Jag hade sett Chael Sonnens båda matcher mot Paulo Filho i WEC. I den första förlorade han via ett omdiskuterat armlås och i den andra vann han på domslut över en överviktig mästare som just släppts ut från rehab. När han sedan gjorde comeback i UFC mot Demian Maia på UFC 95 i februari 2009 och som vanligt fick klappa ut hade jag redan räknat ut honom.

Chael Sonnen var då 31 år gammal och hade gått över 30 matcher utan att få det stora genombrottet. En titelmatch i UFC kändes just då helt otänkbart. Då lyckades han på kort tid förvandla sig till en vandrande citatmaskin och resan mot toppen gick snabbt.



I sin andra sejour i UFC har Chael Sonnen nu vunnit fem av sju matcher. Han har slagit över Nate Marquardt, Yushin Okami och Michael Bisping. Men viktigast är att han är ensam om att ha slagit Anderson Silva i nästan fem ronder. Men det där med submissionförsvar har ju som sagt aldrig varit Chael Sonnens bästa gren.



Hade det bara varit för segrarna hade Chael Sonnen varit lika spännande och svår att sälja in som Gray Maynard eller Yushin Okami. Vill man bli ett affischnamn i UFC räcker det inte bara med att vinna matcher, man måste även bjuda på stor underhållning.

Chael Sonnen insåg sina tekniska begränsningar och försökte inte chansa till sig spektakulära segrar. Istället tog han till något som enligt hans mamma varit en styrka sedan barndomen, han började använda sin talang för ord. Den välpolerade mannen som i WEC pratade om hur han hoppades att Paulo Filhos personliga problem lösa sig är sedan länge borta. Kvar är den mest polariserande fajtern i UFC-historien, en man som till och mer slår Brock Lesnar i den ädla konsten att snacka igång en match.

 Och på ett par år har det gjort honom till den stjärna han inte lyckats bli före dess.

Under de senaste åren är det nog få fajters som inte blivit utsatta för Chael Sonnens förolämpningar. Mest av allt har hans smädelser handlat om mästaren i mellanvikt. Anledningen till det kan, förutom att Chael Sonnen verkligen inte gillar Anderson Silva, vara att han på sin fars dödsbädd år 2002 lovade att han skulle vinna ett mästarbälte i UFC åt honom.

På UFC 148 får han sin andra chans att infria det löftet. Utan allt skitsnack hade det aldrig hänt. Kanske lyckas han erövra bältet eller så får han stå som förlorare igen. Men det vi kan vara säkra på att Chael Sonnen kommer att ha något säga oavsett hur det går.

För första gången längtar jag lika mycket efter eftersnacket som efter själva intervjun. För precis som många andra älskar jag att hata Chael Sonnen.