m). Svenska Boxningsförbundet ingår i Riksidrottsförbundet och i Sveriges Olympiska Kommitté. Det kan icke vara rimligt och knappast lagförslagets intention att en sport som ingår i den svenska etablerade idrottsrörelsen genom sitt medlemskap i Riksidrottsförbundet samt därtill är en olympisk sport skulle omfattas av ett principiellt förbud med tillståndsplikt. För Svenska Boxningsförbundet framstår det därför som uppenbart att de kampsporter som ingår i Riksidrottsförbundet inte skall omfattas av lagen, vilket också är principiellt viktigt eftersom den svenska idrottsrörelsen skall stå fri från statlig inblandning. Jämför i övrigt vad som anförs under 9 § nedan.



6 §



En framförhållning om tre månader är för de flesta arrangörer för lång, varför tiden även med hänsyn till tillståndsmyndighetens möjlighet till prövning bör kunna nedsättas till två månader.



9 §



Svenska Boxningsförbundet motsätter sig bestämt avgiftsbeläggning av förbundets verksamhet. Svenska Boxningsförbundet är medlem av Riksidrottsförbundet och av Sveriges Olympiska Kommitté och Svenska Boxningsförbundet åtnjuter bidrag både via RF och via SOK för sin verksamhet. Denna verksamhet bedrivs huvudsakligen av ideella krafter och det skulle stå i strid med den svenska idrottsrörelsens grundprinciper att vissa idrotter skall betala avgifter till staten för att få utövas. Jämför i övrigt vad som anförts under 1 § ovan.





2





14 §



Svenska Boxningsförbundet konstaterar, att lagförslaget skulle innebära en väsentlig utökning av den straffbara personkretsen i förhållande till vad som angavs i betänkandet SOU 2003:24, ”Kampidrott i fokus”. Personkretsen i lagförslaget har i stället ordagrant hämtats ur den nuvarande lagen (1969:612) om förbud mot professionell boxning.



Av 6 § i lagförslaget framgår emellertid att ansökan om tillstånd skall inges av den som avser att anordna kampsportsmatch, varför redan av lagens föreslagna skrivning följer att endast anordnaren skall kunna straffas. Därtill är det inte rimligt att kräva av en enskild idrottsutövare – svensk eller utländsk – att verkställa kontroll av att anordnaren verkligen har de tillstånd som krävs för genomförandet av den kampsportsmatch där idrottsmannen/-kvinnan skall deltaga och lika orimligt vore det att ålägga en domare eller en sekond sådant ansvar. Eftersom den enskilde idrottsutövarens och idrottsfunktionärens uppsåt även torde vara i det närmaste omöjligt att bevisa, vore det meningslöst att låta lagen omfatta idrottsutövare, sekonder och domare.



Följande realistiska exempel kan därvid ges:



Arrangören A ansöker den 1 september 2006 om att få anordna ett kampsportsarrangemang den 15 november 2006. Arrangören som räknar med att få sitt tillstånd inbjuder ett utländskt kampsportslag att möta ett svenskt. Inbjudan omfattar idrottsutövare, sekonder och domare. Den 15 november genomförs arrangemanget programenligt, varefter det uppdagas att arrangören inte fått erforderligt tillstånd, varvid inte bara arrangören, lokaluthyraren och sponsorerna skall lagföras utan också hela det svenska och det utländska kampsportslaget med sekonder och domare.



Slutligen anmärker Svenska Boxningsförbundet att ingressen till ”Sammanfattning” till remissförslaget inte uppfyller kravet på objektivitet och neutralitet. Vad Svenska Boxningsförbundet syftar på är passusen ”Kampsporter som … är lika farliga för deltagarna som professionell boxning”. Meningen med lagförslaget är ju att tillskapa en objektiv och neutral säkerhetsbedömning av samtliga kampsporter inklusive professionell boxning och då skall inte en enskild kampsport – i det här fallet professionell boxning – utpekas vare sig i lagförslagets sammanfattning eller som skett offentligt av idrottsministern, som ”särskilt farlig”. Om en kampsports tävlingsregler och säkerhetsbestämmelser är godtagbara för deltagarnas säkerhet, skall tillstånd lämnas oavsett kampsportens beteckning.



Stockholm den 8 december 2005



SVENSKA BOXNINGSFÖRBUNDET







Björn Rosengren

Enligt uppdrag